Del två. ”Reformer” för 40 miljarder understryker de styrandes passivitet. Sveriges arbetslöshet är rekordhög och tillväxten sämst i EU

Ska du bidra till
en djupare förändring måste du
även engagera dig under de 1460 dagarna
mellan valen.

__     __     __

 

Del två av tre – passivitet inför arbetslöshet och lågkonjunktur

Repetition
En budget är de styrande politikernas viktigaste styrmedel. Budgetens utformning utgör en kombination av främst följande tre faktorer: a) de styrandes uppfattning av situationen i omvärlden, b) de styrandes vilja att påverka situationen och c) de styrandes möjlighet att påverka situationen.

Domen måste bli hård över den budget som regeringspartierna och Sverigedemokraterna presenterat. Budgeten speglar en skrämmande passivitet inför de nuvarande och de kommande (växande) problemen. Detta är en passiv budget för ökad arbetslöshet samt för minskad sjukvård och omsorg.

 

Stycke 1
De styrandes brist på viljeinriktning. Vi börjar med att sätta in de 40 miljarderna i ett sammanhang. Ett grundläggande mått i ekonomin kallas för bruttonationalprodukt (BNP). Denna visar värdet på produktionen av alla varor och tjänster under ett år. I vårt fall i Sverige. Jämfört med BNP är ”reformerna” på 40 miljarder väldigt små. Tittar vi sedan på alla utgifter som kommuner, regioner och stat har under ett år utgör 40 miljarder endast 1,6 procent! Slutligen ska vi föra in inflationen i bilden. Studera siffrorna nedan:

BNP 5 457 miljarder
Offentliga utgifter
Sveriges kommuner 738 miljarder
Sveriges regioner 421 miljarder
Staten 1 247 miljarder
Summa 2 406 miljarder
”Reformerna” 40 miljarder
(1,6 procent)
(Statens utgifter är för 2023, övriga siffror från 2021. Detta spelar ingen roll i sammanhanget).
Inflationen
Oktober 2022 9,3 procent
Oktober 2021 3,1 procent
Oktober 2020 0,3 procent

Stycke 2
Arbetslöshet och integration. I jämförelse med den totala storleken på Sveriges ekonomi (BNP) är 40 miljarder väldigt lite. Därmed blir även möjligheten att påverka den ekonomiska utvecklingen åt rätt håll liten. Låt oss komma ihåg att Sverige bedöms få den sämsta ekonomiska utvecklingen inom hela EU under åren 2022 och 2023. Detta kommer att ytterligare öka problemen med den höga, och ojämnt fördelade, arbetslösheten.

Regeringen och SD skriver bland annat följande i sin budget: ”… Alla som kan arbeta ska göra det. Det är en grundläggande rättvisefråga och avgörande för att öka tryggheten och stärka välfärden. Ökad sysselsättning är även avgörande för att förbättra integrationen …”.  Men samtidigt präglas den budget som regeringen och SD lagt fram av en närmast provocerande passivitet inför de stora problem som Sverige har bland annat i form av arbetslöshet men också i form av inflation som fördyrar livsmedel och höjer hyror.

 

Stycke 3
Kommuner och regioner står för bland annat sjukvård, äldreomsorg och socialtjänst. De s.k. reformerna på 40 miljarder utgör alltså endast 1,6 procent av de samlade utgifterna för stat, kommuner och regioner. Detta är inte mycket. Och mindre blir det då vi tar hänsyn till inflationen (försämringen av penningvärdet).

Inflationen har ökat med över sex procentenheter under de senaste tolv månaderna och ligger idag på drygt nio procent (se sammanställning ovan). SKR anser att kommuner och regioner kommer att göra ett årligt underskott på 20-30 miljarder under åren som kommer. Budgeten kommer alltså inte att kompensera för penningvärdesförsämringen. Detta innebär i sin tur att sjukvård, äldreomsorg, socialtjänst, etc, kommer att drabbas av ytterligare minskad personaltäthet. Och detta i ett läge då personaltätheten borde öka. Skälen är flera. Många anställda är slitna efter pandemin. Dessutom behövs det fler anställda för att förkorta vårdköerna och förbättra kvaliteten i omsorgerna. Om fler utbildas och får jobb – nödvändiga jobb – innebär detta samtidigt en insats i kampen mot en stigande arbetslöshet.

 

Stycke 4
Denna budget kommer inte att minska arbetslösheten och förbättra integrationen. Om något kommer den att bidra till högre arbetslöshet och ökad segregation. Budgeten speglar regeringens och Sverigedemokraternas bristande vilja, och förmåga, att göra något åt en samhällsutveckling som bara alltför tydligt rör sig i fel riktning.

 

Avslutning
I den tredje och avslutande delen ska vi bland annat beskriva den borgerliga regeringens och Sverigedemokraternas medvetna val att öka arbetslösheten och ytterligare strama åt den offentliga sektorn inklusive sjukvård och äldreomsorg. Den publiceras på måndag morgon.

 

PS. Håller regeringen samman fram till valet 2026?
Skattesänkningarna lyser med sin frånvaro i denna budget. Detta av flera skäl. Ett kan vara det fiasko som den, numera avsatta, brittiska premiärministern Liz Truss råkade ut för då hon försökte driva igenom stora skattesänkningar. Som vi nämnde i förra numret avsattes Truss redan efter 44 dagar av sina ”meningsfränder” i Tory-partiet – vilket är nytt rekord.

Ett annat skäl till de uteblivna skattesänkningarna är att många av Sverigedemokraternas väljare är arbetslösa och lever på a-kassa eller på andra typer av bidrag. En stor del av SD:s väljarbas har annorlunda intressen än Moderaternas – som domineras av personer med höga eller relativt höga inkomster och vars väljarbas skulle gynnas av skattesänkningar. Detta har byggt in en intressekonflikt i regeringen mellan SD och M. Denna konflikt ska nu läggas ovanpå de gamla konflikterna mellan SD och Liberalerna samt inom Liberalerna.

Frågan om regeringens sammanhållning underströks under den förra helgen, då L-ledaren Johan Persson fick krypa för SD bland annat för sitt uttalande om ”brun sörja”.

Frågan är om regeringen kan hålla ihop under hela mandatperioden?

6 kommentarer

  1. Basic Rules

    Menar du på allvar att detta är nuvarande vregimens 😑,
    Hög arbetslöshet och låg ekonomisk tillväxt tar flera år att uppnå, det målet är uppnått, som flera andra länder där wef/green energi policy tillåts härja.
    Är det inte dags inse att det är det internationella storkapitalet som styr!

  2. Janne

    Mycket av det du korrekt belyser är kopplat till effekter av hanteringen av flyktingmottagandet sedan början av 90-talet och fram till idag. Varför belyste inte vänsterpolitiker dessa konsekvenser för 20 år sedan när effekterna började märkas på den svenska välfärdsmodellen?

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Svar på kommentar från Basic rules 26/11-22
      Mina tre blogginlägg handlar om att belysa bristerna i denna budget från regeringen och Sverigedemokraterna. Några större ambitioner än så har jag inte.

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Svar på kommentar från ”Janne” den 26/11-22
      Enligt min uppfattning spårade den svenska invandringspolitiken ur i mars 2011 då den dåvarande alliansregeringen och Miljöpartiet ingick ett s.k. ramavtal – även om det kan ha funnits brister även tidigare. Tyvärr slöt Socialdemokraterna 2014 upp bakom detta ”ramavtal”. Sedan gjorde den regering som leddes av Stefan Löfven, med stöd av de flesta partierna i riksdagen, ett försök att reda upp situationen genom ett beslut den 24 november 2015. Detta ledde till en väldig kritik från en rad håll för att Sverige då införde en hjärtlös, eller t o m rasistisk, flyktingpolitik när sanningen var att det Löfven gjorde var att försöka återgå till Sveriges traditionella, strama, flyktingpolitik. Detta lyckades dock inte direkt p g a att främst anhöriginvandringen gjorde att Sverige fortsatte att skilja sig från nästan alla andra EU-länder. Inget EU-land har tagit emot tillnärmelsevis lika många flyktingar som Sverige – vilket har varit ett stort misstag.

      I grunden stod striden mellan de som ville att Sverige, som enda land i världen, i praktiken skulle ha fri invandring mot de som förstod att den politik som Sverige bedrev skulle få väldigt destruktiva effekter.

      Jag stödde Stefan Löfvens beslut av den 24 november 2015 även om detta beslut inte var tillräckligt. De som då kritiserade Löfvens beslut försöker idag ligga låg. Ett parti som inte ställde upp på beslutet den 24 november 2015 var Vänsterpartiet – om jag minns rätt. Men det var väldigt många opinionsbildare som hetsade vid detta tillfälle och kallade beslutet för främlingsfientligt.

  3. Gracchus

    Det är som att S-regeringens passivitet har överförts till den borgerliga. S-regeringens passivitet förklarades av att de inte hade regeringsmakten, bara satt på positionerna. Det kanske är så att även denna regerings främsta politik var att få ockupera posterna.

    • Jan Hägglund (inläggsförfattare)

      Svar till romaren Gracchus 27/11-22
      Jag tror du har rätt. Den väljarkoalition som Ulf Kristersson ledde före och efter valet ville fälla den tidigare regeringen och själva överta regeringspositionerna. Men de har i alla fall gjort ETT aktivt val. Detta val består i att INTE försöka göra något åt den YTTERLIGARE ökning av arbetslösheten som automatiskt kommer att bli resultatet av en lågkonjunktur i vilken Sverige förutspås få sämst tillväxt i hela EU (speciellt då landet redan ligger i EU-toppen när det gäller hög arbetslöshet).

Lämna ett svar till Gracchus Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.