12.30 utbröt en brand i huset där vi bor. En timme senare sa en brandman att elden var släckt och att evakuering inte var aktuellt för oss. Livet är skört

Vi klarade oss. Jag hoppas att detta även gäller för alla grannar i huset.

Hemska och fasansfulla tankar
Då jag uppsökte badrummet började det smälla och dundra i trapphuset och röster hördes. Vissa upprörda. Jag undrade, förstrött, om det var barn på en julgransplundring som lämnat en lägenhet och tagit sig ut i trapphuset. Efter några minuter meddelade Marika att det brann på sjätte våningen i huset där vi bor – i detta NU!  Hon hade haft svårt att öppna dörren till trapphuset på grund av att grannar varit på väg ut ur huset via trapphuset – och att brandröken kunde kännas inne i vår lägenhet. En granne från sjätte våningen – dottern till innehavaren av den lägenhet där det brann – hade sagt vi skulle hålla oss inne i vår lägenhet. Då jag fick höra detta fattade jag plötsligt vidden av vad som hände. Och DÅ kände också jag brandröken. Tydligt. Lukten är skrämmande.

Vi öppnade fönster och balkongdörren för att slippa brandröken. Sedan ringde jag nyhetstipset för VK / Folkbladet för att berätta vad som hände – men i ärlighetens namn också för att få reda på mer om vad som pågick i vårt hus! Vi var mitt i händelserna – men samtidigt var vi isolerade. Det vi fick veta av den reporter som jag talade med var att det handlade om en fullt utvecklad lägenhetsbrand!

Hemska tankar är oundvikliga i ett sådant läge. Tänk om vi tvingas evakuera lägenheten på grund av att branden sprider sig och att vi sedan skulle förlora alla viktiga saker som speglar våra liv och våra personligheter. Jag tänker på foton, skivor, filmer, tavlor och vissa minnessaker – på det som inte går att ersätta.

Vi bor på fyran och branden var på sexan. Hur skulle det här gå? Jag tyckte att röklukten bara blev starkare.

Obeskrivlig lättnad
Det gick några minuter. Sedan kunde jag inte bärga mig utan öppnade jag dörren till trapphuset. Det luktade överraskande nog inte mycket rök där. Då jag hörde brandmännen en våning upp tog jag mig upphör trappan för att ställa frågor.
Jag: Hur utvecklar sig branden?
Brandmannen: det är lugnt vi har släckt branden!
Jag: Så det är inte aktuellt med någon evakuering?
Brandmannen: Nej, allt är under kontroll.

Vilken obeskrivlig lättnad. Vi stängde fönster och balkongdörr och tittade efter alla utryckningsfordon som stått nedanför. Vi kunde höra, och sedan se, att brandslangarna rullades ihop. Och att vissa (inte alla) av utryckningsfordonen började lämna området runt huset. Återigen: vilken obeskrivlig lättnad.

Livet är skört – även grannarnas
Sedan övergick tankarna till de som bor i lägenheten som brann. Och till övriga grannar på sexan och även på femman. Vi hoppas, innerligen, att ingen av dessa har förlorat sina foton, skivor, filmer, tavlor och minnesmärken – det som inte går att ersätta.

Under de senaste åren har jag, vid en rad tillfällen, haft anledning att tänka på hur skört livet är. Detta på grund av sjukdomar och olyckor. Idag var jag med om ytterligare ett sådant tillfälle. Även grannarnas liv är sköra.

Brandförsvar och brandvarnare
Jag kan inte nog understryka vilken lättnad det var då jag insåg att brandbilarna, och de andra utryckningsfordonen, måste ha varit på platsen väldigt snabbt. Brandmännen och kvinnorna uppträdde, utifrån det jag kunde uppfatta, både lugnt och kunnigt. Brandförsvarets budget kostar inte mycket. Den får verkligen inte bantas. Tvärtom! Om något, bör den utökas i en växande kommun.

I vår lägenhet finns det just nu två brandvarnare. Vi ska sätta upp en tredje – i sovrummet. Giftiga ämnen kanske smyger sig på, då man sover, så att man aldrig vaknar mer. Mina tankar går, återigen, till grannarna på sjätte och på femte våningen. Måtte alla som bor där, både i den lägenhet som brann och i de intilliggande, vara oskadda. Måtte de alla få behålla sina viktiga saker. Eller så många av dessa saker som möjligt.

Livet är skört.

PS. Jag skulle skriva del fem i bloggserien om det som hotar demokratin: bland annat vänskapskorruptionen inom polistoppen, överbefälhavaren roll och Natos betydelse i sammanhanget. Jag ska försöka publicera detta blogginlägg i morgon. DS.