Paniken inom regeringen över Erdogans Nato-utpressning hotar yttrandefriheten i Sverige. Del 5: hoten mot demokratin

Yttrande- och tryckfriheten
måste försvaras. Arbetarpartiet
behöver Dig i denna kamp – som hårdnar

 

Ingress
I tidigare blogginlägg har jag försökt visa varför höga statliga chefer i Sverige – exempelvis topparna inom polisen samt överbefälhavaren – har fått ett ökat manöverutrymme. Jag har även försökt visa att detta, i sin tur, ökar sannolikheten för toppstyre och vänskapskorruption. Det är mot denna bakgrund vi ska se skandalerna inom polisledningen – skandaler som även stänker på överbefälhavaren (ÖB). Utvecklingen hotar demokratin.

Något som också hotar demokratin, närmare bestämt yttrande- och tryckfriheten, är agerandet från statsminister Ulf Kristersson och utrikesminister Tobias Billström i samband med den utpressning som Turkiets president Erdogan länge försökt utöva mot Sverige. Denna utpressning har nu trappats upp i samband med den manifestation som aktivister som stödjer kurderna i Syrien genomförde utanför Stadshuset i Stockholm den 13 januari. Aktivisterna hissade upp en docka, med fötterna uppåt, som föreställde Turkiets president Erdogan. Jag ska strax återkomma till detta.

 

1. Myndighetskulturen undermineras
Innan vi kommer in på agerandet från stats- och utrikesministrarna i samband med utfallen mot Sverige från regimen i Turkiet vill jag kort repetera vad som tidigare har kunnat läsas i denna blogg. Här har tidigare argumenterats på följande sätt: Den systembevarande jämvikten har rubbats – både i små länder som Sverige och i supermakten USA. Då det saknas alternativ till de gamla systemen har den rubbade jämvikten påverkat samhällsutvecklingen negativt.

I Sverige beror den rubbade jämvikten på att den ena sociala och politiska maktfaktorn i samhället – den socialdemokratiska arbetarrörelsen – inte längre förmår pressa borgerligheten till eftergifter. Idag är det istället den andra sociala och politiska maktfaktorn – borgerlighetens olika centra som affärsbanker och exportföretag, militära och polisiära höjdare samt partier som Moderaterna – som pressar Socialdemokraterna till eftergifter. Resultatet är att LO-facken har passiviserats samtidigt som utvecklingen under 60-, 70- och 80-talen mot minskade klassklyftor, ökad jämställdhet samt större löntagarinflytande har förbytts till sin motsats. Sedan 90-talet har istället samhället präglats av utveckling mot ökade klassklyftor, ökad arbetslöshet, ökad segregering där de utrikes födda tillhör de största förlorarna. Det är oftast de med invandrarbakgrund som blir skjutna – och som skjuter.

Samhällsutvecklingen i stort påverkar även myndighetskulturen – med viss fördröjning. Utvecklingen under 70- och 80-talen präglades av ökad insyn och demokratisering även inom myndighets-Sverige. Men idag har rörelsen i samhället mot ökad insyn och demokratisering avstannat. Istället underminerar utvecklingen även myndighetskulturen. Detta ger ett ökat manöverutrymme för topparna inom statsmaskineriet vilket i sin tur ökar risken för toppstyre och vänskapskorruption. Det är mot denna bakgrund som vi ska se skandalerna inom bland annat polisledningen – skandaler som i förlängningen hotar de demokratiska fri- och rättigheterna.

 

2. Dockaktionen ingen ursäkt att ge efter för utpressning
Under förra helgen fick vi nya exempel på hur de demokratiska fri- och rättigheterna i Sverige hotas. Bakgrunden är kryperiet från Ulf Kristerssons och Tobias Billströms sida inför den turkiska regimens oblyga försök till utpressning mot den svenska regeringen.

Vilken regim styr Turkiet? I en rapport från regeringskansliet från den 15 maj 2021 beskrevs situationen i Turkiet bland annat på följande sätt: de ”mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer urholkas fortlöpande … Lagar om terrorism … liksom anklagelser om förtal av presidenten, används för att tysta oliktänkande och regimkritiker … Regimen utför frihetsberövanden, hot och våld mot journalister, övervakning, regleringar och självcensur … Regimen utför inskränkningar av yttrande-, press- och informationsfriheten …”. (A. Fraurud, blogg, 13/1-2023).

Rapporten ger perspektiv på regimen i Turkiet. Innehållet understryker att en regering i Sverige, som på allvar vill försvara de demokratiska fri- och rättigheterna, inte kan ta utfallen från denna regim på allvar. Tvärtom måste Sveriges regering stå upp mot Erdogan.

Vi ska ha detta i minnet då vi bedömer den manifestation som aktivister, som stöder kurderna i Syrien, genomförde den 13 januari utanför Stadshuset i Stockholm. Aktivisterna hissade upp en docka, med fötterna uppåt, som föreställde Turkiets president Erdogan. Detta kan någon tycka vara osmakligt. Men manifestationen höll sig inom ramen för svensk yttrandefrihet.

För att få ytterligare perspektiv kan vi jämföra dockaktionen med alla de koranbränningar som Rasmus Paludan ägnade sig åt under hela 2022 och de kravaller dessa koranbränningar bidrog till att provocera fram under påskhelgen. Men trots att Paludan verkligen skadade Sverige utsattes han inte för några våldsamma angrepp från regeringsmedlemmar.

Aktionen med dockan håller sig alltså inom gränserna för yttrandefriheten i Sverige. Däremot, vilket vi kan se i rapporten från i maj 2021, ryms dockaktionen absolut inte inom ramen yttrandefriheten i Turkiet under Erdogan. Men detta beror på att dagens Turkiet är ett odemokratiskt land.

 

3. Panik inom regeringen
Dockaktionen gav Erdogans regim en förevändning att trappa upp sina utpressningsförsök. Regimen påstod att dockaktionen utgjorde ett ”bevis för att svenska myndigheter inte har tagit de nödvändiga stegen mot terrorism”. Den ”turkiska” logiken går alltså ut på att yttrandefriheten i Sverige måste inskränkas för att landet ska bevisa att det tagit ”de nödvändiga stegen mot terrorism”!

Förutom sådana utfall har Turkiets styrande bland annat ställt in ett planerat besök av den svenske talmannen. Dessutom har Erdogans egna advokater inlett en turkisk brottsutredning om den ”dockaktion” som ägt rum – i Sverige!

Erdogans billiga utpressningsförsök verkar tyvärr ha uppnått sitt syfte – att skapa panik i svenska regeringskretsar. Detta särskilt hos Sveriges stats- och utrikesministrar. Istället för att slå fast att dockaktionen (smaklig eller ej) har skett inom ramen för den svenska yttrandefriheten – och sedan kritisera den turkiska regimen för dess oacceptabla försök att jämställa Sveriges yttrandefrihet med terrorism – har Ulf Kristersson och Tobias Billström slutit upp … bakom Erdogan!

Kristersson har bland annat sagt att han ”förstår” Turkiets ilska och har stämplat aktionen som ett ”sabotage” mot den svenska Nato-ansökan. Även Billström har uttalat ”förståelse” för Turkiet. I ett skriftligt uttalande säger utrikesministern dessutom följande:
– ”Vi ser otroligt allvarligt på det som hänt”,
– ”Detta är också ämnat just som ett sabotage mot den svenska Natoansökan”,
– ”Aktionen spelar Ryssland i händerna och försvagar vårt land”.

Kristerssons och Billströms bristande försvar av yttrande- och tryckfriheten i Sverige, i kombination med deras kryperi för den odemokratiska regimen i Turkiet, utgör ett hot mot de demokratiska fri- och rättigheterna på hemmaplan. Deras ovärdiga uppträdande innebär dessutom ett svek mot alla kurder, oavsett i vilket land dessa bor, samt mot alla som drabbas av den turkiska regimens förtryck.

 

4. Natoansökan mot yttrandefriheten
Hur kan regeringens två främsta representanter krypa så för den odemokratiska regimen i Turkiet? Även kretsar i Finland har reagerat på Sveriges uppträdande mot Turkiet. En som reagerat är Tommy Westerlund – ledarskribent på finländska Hufvudstadsbladet. Han säger bland annat följande om dockprotesten: ”… Demonstrationen var inget lagbrott i Sverige och då ska man inte behöva stryka Turkiet medhårs” (DN 18/1-2023).

Westerlund har naturligtvis alldeles rätt. Genom att använda ord och uttryck som ”sabotage” och ”aktionen spelar Ryssland i händerna och försvagar vårt land” försöker Kristersson och Billström skrämma till tystnad. Dessa aggressiva uttalanden, i kombination med den svaga uppslutningen bakom den yttrandefrihet som tillåter ”dockaktioner”, riskerar att snäva in ramarna för det som anses vara legitimt.

Samtidigt framgår, med all önskvärd tydlighet, att det som ligger bakom stats- och utrikesministrarnas kryperi, samt den bristande uppslutningen bakom yttrandefriheten, är frågan om Nato. Både de aggressiva ministrarna, och den skamligt tysta politiska oppositionen samt huvuddelen av media – etablissemanget i Sverige – oroar sig uppenbarligen för att Sveriges anslutning till Nato ska dra ut ännu mer på tiden.

Det verkar tyvärr som om lojaliteten med Sveriges Nato-ansökan – hos etablissemanget – är större än lojaliteten med Sveriges yttrandefrihet!

 

Avslutning
Riktningen i samhällsutvecklingen hotar de demokratiska fri- och rättigheterna. Hoten härstammar från statliga makthavare med för stort manöverutrymme, från krypande men aggressiva ministrar, från odemokratiska regimer som den turkiska. Hoten beror även på bristen på motkrafter i form av politisk och medial opinionsbildning mot samhällsutvecklingen. Det som hotas är i första hand yttrande- och tryckfriheten. Detta genom självcensur och nya juridiska tolkningar av vad som får, och inte får, uttryckas.

Vi har gett exempel på vänskapskorruption och visat på Natos betydelse. Dessa frågor har gemensamma orsaker. I grunden handlar det om den förändrade jämvikten i samhället som orsakats av den socialdemokratiska arbetarrörelsens ideologiska kapitulation för borgerligheten. Dagens kryperi för Erdogan började då (S) bytte fot i Nato-frågan och lämnade in en ansökan om medlemskap i militäralliansen.

I den sjätte och avslutande delen ska jag vidareutveckla det hot som Nato utgör mot demokratin.