Riksdagen och ÖB kör över medborgarna – öppnar för Natos trupper och kärnvapen på svensk mark. Del 6

Yttrande- och tryckfriheten
måste försvaras. Arbetarpartiet
behöver Dig i denna kamp – som hårdnar
_______________________________

Ingress
Jag har i en serie av blogginlägg försökt visa på de hot som idag finns mot de demokratiska fri- och rättigheterna i Sverige. Ett av dessa hot är den föregående och nuvarande regeringens strävan mot att Sverige ska bli medlem i den USA-ledda militäralliansen Nato. Skälet är inte bara det pågående kryperiet för Erdogan, utan även att militäralliansen Nato, i sig, innebär ett nytt och odemokratiskt inslag i det svenska samhället. Jag ska försöka visa detta. Jag ska också försöka visa att detta hot förvärras av det odemokratiska, och fega, samspelet mellan Sveriges politiska och militära ledare.

Del ett
Låt oss börja med det sistnämnda – det odemokratiska och fega samspelet mellan landets politiska och militära ledare. En majoritet i riksdagen har beslutat att Sverige ska ansöka om medlemskap i Nato. Nästa steg handlar om hur Sveriges Nato-medlemskap ska utformas. Låt oss titta på två av Sveriges grannländer, Norge och Danmark, som varit Nato-medlemmar sedan militäralliansen bildades 1949.

Norge och Danmark har gjort två viktiga ”undantag” när det gäller Natos rätt att utnyttja dessa båda länders territorium. Undantagen handlar om att Danmark och Norge, på sitt territorium, inte tillåter a) en permanent närvaro av främmande länders trupp, b) lagring av kärnvapen.

Del två
Det ska naturligtvis vara de folkvalda representanterna i riksdag och regering som uttalar sig om ifall Sverige ska göra undantag på samma sätt som Norge och Danmark – eller inte. Sedan har militären att anpassa sig efter detta. Så upprätthålls den demokratiska processen. Men i Sverige har den demokratiska processen inte upprätthållits. Här hann överbefälhavaren (den för sitt bristande omdöme i privatlivet kände) Micael Bydén uttala sig i dessa ödesfrågor före de folkvalda. I november 2022 sade överbefälhavare Bydén, på en presskonferens, att Sverige inte borde göra som Norge och Danmark. Istället öppnade ÖB både för permanent närvaro av Natotrupp, och för Nato-kärnvapen, på svensk mark. Men inte nog med det. Bydén tog sig även friheten att säga att Sverige borde etableras som ett ”basområde” för Natos mark-, flyg- och sjöstridskrafter. Slutligen reste ÖB även möjligheten att det skulle kunna etableras ett ”regionalt Natohögkvarter” i Sverige!

Del tre
Är Sverige en bananrepublik där militären bestämmer? Nej, i alla fall inte ännu. Om ÖB Micael Bydén, redan känd för sitt dåliga omdöme, medvetet hade kört över de folkvalda skulle han ha blivit avskedad för sitt vidlyftiga gapande om att öppna Sverige för permanent närvaro av Natotrupp- och kärnvapen, om att göra landet till ett basområde för Natos mark-, flyg- och sjöstridskrafter plus ett regionalt Natohögkvarter. Men Bydéns utspel skedde, med intill visshet gränsande sannolikhet, i samråd med regeringen och SD. Detta skulle delvis förklara de uteblivna reaktionerna på detta odemokratiska övertramp från en militär – känd för sitt dåliga omdöme.

Del fyra
De fega folkvalda använde alltså, med intill visshet gränsande sannolikhet, överbefälhavaren för att ”testa folkopinionen”. Om det hade utbrutit en väldig proteststorm mot Bydéns vilja att lagra Nato-kärnvapen på svensk mark, då hade regeringen och SD kunnat säga att ”detta var bara en persons åsikt – som dessutom är känd för sitt dåliga omdöme”. Men bristen på tydliga reaktioner från mediala och politiska (S, C, V och MP) opinionsbildare skapade det felaktiga intrycket att en ÖB har rätt att försöka bestämma utformningen av Sveriges Nato-anslutning. Detta innebär att regeringen och SD, men sannolikt fler partier, kan gå vidare med sikte på permanent Nato-trupp och Nato-kärnvapen i Sverige. De uteblivna reaktionerna på Bydéns utspel antyder att detta är syftet. Riksdagens folkvalda kör, sannolikt, återigen över medborgarna. Denna gång hand i hand med militären.

Avslutning
Den svenska Nato-processen rullar alltså vidare – utan märkbar opposition från anpasslingarna i S, C, V och MP – samtidigt som det demokratiska underskottet i landet växer.