Ens liv kan passera revy utan att vara hotat. Jag fyllde 70 i helgen och det blev en fin revy. Så länge man tar fler kilo i bänk än åldern är det lungt
Yttrande- och tryckfriheten
måste försvaras. Arbetarpartiet
behöver Dig i denna kamp – som hårdnar
_______________________________
Det sägs att ens liv kan passera revy då man riskerar att dö.
Det behöver inte vara lika dramatiskt att fylla år. Inte ens att fylla 70 – som jag har gjort i helgen. Däremot kan stora delar av ens liv passera revy i alla fall. Fast på ett mycket positivt sätt. Detta då många människor – både sådana som har stått en nära i över 50 år, men också senare bekantskaper – dyker upp.
Kom gjorde ett gäng vars kärna jag en gång lärde känna på Centralgården och två gäng kusiner. Kom gjorde den första tjej som jag flyttade ihop med – 1978. Kom gjorde personer som inte tillhörde något gäng – varav en kunde sjunga. Och som sjöng – tack för det. Kom gjorde också min dotter med karl. Upplägget var drop-in fr om klockan tolv. Under fredagen hade det varit samma upplägg på vår partilokal/redaktion för de personer som jag samarbetar med politiskt. Även den socialdemokrat som drog in mig i ett demonstrationståg för första gången i mitt liv – 1974 tror vi att det var – dök upp för ett par tårtbitar med kaffe. Utan honom är det inte säkert att jag hade tagit steget att bli aktiv, på allvar, även om det inte blev inom socialdemokraterna.
Inför helgen hade mina fotoböcker dammats av. Och flera andra bidrog också med foton. Då jag tittade på alla foton slogs jag av att det fanns ett antal personer som skulle ha kommit – om de fortfarande hade varit i livet. Själv överlevde jag en svår sjukdom förra året – men flera andra som jag känt har inte haft samma tur. När jag tänker på alla de som kom – och som inte kunde komma – väckte detta väldigt många minnen och starka känslor. Det var verkligen som om mitt liv passerade revy.
Detta är inget avsked – utan ett Tack!
Det var alltså mitt hittillsvarande liv som passerade revy. För detta blogginlägg är nämligen inget avsked. Långt därifrån. Jag ska återkomma till det.
Men först vill jag på detta sätt tacka alla som dök upp under dagarna två – just för att ni dök upp. Jag vill också tacka för alla hälsningar via telefonsamtal, brev, mail och sms. Jag vill tacka för alla fina blomsterarrangemang och andra presenter som bland annat riktar sig till mina smak- och hörselsinnen. Tack, alla. Mitt liv passerade verkligen revy. På finast tänkbara sätt.
Tack också Marika som hjälpte mig att arrangera detta. Du fyllde ju också år i helgen – även om du inte fyllde lika många år som jag.
85 kilo är fler än 70 år
När jag nu läser igenom vad jag har skrivit låter det (nästan) som ett avsked. Men i h-e heller! Jag tänker mig att mitt livs revy ska bli, väldigt, mycket längre innan det är dags att lämna in. Jag har ju exempelvis inte fått vara med om någon REVOLUTION än. Så nu ska vi – jag och Marika – iväg och köra ett rejält styrketräningspass. Så länge jag kan lyfta fler kilo i bänkpress än antalet år jag fyller är det ingen fara. Det bästa med den regeln är att man måste lyfta mer ju äldre man blir! Och det måste ju innebära att man bara blir piggare och piggare.
Idag har jag, bland annat, tänkt ”bänka” 85 kilo. Det gäller att ha lite till godo innan jag fyller jämt nästa gång.
– – – – – – – – – –
Efterord 18.30.
Jag tog verkligen 85 kg i bänk dagen till ära. Det var tungt – men jag kände direkt att det skulle gå bra. Efter operationen i slutet på april ifjol fick jag inte träna alls. Målet är att lyfta 100 i bänk. Men det kräver två träningspass i veckan. Och så får det bli. Ikväll blev det totalt åtta set bänkpress, nio set rodd och latsdrag plus tre set triceps (för att få lite synergieffekt av bänkpressen). Totalt 20 set. Man kan ju inte ställa in träningen bara för att man fyller år.
Så det så. Och hör sen.