Taxiförarnas strejk i Umeå lönade sig. Vid sidan av ekonomiska vinster vann de motpartens RESPEKT – något inte LO gjorde. Lyssna på Nynningen

Hör av dig – hjälp till
Vi kämpar för ett krisprogram
Arbete åt alla – hejda höjda matpriser
Vi behöver Dig i arbetet för detta krisprogram
_______________________________

Strejken lönade sig
Ett 60-tal taxiförare i Umeå har strejkat i protest mot låga ersättningar och för att de känt sig utnyttjade av taxiföretaget Cabonline Group. Vissa av de strejkande var taxi-åkare som äger en eller några bilar – och ofta kör själva. Andra strejkande äger inga bilar utan är taxichaufförer. Strejken var kulmen på en längre tids missnöje bland förarna. De hade lämnat över en skrivelse till Cabonline Group i början av februari men ansåg sig inte ha fått något gehör.

Del ett
Strejken tvingade dock Cabonline Group till förhandlingsbordet. Resultatet blev ett antal förbättringar för förarna. Oavsett storleken på de rent materiella förbättringarna har taxiförarna vunnit en annan sak: ökad respekt från arbetsgivaren. Cabonline Group vet numera att de inte kan köra över sina anslutna taxi-åkare, och deras taxichaufförer, ostraffat.

Del två
Nya strejker kan bli följden. Det ligger i tiden. Titta på Tyskland, Frankrike och de brittiska öarna. För att ta några exempel. Ett ytterligare exempel är lokförarna i Stockholm. Vi har för övrigt skickat ett stöduttalande till dessa. Det borde fler göra.

Avslutning
Stämningen kanske är på väg att vända – även i Sverige. Fast i Sverige rör det sig om vilda strejker. Jag och Arbetarpartiet stöder både taxi- och lokförarnas strejker. Fullt ut. För full hals.

PS. Jag drar mig plötsligt till minnes en gammal progglåt: ”Vilda strejker” – framförd av orkestern ”Nynningen”.
Jag brukade aldrig lyssna på proggmusik på den tiden då det begav sig. Proggbanden tog alltför ofta sig själva, och sina texter, på alldeles för stort allvar. Därför var proggmusiken nästan helt humorbefriad – fast ofta väldigt humoristisk. Den var humoristisk på ett ofrivilligt och omedvetet sätt. Själva humorlösheten och tendensen att ta sig själv på alldeles för stort allvar blev, i sig, väldigt rolig. Rätt så ofta.

Den låt vi ska få höra är ett exempel på detta.

Apropå ofrivillig humor: ni skulle bara se ett av Nynningens andra skivomslag. Där kan man skåda en manlig person, i långt hår och moderiktiga snickarbyxor, gå till anfall mot kravallpolisen – beväpnad med hammaren i ena handen och skäran i den andra!  Intill står en ung kvinna och skriker, stumt, ut sin fasa. Det går att läsa in influenser från Skriet av konstnären Edvard Munch i just denna del av skivomslaget. Det omslaget hör till en annan skiva av Nynningen än den som innehåller låten ”Vilda strejker”.

Men Nynningen kunde både spela och sjunga. Och dessutom bra. Det är mer än man kan säga om alla proggband. Mitt problem var alltså bristen på självdistans. Och att politiska manifest är så svåra att sjunga – oavsett om man gillar eller ogillar innehållet.

Lyssna och jämför dåtid med nutid. Dåtiden var år 1974.