Socialtjänsten i Umeå kostar 1,6 miljarder – men får vi tillbaka detta i form av individ- och familjeomsorg? Del 3: Vad får vi för skatten?

Hör av dig – hjälp till
Vi kämpar för ett krisprogram
Arbete åt alla – hejda höjda matpriser
Vi behöver Dig i arbetet för detta krisprogram
_______________________________

Söndag 13:00. Jag ber om ursäkt – det jag publicerade i går lördag var inte det som var tänkt att publiceras. Det var blogginlägget under bearbetning i ett stadium som jag själv aldrig skulle ha godkänt. Det du nu kan läsa är inte heller det färdiga arbetet från igår. Men något jag kan stå för. Håll tillgodo.

Acceptabel version
Just nu går arbetet med Umeå kommuns budget för 2024 in i sin slutfas. I samband med detta publicerar jag en serie blogginlägg. Serien innehåller två röda trådar. Dels en fråga: Vad får vi för pengarna? Dels svaret: Det beror på hur väl arbetsorganisationen fungerar!

Ingress
Socialtjänsten i Umeå kommun är en av de verksamheter som måste synas utifrån frågan: Vad får vi för pengarna. Socialtjänsten kostar näst mest av alla verksamheter som ligger under de politiska nämnderna. Socialtjänsten får nära 1,6 miljard för innevarande år (2023). Jag kommer att ge mitt svar på frågan om vi får den individ- och familjeomsorg som vi betalat för i ett kommande blogginlägg.

Del 1.
Personalinflytande måste prägla arbetsorganisationen. En satsad miljard ger oss tyvärr inte alltid en miljard tillbaka. I en väl fungerande arbetsorganisation kan en satsad miljard resultera i en produktion av individ- och familjeomsorg som motsvar hela 1½ miljard – eller mer! Präglas arbetsorganisationen av personalinflytande tillsammans med ett kunnigt och demokratiskt ledarskap, där initiativ från golvet uppmuntras, skapas trivsel samt låg sjukfrånvaro och låg personalomsättning. Då kommer brukare och anhöriga att visa uppskattning. Detta ger en positiv och uppåtgående spiral. Det kan exempelvis ta kortare tid innan beslut fattas – och de beslut som fattas kan komma att hålla högre kvalitet.

I en sådan situation kan vi få tillbaka mer i form av individ- och familjeomsorg än vad vi har satsat i form av skattepengar. I slutänden handlar det om hur bra personalorganisationen fungerar – eller inte fungerar.

Del 2
I en dåligt fungerande arbetsorganisationen kan en satsad miljard resultera i en produktion av individ- och familjeomsorg som endast motsvarar 750 miljoner – eller mindre! Präglas arbetsorganisationen av en auktoritär ledarskapskultur tillsammans med bristande personalinflytande, där en tystnadskultur kväver initiativen underifrån, skapas vantrivsel. Detta leder vanligtvis till högre sjukfrånvaro och högre personalomsättning. I ett sådant läge kommer kritik att uppstå. Först från brukarna och brukarnas anhöriga. Sedan från granskande myndigheter och media. Slutligen finns risk för att sprickor uppstår inom verksamheten: a) mellan chefer och underordnad personal inom förvaltningen (socialtjänsten), b) mellan ledande politiker och cheferna inom förvaltningen (socialtjänsten), c) mellan de politiker som ska styra förvaltningen (socialtjänsten).
Om, i en sådan situation, den övergripande politiska nivån saknar kraft och mod att ta tag i – och styra upp – situationen är det inte ovanligt att alla negativa drag förstärks. Förvaltningen kan exempelvis ”sluta leden” genom att cheferna kräver ännu större ”lojalitet” = underordning. Allt detta innebär en stor risk för en negativ och nedåtgående spiral. Resultatet kan exempelvis bli att en rädsla för kritik från cheferna innebär att handläggarna tar längre tid på sig innan de vågar fatta beslut. Men också att kvaliteten på besluten blir sämre genom att nya idéer underifrån (förbättringar) kvävs på grund av samma rädsla – skapad av tystnadskulturen.

I en sådan situation får vi mindre individ- och familjeomsorg än vad vi har satsat i form av skattemedel. Även i detta fall handlar det om hur bra arbetsorganisationen fungerar – eller inte fungerar.

Sammanfattning
Arbetarpartiets viktigaste enskilda fråga har sedan lång tid tillbaka handlat om hur väl arbetsorganisationen fungerar. Vi anser att personinflytande tillsammans med en ledarskapskultur som släpper fram kraften underifrån skapar de bästa förutsättningarna för att använda de satsade skattemedlen på bästa sätt. Arbetsorganisationens sätt att fungera avgör alltså, enligt vår uppfattning, vad vi umebor får för varje satsad skattekrona – och därmed även kommunens ekonomiska utveckling på både kort och lång sikt.

Men det handlar om ännu mer än så. Arbetsorganisationens sätt att fungera avgör både volymen på all kommunal verksamhet som produceras men också kvaliteten på, exempelvis, den individ- och familjeomsorg som brukarna får. Detta innebär att arbetsorganisationens sätt att fungera på sikt kommer att påverka umebornas inställning till hela den kommunala verksamheten.

En positiv inställning kommer att underlätta nyrekrytering och kompetensförsörjningen. En negativ inställning ger motsatt resultat.

I ett kommande blogginlägg kommer jag att gå in mer specifikt på vissa delar av socialtjänsten i Umeå kommun.