Etikett: Frankrike

Terrorism och hotet mot demokratiska rättigheter

Av , , 2 kommentarer 28

Morden på medarbetarna i tidningen Charlie Hebdo, samt de poliser som skulle skydda redaktionen, är avskyvärda. De skyldiga måste gripas och bestraffas. Om detta kan det inte råda minsta tvivel. Jag är en av alla de som känner avsky för massakern, och som känner starkt med de mördades anhöriga. Jag förstår och sympatiserar med de franska ungdomar som klättrar upp på monument och ropar ”Jag är Charlie”.

Jag minns Baader-Meinhofligans blodiga terroraktioner på 1970-talet. B-M-ligans perversa logik gick ut på att arbetarna hade blivit köpta av kapitalismens välstånd i Västtyskland (BRD) samt att staten i förbundsrepubliken var fascistisk. Men dold. Så genom att mörda ledande representanter i stat, näringsliv och politik skulle polisen och militären bli öppet auktoritära och därmed avslöja sitt sanna väsen. Det ökade förtrycket från denna utveckling skulle ”väcka” de försoffade arbetarna. Dessa tankar avslöjar ett våldsamt arbetarförakt. Något fascistiskt BRD skapades inte av RAF. Men deras aktiviteter bidrog till att ett yrkesförbud infördes som drabbade många med socialistiska åsikter och fredliga metoder.

Hotar morden demokratin?

Trots sorgen över alla som redan dött – och över de som kommer att dö framledes som ett resultat av de redan genomförda morden i Paris – måste frågor ställas. Trots sorgen. Två viktiga frågor: a) stämmer det att terrordådet riktade sig mot det fria ordet; b) hotar dessa avskyvärda mord demokratin?

Även tidigare har terrordåd tagit många människoliv. Detta har skett genom terrorangrepp på mycket höga byggnader, mot kollektivtrafik och kafeér, mot polisstationer och civilklädda soldater. Samt mot åtminstone ett politiskt ungdomsförbunds sommarläger. De vapen som används har bestått av flygplan och av mängder med bomber. Men också av gevär, pistoler och knivar.

Var det folk av Breiviks kaliber som tryckte av?

Var verkligen dådet organiserat av någon sorts hemlig ledning som ”sitter någonstans just nu och detaljplanerar ett nytt terrordåd, i Frankrike, i Tyskland – eller kanske i Sverige”, som DN:s utrikeskommentator skriver? Eller är detta ett av många vidriga attentat, utförda av kriminella, som missuppfattat vad islam innebär; utförda av kriminella som missuppfattar religionens innebörd på samma sätt som Anders Behring Breivik missuppfattade vad det innebär att vara kristen?

Igår uppgavs att 90 000 militärer, gendarmer, poliser och andra deltar i jakten på de skyldiga. Vi får hoppas att de skyldiga grips snabbt. Detta för rättskänslans och de anhörigas skull. Men också för samhällets. Denna enorma insats, från beväpnade styrkor i uniform, kommer – om den blir långvarig – att skapa ett belägringstillstånd. Alltför många uppryckta dörrar leder oundvikligt till nya väpnade sammanstötningar mellan polis och rädda individer. Både de med och utan brott på sitt samvete. Jakten har redan lett till åtminstone en ytterligare skottlossning – söder om Paris. Resultatet blev att en kvinnlig polis dödades och en kommunanställd skadades svårt. Och nu inkommer rapporter om ett gisslandrama med dödlig utgång.

Frankrike har kastats in i en process vars effekter kommer att pågå långt efter begravningen av medarbetarna i Charlie Hebdos redaktion. Terrorismen är avskyvärd. Terrorismen måste bekämpas. Morden på medarbetarna i Charlie Hebdo är en tragedi. Men morden, hur avskyvärda de än är, hotar inte i sig självt de demokratiska rättigheterna. Till detta är demokratin för stark.

Tillbaka till 1970-talets BRD

Blir den väpnade jakten, från vad som i praktiken är en armé, alltför långvarig – och ger dådet upphov till nya lagar – kan de demokratiska fri- och rättigheterna komma att inskränkas. Detta visar händelserna i Västtyskland på 1970-talet. Detta tål att sägas en gång till.

Baader-Meinhofligan misslyckades naturligtvis med att återinföra den fascism som föll i Tyskland vid krigsslutet 1945. Demokratin var för stark. Men RAF:s blodiga våldsdåd hjälpte till att förstöra livet för många oskyldiga i Tyskland. Dels genom sina våldsdåd, dels genom att deras våldsdåd bidrog till lagar som gav upphov till yrkesförbudet. Bland annat. Yrkesförbudet drabbade många, många fler än våldsdåden. Och bestod längre.

Terrorism innebär ett hot mot de demokratiska rättigheterna. Erfarenheten från 1970-talet och Västtyskland visar att det inte är de vidriga våldshandlingarna som inskränker demokratin. Alla unga, och äldre, som ropar ”Jag är Charlie” kommer att sätta stopp för detta. Detta är det positiva i reaktionerna efter dådet. Det som kan komma att inskränka demokratin kommer från en jakt där framgångarna uteblir och som därför blir för långvarig.

Jag hör nu att terroristerna dödats. De kommer inte att kunna förhöras. Det hade varit av yttersta vikt att kunna klarlägga om våldsverkarna var isolerade psykopater. Sådana som kan jämföras med Breivik. Eller om de ingår i ett större nätverk.

Terrorism är i sanning en reaktionär handling!