Etikett: Kulturväven

Brandlarm – och brandvägg mot insyn vad gäller 180 miljoner kr rörande färjan Umeå-Vasa

Av , , 4 kommentarer 32

Umeå kommun präglades av brandlarm förra veckan. För mig handlade förra året även om en brandvägg. En brandvägg mot insyn när det gäller VARIFRÅN de 180 miljoner kronorna kommit som färjeförbindelsen Umeå – Vasa hittills kostat (Fas ett). Och till VAD dessa 180 miljoner gått. Jag tillhör de som har försökt få reda på detta – under ett helt år. Utan att lyckas. Om denna absurda situation i Umeå kommun vill jag berätta.

Men först om brandlarm.
I torsdags trycktes brandlarmet in två gånger då SD skulle hålla möte på Väven. Jag bloggade om detta och skrev följande:
”Jag gissar att brandlarmet startades av en enskild individ som jobbar på Väven. Här gäller det att hålla tungan rätt i mun. Jag gissar att det var en ”enskild individ”. Jag vet inte utan jag gissar. När detta är sagt vill jag absolut inte peka ut personalen på Väven som skyldiga. Personalen är bra. Men även bland de bästa kan det finnas någon som gör ett misstag någon gång. Som i torsdags kväll.”

Jag har fått frågan om jag vet vem det var och nu håller inne med detta. Men det vet jag inte. Då skulle jag ha skrivit annorlunda. Det jag skrev ska tolkas bokstavligt. Jag vet inte. Jag gissar. Personalen på Väven är bra. Men även bland de bästa kan det finnas någon som gör ett misstag någon gång. Som i torsdags kväll.

Sedan tillbaka till historien om de 180 miljonerna. 

Fas ett i arbetet för en färjeförbindelse Umeå-Vasa har kostat 180 miljoner kr. Under ett år har VD:n på ett av Umeås kommunala bolag INAB (Infrastruktur i Umeå AB) lyckats undvika att besvara våra frågor till VAD de 180 miljonerna har GÅTT. Och VARIFRÅN de 180 miljonerna har kommit. Därför har vi nu skrivit till Umeå Hans Lindberg (Umeå kommuns regeringschef / kommunstyrelsens ordförande). Här följer ett utdrag från vår interpellation som, förhoppningsvis, behandlas nu på måndag.

”Tisdagen den 23 februari 2016 träffade jag och två andra medlemmar av Arbetarpartiet Bertil Hammarstedt, VD för INAB, för att ställa frågor kring transportförbindelsen mellan Umeå och Vasa. Vid detta tillfälle uppgav Hammarstedt att kostnaderna för Fas ett (som då var avslutat) hade uppgått till 180 miljoner. Detta finns i mina anteckningar och i de två andra medlemmarnas anteckningar.

Efter vår pratstund med Hammarstedt bad vi att få två specifikationer. Vi ville (och vi VILL fortfarande) veta till VAD de 180 miljonerna hade använts (kostnadssidan). Vi ville (och vi VILL fortfarande) veta varifrån de 180 miljonerna hade kommit ifrån (intäktssidan).

Det har nu gått ett drygt år sedan dess. Det är en mycket lång tid i sammanhanget. Tyvärr har de utlovade specifikationerna ännu inte kommit – som utlovat var. Sedan träffen den 23 februari ifjol har vi därför tvingats sända både e-postmeddelanden och ringa samtal i försök att få kontakt med INAB:s VD. Vårt första e-mail gick iväg till Hammarstedt den 24 mars ifjol (vi tyckte att vi kunde bjuda på en månad). Vi fick dock inget svar. Vi försökte även ringa och lämna telefonmeddelanden. Dessa gav inget resultat. Efter mycken möda och stort besvär fick vi slutligen personlig kontakt med INAB:s VD. Detta samtal utmynnade inte i några av de utlovade informationerna…”

Så långt interpellationen.

Vi anser att det finns ett aktivt motstånd mot att ge oss de begärda uppgifterna. Bristen på transparens – när det gäller de av oss ställda frågorna kring transportlänken Umeå – Vasa – är för oss uppenbar. Det ska inte ta ett år att få svar på frågor från ett av kommunen helägt bolag.

 

Det är svårare att få insyn i ett kommunalt bolag än i övrig kommunal verksamhet. Svårast är det att få insyn i INAB. Lilla Umeå har fler kommunala bolag än Stora Stockholm.

Nu kan vi inte annat än hoppas på Hans Lindberg.

1-0 till Sverigedemokraterna mot Ung Vänster

Av , , 11 kommentarer 87

Först: Vi i Arbetarpartiet förstår att ”Umeås Kultur mot Rasism” som organiserade en värdig manifestation i Rådhusparken inte vill sammanblandas med det som hände nere vid, och inne i, Väven.

Sedan: Jag gissar att brandlarmet startades av en enskild individ som jobbar på Väven. Här gäller det att hålla tungan rätt i mun. Jag gissar att det var en ”enskild individ”. Jag vet inte utan jag gissar. När detta är sagt vill jag absolut inte peka ut personalen på Väven som skyldiga. Personalen är bra. Men även bland de bästa kan det finnas någon som gör ett misstag någon gång. Som i torsdags kväll. Det var nämligen ett verkligt misstag att stoppa SD-mötet via brandlarmet. Handlingen speglar en total brist på ett politiskt alternativ till SD:s budskap. Handlingen visar desto mer av vanmakt.

För SD, däremot, var kvällen lyckad. Jimmie Åkessons anhängare stärktes i sin uppfattning att SD är Sveriges mest nödvändiga parti. Tyvärr. SD:s medlemsvärvare hade en bråd kväll. De fick minst 50 nya medlemmar, i Umeå, på en enda kväll. Mycket tack vare brandlarmet.

Arbetarpartiet skiljer sig från exempelvis Ung Vänster. En skillnad mellan oss och Ung Vänster är att vi tror att SD-ordföranden klarar sitt sexliv själv. Han behöver ingen som ”fuckar” honom. Tre gånger. Det finns också andra och mer politiska skillnader mellan Arbetarpartiet och Ung Vänster. Vi anser att det krävs ett alternativt politiskt budskap till det som SD för fram. Åtminstone om man ska nå alla de arbetarväljare, och andra väljare, som uppger att de kommer att rösta på SD i nästa val. De är just nu över en miljon! Arbetarpartiet är inte av den uppfattningen att hela denna miljon knegare och pensionärer (f.d knegare) är vare sig rasister eller nazister. Vi anser, tvärt om, att det finns få rasister bland SD:s en miljon väljare. Vi anser att det finns ännu färre nazister. Vi vet att de absolut flesta som idag tänker rösta på SD är vanliga knegare på industrier och byggen, på äldreboenden och bakom ratten på lastbilar. Den som vill besegra SD måste vinna dessa knegare – bort från SD med hjälp av ett alternativt politiskt budskap än Åkessons.

Det som Ung Vänster, och den som tryckte på brandlarmet under SD-mötet, gjorde var att mycket tydligt visa på två saker. Dels på en total brist vad gäller politiskt alternativ till det som SD för fram. Dels sin totala vanmakt över att SD är bättre på att kommunicera med arbetarklassen än exempelvis Ung Vänster.

1-0 till Sverigedemokraterna mot Vänsterpartiets ungdomsförbund.