Etikett: Vänsterpartiet

Eftervalskampanjen måste börja nu

Av , , 9 kommentarer 6

Det är uppenbart att den borgerliga politik som det ”rödgröna” blocket förde fram inte förmådde att mobilisera basen bland socialdemokrater och vänsterpartister.

S-ledningen har accepterat nästan alla skattesänkningar som Alliansen har genomdrivit; Topparna inom V och MP har övergett sitt EU-motstånd. Till detta kommer den mediafixerade s k ”valrörelse” som Sahlin, Ohly och MP-språkrören bedrivit. Den ställde S- och V-gräsrötterna vid sidan om. Valrörelsen understryker hur lika blocken har blivit. Både vad gäller politik och vad gäller arbetsmetoder. Istället behövs nu en Eftervalskampanj.

Lokala och regionala rådslag. Eftervalskampanjens nästa mål måste bli att samla folk – från arbetsplatser, lokala fack, skolor, hyresgäst-, pensionärs- och invandrarföreningar – till lokala och regionala rådslag för att diskutera hur, och framför allt för vilka krav, som protester ska organiseras mot den fortsatta högerpolitiken efter valet. Ett viktigt inslag i diskussionerna måste bli att utvärdera varför den politik Sahlin, Wetterstrand m fl fört ”stött bort” ett tidigare övertag bland väljarna.

Sedan vi bildade ett eget parti har vi blivit kontaktade av, eller själva tagit kontakt med, andra organisationer och individer. I vissa fall har detta lett till upprättande av vänskapliga relationer. Exempelvis genom att skriva och publicera angelägna insändare. I ett fall har kontakterna gått längre. Här för vi idag diskussioner för att klarlägga dels i vilka frågor som vi har samma, eller liknande, uppfattningar. Dels i vilka frågor som vi skiljer oss åt. Syftet med diskussionerna är att pröva om samsynen håller som avstamp för en riksomfattande, partibyggande, verksamhet. Men redan innan en fullständig klarhet uppnåtts kommer vi att vara en pådrivande kraft för att ta striden mot den högerpolitik som kommer att bedrivas efter valet.

Vi ser framtiden an med tillförsikt. Den egna partibildningen från i mars har öppnat för en inriktning mot arbetsplatserna och för enhetssträvanden. Detta tillsammans med aktiva arbetargrupper, lokala fack och andra socialister. Vi förbereder oss för framtida kraftmätningar med kapitalägare och deras politiska allierade. Eftervalskampanjen går djupare än till ”vänsterenhet” inför enskilda händelser. Vi kan känna både självförtroende och optimism inför eftervalsarbetet – lokalt, nationellt och på det internationella planet.

 

Vänsterpartiet sviker EU-motståndet – var står Jonas Sjöstedt och Tamara Spiric?

Av , , 7 kommentarer 7

V-ledningen har lagt sig platt i EU-frågan. Inför möjligheten att få ministerplatser vid köttgrytorna har man svikit EU-motståndarna. Sveket är riktat mot de egna partimedlemmarna; mot de som röstat på V samt mot EU-motståndare runt om i Sverige.
 
Under midsommarhelgen offentliggjorde V, MP och S en överenskommelse där det slås fast ”att Sverige ska vara en aktiv medlem i EU…”. Jämför detta med V:s material inför EU-valet (2009) där man kunde läsa att EU skulle ”monteras ned och det fort”. Förändringen, från EU-motståndare till EU-vänner, har skett utan en bred demokratisk diskussion bland partiets medlemmar. Att omsvängningen offentliggörs under midsommarhelgen antyder att V-ledningen t o m vill dölja förändringen – för väljare och medlemmar. 

De rödgrönas uppgörelse stödjer också Lissabonfördraget, d v s EU:s ”grundlag”. Denna innefattar bl a den s.k. solidaritetsklausul som innebär att Sverige ska ställa upp om något EU-land blir angripet militärt. V, MP och S uttalar t o m att EU är en ”central utrikes- och säkerhetspolitisk aktör” och utesluter ej ett svenskt deltagande i militära insatser inom ramen för EU och Nato! I Vänsterpartiets valmaterial 2009 gjordes reklam för en bok av Jonas Sjöstedt. Det framhölls att Sjöstedt kritiserar EU:s ”stormaktsambitioner”. Vänsterpartiet kritiserade även Lissabonfördraget av andra skäl, bl a att Sverige förlorar kontrollen över sin egen flyktingpolitik.

Ifjol beskrev V hur EU, bl a via IPRED-lagen, ”tog ännu ett steg mot ett storebrorssamhälle”. Jonas Sjöstedt förklarade att ett problem med EU var ”bristen på verklig demokrati”. Ett år senare vill V, tillsammans med S och MP, inte ha ”några större fördragsförändringar” i det Lissabonfördrag som innebär att allt mer makt förflyttas till anonyma, och av sekretess skyddade, organ i Bryssel.

EU har de senaste åren både ökat sin militära ambitionsnivå och den arbetarfientliga politiken i Europa. Den uppmärksammade Lavaldomen, som ökade möjligheterna till lönedumpning, visade mer tydligt än någonsin att ” EU står på företagens sida” (citat från V:s valmaterial 2009). Att Lissabonfördraget ökat EU:s möjligheter att tvinga medlemsländer till privatiseringar och nedskärningar understryker detta.

Vänsterpartiet har, bakom ryggen på medlemmar och väljare, övergett sitt EU-motstånd. Omsvängningen är ett verkligt svek. Partiet överger de lågavlönade, ungdomar och arbetslösa som drabbas av EU-anpassning i form av nedskärningar, privatiseringar och lönedumpning.

Antingen håller alla i V med Ohly. EU är ett bra påhitt. Eller så tar partimedlemmar och Ung Vänster strid mot partitoppens svek. Ett speciellt ansvar att gå emot partitoppens helomvändning ligger på Jonas Sjöstedt. Han har i princip byggt sin politiska karriär på att vara EU-motståndare. Är han fortfarande emot EU eller sviker också Sjöstedt? Även Tamara Spiric, gruppledare för V i Umeå kommunfullmäktige och ledamot i partiets högsta styrelse, måste bekänna färg. Tillhör Tamara Spiric de i V-ledningen som sviker kampen mot EU. Eller tillhör hon oss som fortfarande är EU-motståndare?