Jag tittar i backspegeln och skrattar över mitt nybörjarinlägg om pluto.

http://blogg.vk.se/jasmine-engman-paris/2009/01/10/sorj-mig-inte-jag-levde-ett-lyckligt-liv-116983

Man är ju rutinerad nu.

Tack vare invigningen av julen (JA, redan!) så gör jag nu 30min parad i pluto och efter döden fortsätter jag med 30min julshow i pluto!

Så här går det till:

Dörrarna öppnas, folk ser mig, showtime! Jag ler i mitt huvud, dansar, svettas, ser de små barnens tindrande ögonen och tänker ”det är värt det”.

Mot slutet ser jag inga barn längre. Det är mer ”aaandaaas iiihhhnn, aaandas uuuuhhhht, iiiiihhhhhhhhn, uuht. Öppna dörrarna jag måste härifrån!”

Så öppnas det man kan tro vara pärleporten, heaven is close. Jag går dit inga barn ser mig och låter någon ta av mig plutos huvud. Någon bär dock inte ”mitt” huvud åt mig, det får jag göra själv. Men någon stoppar ett vattenglas i min enda fria hand.

Får förstås inte i mig så mycket, skakandes av utmattning spiller jag hälften över mig själv, och så är jag så trött att jag snubblar på mina egna fötter när jag går mot rastrummet.

Väl därinne tar jag av mig min kostym och ser man mig då kan man tro att jag har varit på poolparty!

3 minuters vila och sen är det bara att förbereda en ny plutokostym, men vill ju inte ta på sig en svettig! Upp på en stor tomtesläde, dansa och tjoa i 30minuter och vinka tills armen domnar bort.

Det är vad jag kallar hårt (men underbart) arbete!

Så ni som tyckte att det var coolt att jesus återuppstod på typ 3 dagar måste digga mig, jag återuppstår på 3 minuter!

I’m on top of my game!