3 gånger om dagen blir jag stoppad av folk som jobbar för någon organisation som försöker förbättre livet för ungdomar i Paris förorter.

För du förstår bor man 15 minuter från Paris är man tillåten att bete sig hur man vill. Då är småmänniskorna så hood att de kan spöa ner varandra och skita i skolan. Bränna bilar kan dom dock inte. Dom bor så nära Paris att alla tar tåget.
Jävligt hood!

Oftast hinner samma person stoppa mig 2 gånger om dagen utan att minnas att dom redan har prata med mig.

Sista gången det hände sa jag sanningen! 
"Jag bryr mig inte om snorungar som inte ser möjligheterna med livet.  Jag skulle istället vilja be dig om pengar, för nästa vecka kanske jag bor på gatan. Kan du skänka en slant?"

Han tittade väldigt ont på mig.
Men det är sant, 2 hotbrev om vräkning.
För ingenting. Jag har varit en ängel!