Humöret är långt från toppen. Som att den japanska maten redan passerat hela tarmsystemet.
Lite såhär:

+ att jag är irriterad och har hög feber.
– att jag faktiskt var glad på bilden. Det är jag inte nu. Fast lite ändå.

Anledningen till det här är alltså gruppintervjun.
Missförstå mig inte, jag har en arbetsintervju med butikschefen på tisdag, I passed. Men vilket helvete det var på vägen dit.
Bokstavligen. Jag brann upp.

Tänker er in i min situation; snörvlig med rinnande ögon (och kropp), en enorm huvudvärk och smärta i varje kroppsdel. 
1,5 timme med 15 vuxna som tillsammans gjort en tidsresa till en skoldag i 7års åldern.

Jag förstår att det är ett praktiskt sätt för rekryterarna att sålla bort dom som inte har en intelligens över 7års nivån. Men måste dom behandla oss andra så?

1 timme av självklara frågor som: "vad gör ni om er arbetskamrat sticker 5 minuter innan ert pass och lämnar en hög med kläder?"

Och då ska 15 vuxna människor SKRIKA (högst vinner) i munnen på varandra att dom skulle städa upp och gå hem när det är klart.
(AJ MITT HUVUD)
Surprise, Vem säger inte en sån sak på en intervju?

Jag har inte svårt för att ta en armbågsfight för något jag verkligen vill ha. Men när det gäller att visa upp sig så till den nivån att det börjar likna nåt zoo eller cirkus så backar jag.

Jag undrar om det är dumt att fira min överlevnad med ett glas vin?
Vad tycker min feber om det?