Dom senaste 7 dagarna har jag jobbat. Det är också dom senaste 7 dagarna jag har börjat tro att jag behöver en iphone.

Jag är inget teknikfreak egentligen. Tycker inte det är så viktigt. Roligt, men inte viktigt.

Men så råkar det vara så att jag spenderar 8 timmar med att klistra fast klisterlappar. 
I en källare som luktar avlopp. Där enda möjligheten till stimuli är den där högtalaren…som man bara kan stoppa in iphones i.

Munnarna på mina kollegor gapar stora när dom hör att jag varken har iphone eller en ipod.

Så i onsdags satt jag på den här soffan med en cocktea i handen. Jo, det är en tecocktail. Och funderade på iphones…

En timme senare fick jag uppleva något som fick mig att känna mig dinosauriegammal.
Jag blev raggad på. Av en man. Med en iphone.
Han presenterade sig varpå han skrev på sin iphone.

(För er som inte vet det så blir det som fina pratbubblor med text i när man skriver med en iphone…tydligen.)
I pratbubblan står det
"It’s a pleasure to meet you, (undertecknat sitt namn. Som jag inte minns.)"

Jag stirrade på den där telefonen och fattade inte alls vad han ville mena med det.
Hade jag haft en iphone hade jag säkert förstått.

Då hade jag säkert kunnat bumpa in den i hans och så helt plötsligt skulle vi ha bytt kontakt-allt med varandra. Nummer, adress, helkroppsfoto + närbild, facebook, blogg, blodtyp.
Fan med den här nya tekniken kan man säkert bli gravid på samma sätt också.

Jungfru Maria satt alltså inne på en iphone.
Jag borde också skaffa en.