En ledig dag.
En bussutflykt.

Det är när man sitter mellan 2 britter som man märker va stora dom är här.

Jag känner mig litegrann som smör mellan 2 toasts när jag sitter där i bussen. Lite i kläm.

Det blev en tur genom södra London, brixton, för att botanisera mig bland löshår, billiga läppstift och grönsaker.
Köpte en BAUTAmunk, fast jag redan hade en i väskan, bara för att den hade popcorn på sig.

I äkta senil-anda ringde klockor från barndomens dagar, 5 myror är fler än 4 elefanter, då Brasse gjorde korvtårta. Korv är gott, tårta är gott. Popcorn är gott, munk är gott.

Prövade kläder på H&M bara för att dom lurat mig.
Vid min senaste utgift hos dom gav dom så "frikostigt" iväg ett presentkort på 50kr som jag kunde använda nästa gång jag spenderade 100kr eller mer.
Där fick dom mig allt på kroken.
Inget var nytt.
Allt jag prövade påminnde om något jag redan äger.
Och Gabriellas ord ekade i huvudet:
"Det enda som ALLTID är okej att köpa är mat, kläder från second hand butiker och läppstift!"

Med det i bakhuvudet satte jag mig på bussen hem, såg lite vuxna slå sina barn (jag kommer aldrig vänja mig), strök på läppstift och bestämde mig för att sy halvklart min blivande klänning innan det vankas middag med min tvilling.

Han bjuder. I alla fall om jag lovar att komma i min "förskoleoutift" som han kallar det så snällt när jag har på mig mina färgade stumpbyxor.
En bild av mamma hoppar upp i huvudet. Hon hade nog sagt att:
"Det enda som alltid är okej att betala för är mat, fadderbarn och färgade strumpbyxor!"

Snart är den kloka kvinnan här hos mig. Jippie!
 

JAG HAR NYA DANSSKOR!
Nä jag skojar bara! Fast det gör jag inte, jag har nya dansskor…det var bara mer att det var inte det jag hade glömt att säga.

Jag var på tuben för ett tag sen. Där såg jag reklam.
"bli förälskad i en stad du aldrig har hört talas om förut" – Wroclaw, europas kulturhuvudstad 2016. (fast på engelska såklart.)

Vad hände med Umeå? Var är resereklamen om Umeå?
Trodde ni det räckte med att jag flyttade hit?

För ibland när man är ledig vill man bort från London och till Cambridge.

Jaså den där gamla universitetsstaden!
Tråkigt bara att alla universitet stängt porten för helgen. 
Men tillslut lyckades vi smita in på någon bakgård där och VIPS så var vi på Hogwarts.
Magiska gamla engelska byggnader och en tokig husis som börjar rabbla alla trollformler från Harry Potter hon kan. Det sätter stämningen!

Inte för att glömma vackra kyrkor och vacker brud med klubba.

Sist jag var i Cambridge var jag 12 år. Vår första utflyktsaktivitet gick lite back to basics…ungefär samma nivå. Vi målade SPACE MARINES, SITHS och DARK LORDS!

(nästan alla bilder är tagna av min partner in crime, Emma)

Att måla gubbar är nästan precis som WoW.

Våra SPACEMARINES…här kan dom va:
Här kan dom va:

Ett annat starkt minne från Cambridge var den förtrollande fudgen!
Som inbiten gottegris gjorde det inte det minsta ont att punga ut en mindre förmögenhet bara för att förstöra mina tänder och min kommande middag.
Det var helt magiskt bara,

Vem åker till Cambridge för att studera när man kan skrapa runt fudgesmet på ett bord istället?

Tyvärr var inte vädret tillräckligt bra för att njuta av den där gondolturen vi aldrig tog sist jag var där:

 

Men vad gör det när man kan googla hela världen nu för tiden?
Finns säkert en googlegondoltur genom cambridge också.

Så var det gjort. Bockat av listan.Nu väntar vi bara otåligt på sommaren och den där tokroliga utflykten till brighton och havet. Soaking in the english sun så att säga!

När man tappat fokus lite och man glömmer vad det egentligen var man ville göra här.
Då är det tur att solen skiner.

För hela dagen och hela veckan och hela månaden känns som att man går till jobbet:

Inte helt oväntat var den en svensk som la på förslag att vi skulle ut och dricka kaffe i solen allihop istället för i personalrummet. Det är bra att nån håller på traditioner.

Och så lite italienskt after work med kär vän.

Så snabbt går en hel dag. Och nu väntar ett nattskift på jobbet. Ja du ser, jobb igen.
Har laddat upp med hembakta tekakor med räkröra på. Hi HO, Let’s go!

brun nåt så innehelvettet. Solariet börjar ge resultat. Det om något förtjänar jag för alla gånger jag försökt kallprata med den där rödhåriga bruppan på salongen som till och med vägrar att berätta hur hon mår!!
(Och det ska ni veta att alla undrar och svarar på det i det här landet… "hello there, how are you?" Jag vet, jag fattade inte heller grejen i början.)

Men det var inte det jag ville komma till.
Jag tänkte bara säga att det är vår nu.

Det finns liksom inga vårtecken…det är inte varmare än vanligt och det finns ingen sand för vårbilarna att sopa bort från gatan.
Men det var liksom nåt.
Kanske för att det inte regnade?
Kanske för att solen sken genom molnen för en gångs skull?

Men mest var det nog något i luften. För till och med jag lämnade jackan hemma och drog på mig min tjocka ylletröja istället.
Och det var jag inte ensam om. Alla gick runt i vårjackor och när jag kom till jobbet tog dom ut vårkläderna i butiken igen.

Det är som i katastroffilmer. Då bina bara liksom kollektivt bestämt sig för att försvinna.
Vi har på något mystiskt "lugnet före stormen" sätt kollektivt bestämt oss för att idag är det vår.

Bara så ni vet.