Min vardag är nu till mestadels fylld av antingen frivilligt eller ofrivilligt självplågeri. Vem som helst som bryr sig om mig, starta en Rädda-Jasmine fond illa kvickt. Ut på gatan och protestera ”Stoppa plågsamma Jasmine-försök!”

Har bla. fått nog av att bli sjuk av min egen bostad.

Less på den där GIGANTISKA spindeln som bor i hörnet och som jag är på tok för rädd för att ta bort.

Jag svär, han kommer hoppa på mig och döda mig en dag! Större än hela min tumme. Man kan tro att den flytt från nån grannes terrarium!

Less på att se kackelackorna på golvet.

Less på mögellukten som sticker i näsan varje gång jag ska sova.

Less på silverfiskar bland toalettpappret.

Jag välkomnar med öppna famnar franska ”anitcimex” som kommer och besprutar allas lägenheter i morgon! Kom, bara kom! Öppna dörrar!

Det här lärde jag mig om silverfiskar från wikipedia idag:

”När temperaturen är mellan 25 och 30 grader Celsius lägger honan ungefär 100 ägg, oftast i en spricka eller liknande. Silverfisken kan inte fortplanta sig i en kall och torr miljö.”

(Hmmm, det är kallt hemma men fuktigt. Vad är chansen för 100 ägg då?)

”Silverfisken är allätare. Favoritfödan är saker som innehåller stärkelse; klister, bokbindningar, hår, mjäll, PAPPER och stärkta tyger…Silverfisken kan svälta i flera månader utan att ta skada.

Och med det i bakhuvudet är jag ännu mer peppad på att få min lägenhet nersprutad med gift!

Nä, nu ska jag iväg och gömma maten. Gonatt.