Arbeta tills du dör.

Storumans befolkningsutveckling de senaste 40 åren är ingen rolig läsning. Sedan 1956 när kommunen hade som flest invånare (11026st) har befolkningen sjunkit med 4722 personer till nuvarande 6304 pers (jan 2008), vilket är en minskning med -74,9%. Observera att grafen har bruten axel så minskningen är inte riktigt så stor som man kan få intryck av, men likafullt var vi en stor kommun på mitten av 50 talet, vi var till exempelvis större än vår nemesis Vilhelmina just då.

Vår kommun var väldigt jordbruksintensiv vilket medförde att de kommande årtiondena efter 50 innebar en enorm minskning i urbaniseringens bakvatten. Det kombinerat med skogsbrukets effektiviseringar förklarar större delen av minskningen som man i grafen ser var stor initialt.

Vilka är det då som kommer att stanna kvar i Storuman, vilka jobb är det som är kvar? Det är främst naturresursextraherandet som håller kvar arbeten i inlandet. Gruvindustrin och skogsindustrin i kombination med verkstadsindustrin kräver närhet till råmaterial, som finns i Storuman. Dessa input arbeten möjliggör sedan för arbeten inom servicesektorn i kommunen. Varje inputjobb möjliggör sedan x antal outputjobb. Låt säga att varje gruvarbetare eller skogsmaskinist möjliggör typ. 3-5 kommunalt anställda.

Så befolkningen kommer inte att fortsätta att sjunka med 87 personer/år i genomsnitt i all oändlighet, minskningen kommer att plana ut för att bättre passa ihop med förutsättningarna.  Låt säga att vi har 4500 invånare om 20 år, men då råder istället personalbrist inom alla anställningsområden. Gruva, skog, kommun, utbildning, vård. etc. Problemet i kråksången är vi då har en majoritet pensionärer och allt för få som kan försörja dessa. Jag skulle vilja se en sammanställning av alla som flyttar från kommunen, vad de har(hade) för arbeten, dvs vilken sektor de arbetade inom, eller om det var för utbildning eller andra skäl. En enkät för utflyttande så att man bättre kan kartlägga problemet.

Så svaret på rubriken är alltså en ännu mer industripräglad kommun med en enorm försörjningsbörda. Alla måste arbeta tills de blir 90, nå’ tidigare får de inte dö. Och allt detta kombinerat med 60-70 procents skattesats som grädde på moset.