Konungariket Sverige

Helgens vackra kronprincessbröllop fick åtminstonde mig att tänka på annat, det finns mer än oljeutsläpp att fylla lagringskapaciteten i hjärnan med. Mer än ett fotbolls VM utan Sverige i. Det var inte utan att man blev stolt över vårt kungahus när man såg på denna mystiska och tidlösa process, oberörd av såväl utveckling som tidens tand. Det är förvisso nya Mercedesar och BMW bilar men mycket har antika rötter och detta i ett i av världens modernaste samhällen. Det är något i det ålderdomliga som faschinerar mig något alldeles oerhört, kanske är det historikern i mig som faschineras av denna gamla institution som ger landet ett orubblig nav i en annars föränderlig värld där allt handlar om "the next thing". Genom monarkin är vi aldrig rotlösa.

Konungahuset är enligt mig vår största kulturskatt, och det bästa av allt är att den lever ännu och ger vårt land en särprägel. Jag har funderat kring fenomenet rojalism, är jag för det? Jag tror frågan är en vattendelare men åtminstonde jag blev glad av det jag såg. De 14 kr som kungahuset årligen kostar mig är jag mer än villig att betala. Jag är inte rojalist av rationella och ekonomiska skäl, jag går på känsla. För mig känns det lika rätt som handen i handsken.