Afrikas eviga dilemma

"Svenskt bistånd sänks när Afrika svälter". Ja så låter det nu när en del av Sveriges bistånd allokeras om från att uteslutande vara majs, ris och försnillbara Euros till att även handla om avskrivning av skulder. Men de fyra socialdemokraterna som hävde ur sig detta resonerade förmodligen som gamla VPK-räven Gudrun som gärna tyckte att Sverige skulle ha en stor statsskuld. Jag måste citera en sosse som jag faktiskt gillade "Den som är i skuld är inte fri", det var det ingen mindre än Göran som sa… Men det är så sant, kortsiktighet kanske kan vara angeläget i en krisartad situation som det är just nu på afrikas horn men det ska inte klagas på Sverige när vi hjälper till, tycker allvarligt det är osmakligt. För att återgå till det inledande citatet om afrika som svälter, för att vara krass och måhända också cynisk: Så har det varit i hundratals år och oavsett hur mycket bistånden än ökar kommer det att vara människor som svälter. Det handlar om en överbefolkning i förhållande till jordens förutsättningar och det är ett globalt fenomen men naturligtvis drabbas de svagaste först och vi sist. Vad ska man då göra? Om man vågade tänka långsiktigt och betala av ländernas skulder så skulle de kunna få börja om på nytt utan att vara låsta till att betala räntor i evig tid, men å andra sidan kommer några tiotals miljoner barn, kvinnor och män att dö svältdöden. Det kallar jag ett dilemma och en rävsax som kanske EU inte har något emot att Afrika befinner sig i ur ett globalt handelsperspektiv. De är låsta, vi får billig mat och billiga resurser i utbyte mot lite bistånd nu och då.