Medborgarförslag

     Storuman kommun har stora problem vållade av dels den demografiska utvecklingen och dels på grund av en "icke visionär" kommunstyrelse. Medelåldern i kommunen är 46,1 år, hela 8 år högre än den i Umeå! Varför blir det på detta vis i Storuman? Dels beror det på att medelåldern i Umeås fall blir lägre genom de studenter som kommer för att studera. Och dels för att man lokalt inte gör några/tillräckliga försök att behålla unga i kommunen. Främst tänker jag på de unga som inte vill studera. Alla jobb kräver trots allt inte 5 års universitetsstudier.

     Medborgaren Rosite Jonsson, Stensele, lade fram en medborgarförslag angående rätt till tjänsteledighet med bibehållen tjänstepension. Tanken med förslaget var:

"att underlätta en generationsväxling och ge yngre personer möjlighet till jobb".

Förslaget inbegrep:

     "en rätt till tjänstledighet med bibehållen tjänstepension för medarbetare som fyllt 60 år. Förslaget innebär möjlighet för den anställde att ta tjänstledigt upp till 20% av sin sysselsättningsgrad. Lönen minskas med motsvarande grad, kommunen betalar in pensionsavsättning för tjänstepension för den del tjänstledigheten motsvarar."

     Som vid många andra tillfällen när medborgarförslag hamnar framför kommunstyrelsen så blev utslaget "att medborgarförslaget avslås". Oavsett vad anledningen är (vi vet alla vad) så bör man se till att ha medel för dessa initiativ för att prova det i alla fall en viss tid, det rör sig inte om mycket pengar. Sätt av en summa och bevilja vart eftersom. I bästa fall leder detta till att de ungdomar som inte tänker vidareutbilda sig också stannar i kommunen. Alla vill ha ett arbete och får man inte det i kommunen så flyttar man. 

     Det kanske kan tyckas trivialt och kanske tänker man varför behålla unga i kommunen? Vi bara utannonserar jobbet och får hit någon sörlänning… 1) Storuman är inte så attraktivt i andras ögon som dessa kanske tror. 2) Det finns fördelar med det lokala ”alla känner alla fenomenet” när det handlar om tillsättandet av tjänster. Transfereringar blir kortare och tillsättande av tjänster kan göras utifrån att man faktiskt känner personen i fråga. Det är inte att förringa, man behöver inte sätta sig in i någon ny person som är beskriven på papper, dessa faktorer är ofta grovt underskattade.

     Personalstrategen Patrik Persson ansåg att förslaget hade sina förtjänster även om han inte redovisade dessa i tillräcklig grad för kommunstyrelsen. Det var ett alldeles för kortsiktig tänkande som fällde avgörandet i detta fall. Om man inte tar detta problem på högsta allvar och flyttar upp det tre – fyra snäpp på agendan riskerar Storuman att inte få till någon generationsväxling alls för det finns inga personer kvar. Det blir som i Adak, grävmaskiner med stora stålkulor krossar fasader och man fyller över samhället sedan kanske det kommer enstaka turister och historiker för att fota jätteplatån i Luspen.