Saker jag tänkte innan barn – och hur det blev






Jag hade en tydlig bild av hur jag skulle bli som mamma.
Allt var klappat och klart.
Jag var nog faktiskt nästintill den perfekta morsan.
Och sedan…ja, vad säger man… ”Shit happens?” 😀


”Jag ska göra all barnmat från grunden”

Ja…det här var ju en grej jag kände starkt för.
Jag såg framför mig hur jag stod där i köket och trollade ihop välbalanserade måltider av ekologiska råvaror.
Givetvis storkok att frysa in.


Hur det blev:

Nestlé lär ju veta vad de sysslar med?
Jag frös till och med in den i portionsstorlekar!


”Mina barn ska inte sitta så mycket framför skärmar”

Tv:n, dator och mobilen ska inte vara barnvakt, jag som förälder är fullt kapabeltill att roa mitt barn.
Det är bara att vara påhittig.


Hur det blev:

Vad fan hade man gjort utan Babblarna vissa gånger? Seriöst?
Livräddaren i såväl bilen som i väntan på middag.


Mina barn ska inte äta socker de första åren”

Varför erbjuda sötsaker när de inte ens vet att det finns?
Tids nog lär de ju ändå tjata om det.
Vad är det för fel på gurkstavar till fredagsmyset?


Hur det blev:

Vad hände där längs vägen?
Jag har ingen aning, mer än att jag började anamma lite samma tänk som jag har angående mig själv, det vill säga att det viktigaste är att det blir nyttig kost den absolut största delen av tiden.
Om man sedan äter en glass eller en bit choklad ibland så är det inte hela världen, utan något man kan få unna sig för att det är gott och höjer tillvaron.
(Att JAG vissa gånger unnar mig hela glasspaketet på en gång är ju en helt annan sak och inget jag kommer uppmuntra Alexander till.)


”Det är jätteviktigt att alltid vara konsekvent.
Mina barn ska lära sig att ett nej är ett nej”

Det är jätteviktigt att barnen förstår att ett nej är ett nej!


Hur det blev:

Absolut! Men…man väljer sina strider, eller hur…?


”Jag kommer inte att laga två maträtter, mina barn får äta det vi äter”

Det är ju bara att börja vänja barnen tidigt att äta allsidigt med mycket grönsaker, så lär de ju lära sig uppskatta nyttig mat.
Hur svårt kan det vara liksom?


Hur det blev:

Svårt. Mycket svårt.
Jag är uppriktigt sagt nöjd bara han äter vissa gånger, om det då är korv med ketchup eller ostmacka så må så vara.




Så, för att sammanfatta det hela: Man är nog aldrig en så bra förälder som innan man har fått barn.
När man sedan står där med ett eller fler barn inser man att allting inte var så självklart som man kanske målade upp.
Man får göra allt man bara kan för att vara en så bra förälder som möjligt, men om man strävar efter att bli den ”perfekta” föräldern så är det nog lätt att man blir olycklig.



Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.