Konsten att leva i nuet

Nu kommer ett inlägg med tips på hur man lär sig att leva i nuet, kanske ni tänker.
I wish, men nej.
Jag skulle nämligen själv behöva lära mig det.


Det har länge varit väldigt svårt, nästintill omöjligt många gånger, för mig att stanna upp och till fullo leva här och nu.
Jag har nog inte haft förmågan till det sedan jag var barn.
Det pågår liksom en konstant inre stress i mitt huvud, och jag är på väg någonstans i tanken.
Inte för att jag inte trivs i den situation jag befinner mig i, för det gör jag vanligtvis.
Vad denna själsliga rastlöshet beror på kan jag inte riktigt förklara, även om jag har mina teorier om vad som kan bidra.
Det kan vara saker som hänger över mig, som jag skjutit upp men känner att jag borde ha gjort bort, som tar upp mycket av min tankeverksamhet och hindrar mig från att vara i stunden.

Det kan också vara att jag trivs så pass bra i situationen jag befinner mig i, så till den milda grad att tanken på att jag inte vill att det ska ta slut, samt vetskapen om att den snart är slut, överskuggar själva ögonblicket.
Vissa gånger kan det vara att jag går och väntar på, längtar till eller gruvar mig för något som ska ske längre fram, som gör att jag tappar fokus på det som är.


När jag har varit utomlands till exempel, så har det inte dröjt många dagar innan jag börjat räkna dagarna tills den oundvikliga hemresan.
Det skapar en stress som gör att jag känner att jag måste maxa varje dag, varje stund, hitta på så mycket roligt och trevligt att semestern tillslut snarare riskerar att bli utmattande, och inte det där tillfället till avkoppling, som det borde vara.
Samma sak med sommaren, när vi har kommit förbi mitten av juli så sätter den där stressen igång som på automatik, och stressen över att hösten snart knackar på dörren gör att den där tiden fram till hösten, som kunde ha varit helt underbar om bara inte det där ”snart är det höst, snart är det höst” spelades upp i huvudet som ett tråkigt mantra.


Jag vet ärligt talat inte hur jag ska lyckas bemästra konsten att leva i nuet.
Jag vet bara att det känns som synd och skam att inte kunna stanna upp och fullt ut njuta av ögonblicket innan det är borta.
Jag tror att människor som har förmågan att leva mer här och nu generellt är lyckligare och mindre stressade än oss som ständigt går och väntar på det rätta ögonblicket att njuta av nuet.