Nattskräck

När Alexander var runt året så började han få hysteriska gråt och skrikattacker ibland på nätterna.
Det hände flera gånger i veckan och under någon period var det varje natt.
Han har haft problem med magen sedan han föddes, så vi trodde först att det kunde vara det.
Efter ett tag kom vi fram till att det mest troligt rörde sig om nattskräck.
Det var som värst under några månader, och sedan kom det mer och mer sällan tills det helt försvann.
Så vi tänkte att: ”Jippi, det kanske är över nu då?”
Men så för ett par nätter sedan kom plötsligt en sådan där attack igen, och en till inatt.

Även om jag vet vad det handlar om nu så upplever jag det fortfarande som en väldigt uppstressande situation.
Nattskräck innebär att barnet plötsligt sätter sig upp och är fullkomligt skräckslaget, skriker och gråter och är otröstligt.
Det ser ut som att barnet är vaket men barnet befinner sig tydligen mitt emellan sömn och vaket tillstånd.
Barnet kan slå vilt omkring sig, kasta med huvudet fram och tillbaka samt är okontaktbar och svarar inte på tilltal.
Ibland håller det på i endast några minuter, men andra gånger, som för oss inatt, tog det drygt 20 minuter innan Alexander blev som vanligt igen.
Det är en extremt obehaglig upplevelse och jag känner mig så maktlös då jag inget kan göra, mer än att vänta ut det hela.
Försöker man trösta honom så slår han bort ens händer och blir om möjligt ännu mer arg och uppjagad.

Vi provade tidigare att försöka lugna honom medan han låg kvar i sin säng, men det var omöjligt så nu lyfter vi upp honom och sätter oss i soffan och slår på något barnprogram som han gillar.
Det brukar för oss vara det effektivaste sättet att få det hela att ebba ut fortast möjligt.
När attacken är över kan han oftast snart somna om som om ingenting hänt.


Någon som läser, som har erfarenhet av nattskräck?
Man undrar ju hur länge det ska pågå, och jag kan känna lite oro för att det ska följa med långt upp i barnaåren.