Att finna mening i meningslösheten

Jag har suttit och tänkt lite på hur olika man, genom livets gång, kan se på det fenomen vi kallar livet.
Under så många år av mitt liv har jag mer eller mindre, någonstans där under ytan, gått och dragits med en känsla av meningslöshet.
Att livet i sig, egentligen, är ganska meningslöst.
Jag hoppades samtidigt alltid på att den känslan skulle förändras med tiden, så att jag tillslut skulle börja se livet på ett helt nytt, mer bekymmersfritt och ljust sätt.


Det är inte förrän på senare år som jag har insett att det inte kommer ske.
Vi är de personer vi är, och vissa av oss föds med en större sårbarhet inför livet.
Det finns saker som inte går att förändra, hur mycket man än vill och försöker.
Men man kan förändra hur man handskas med det oföränderliga.


Jag har insett att det inte handlar om att man måste utplåna tankar och grubblerier kring livets mening.
Det handlar om att finna mening I meningslösheten.
Att skapa SIN mening, SITT syfte och sina stunder av ren och skär lycka, hur korta de än må vara – i den värld som många gånger kan kännas hård, kall och meningslös. ❤