Tiden på neo, del 2

Av , , Bli först att kommentera 13



Jag minns när jag i slutet av graviditeten sa till min mamma att
”Jag tror att det kommer att komma en smäll när det här är över”.
Lite så kan man väl säga att det blev också.
Det var som om kropp och sinne sa till att: ”nu har vi gjort vårt, nu tar vi semester”.
Jag var fullkomligt utmattad den första tiden efter förlossningen.
Som att luften fullständigt gått ur mig.
Jag sov dessutom riktigt dåligt, vilket såklart försvårade återhämtningen.
Jag var så psykiskt slut efter alla månader av oro, och nu tog en ny tid av oro sin början.
Trots att jag varit förberedd på att vi mest troligt skulle hamna på neonatalen, hade jag svårt att hantera situationen när den väl kom.
Graviditetshormonerna som fortfarande löpte amok i min kropp, och det faktum att jag drastiskt minskat min medicin de sista veckorna av graviditeten för att minska risken för utsättningssymtom hos Alexander, gjorde en redan tuff situation än mer tuff.


Jag kämpade för att orka spendera så mycket tid som möjligt inne i salen där Alexander låg.
Att se honom när han låg och snusade och verkade må väl gav mig alltid ett visst lugn.
Men tiden inne i salen innebar ofta även mental påfrestning.
Larmen som tjöt i tid och otid, varav många gånger från Alexanders håll, stressade mig enormt.
Barnen var kopplade till varsin monitor som visade puls och syresättning.
När pulsen eller syresättningen damp ner under ”gränsen”, larmade maskinen och personal gick fram för att kontrollera att det stod rätt till.


Jag försökte ta in personalens ord, om att det är normalt att för tidigt födda barn svajar i puls och syresättning, och att de för det mesta återhämtar sig själva.
Ändå satt jag där med hjärtat i halsgropen varje gång det tjöt.
Att inte riktigt veta vad man kunde förvänta sig från dag till dag var nog det tuffaste med allting.
Att ena dagen komma in i salen till en liten kille som andades bra själv, till att andra dagen – eller bara timmar senare – komma in och se honom med c-pap eller syrgas.
Jag hade nog, i och med att han föddes så pass sent och för att jag fått sprutor för att skynda på lungmognaden, trott att det skulle bli en lite rakare resa mot hemfärd.


Det var som att man levde i sin egen lilla bubbla.
Större delen av tiden, när vi inte var inne hos Alexander, gick ut på att försöka få i sig mat, och att försöka få lite sömn här och där.
Några gånger under dessa veckor fick vi besök av familjemedlemmar och vänner, vilket blev väldigt uppskattade uppbrott i vardagen.



20181003_010518

Liten plutt på 35 veckor.




Fortsättning följer.



Bli först att kommentera

Gudomliga sockerfria och glutenfria snickerskakor

Av , , Bli först att kommentera 8

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bodystore



PSX_20190327_222316

Hej hopp!


Jag har exprementerat ovanligt mycket i köket den senaste tiden.
Trots att de senaste månaderna varit de mest fullspäckade någonsin, med en bebis i hushållet, så har jag bakat och hållit på mer än någon gång tidigare.
Jag vet inte riktigt hur det går ihop?! Haha.

När man bakar sockerfritt och glutenfritt kan det vara klurigt att få till ett resultat som smakar ”som vanligt”, tycker jag.
Många gånger blir det någonting som ”funkar”, som man inte alltför entusiastiskt slevar i sig i ett försök att stilla sötsuget.
Ofta fungerar det, men det blir dock ganska tråkigt i längden då den egentliga anledningen till att man bakar, själva njutningseffekten, går förlorad.

Det här receptet har jag provat mig fram till.
Jag har plockat lite här och lite där, tagit bort och lagt till, vilket lett fram till en, i mitt tycke, fulländad slutprodukt.
Jag kan helt klart säga att detta är det absolut godaste ”alternativa” bakverk jag hittills gjort. 🙂


Ca 25 stycken


Ingredienser

10 dl glutenfria flingor (exempelvis dessa eller dessa)
1 burk jordnötssmör, cirka 340 gram
75 gram smör
2 dl fibersirap clear
2 msk sötströ
2 dl vispgrädde
1/2 fibersirap gold
En gnutta salt
200 g sockerfri mjölkchoklad (till exempel denna eller denna)


Gör såhär:


Botten

*Krossa flingorna i en skål.
*Smält smöret i en kastrull.
*Blanda i jordnötssmör, sötströ och fibersirap clear i kastrullen.
*Häll ner de krossade flingorna och rör ihop.
*Platta ut smeten i en bakplåtspappersklädd form och ställ in i kylen.

Kolasås

*Häll grädde, fibersirap gold och en gnutta salt i en kastrull och låt koka tills det tjocknar, ca 20 minuter.

*Bred kolasåsen på kakan och ställ tillbaka formen i kylen.

*Smält chokladen, bred den över kakan och låt den stå i kylen för att stelna något.
*Ta ut formen efter en stund och skär kakan i rutor.




Enjoy!

Bli först att kommentera

Tiden på neo, del 1

Av , , Bli först att kommentera 14



Måndagen den 24 septemper strax efter kl 19, knappt en timme efter att förlossningen satt igång på riktigt, föddes Alexander.
Han vägde 2019 gram och var 44 cm lång.
Jag hade känt en liten rädsla för att han inte skulle skrika, men det gjorde han. Ett tappert försök i alla fall.
Jag fick honom i min famn för ett ögonblick, jag tyckte att han var så himla liten, och alldeles lilaröd.
I övrigt såg han precis ut som jag hade fått med mig hem efter en av alla mina kontroller.
Ett läkarteam kom snart in i rummet, lade Alexander i en liten glasbox på hjul, tejpade på honom en släng för att underlätta andningen samt en sladd för att mäta pulsen.
Sedan rullade de iväg honom till neonatalen, och hans pappa följde med.
30, 40 minuter senare rullades jag också ner för att få träffa honom.


Dagarna efter att Alexander föddes var en känslostorm utan dess like.
Enorm lättnad, oro och en förlamande trötthet såväl fysiskt som mentalt.
Men det jag alltid kommer att minnas som allra starkast, det var kärleken.
Den ögonblickliga, okontrollerbara och nästan smärtsama kärlek som fullkomligt överrumplade mig.
Och den vetskap jag redan hade ekade som starkast i mitt huvud då;
Nu kommer du att bära ditt hjärta utanpå kroppen för resten av ditt liv.


Vi fick veta att vi mest troligt skulle stanna kvar på sjukhuset till beräknad födsel, beroende på hur snabba framsteg Alexander gjorde.
Alexander var i det stora hela stabil, han hade dock ”omogna lungor” och behövde hjälp med andningen i omgångar, tills lungorna hunnit ikapp.
Efter en tid utvecklade han (precis som många andra nyfödda barn och inte minst prematurer) gulsot, så han fick ”sola”.
Det vill säga ligga i en specialtillverkad ljuskasse medans huvudet ljusbehandlades. 
Han fick också för lågt blodvärde och gavs två blodtransfusioner.
I början kunde han inte reglera värmen, så han låg på en uppvärmd vattenbädd.
Han orkade inte äta själv, så han sondmatades var tredje timme.




Fortsättning följer.




20180925_014715

Första bilden i livet.



Bli först att kommentera

Ekokul

Av , , Bli först att kommentera 6



Hej hej!


I slutet av min graviditet vågade jag mig på att börja kika på saker inför lillens ankomst.
Jag föredrar att handla så mycket som möjligt av mina produkter på nätet (sorry de lokala butikerna :-P), så bekvämt då jag kan tycka det är påfrestande att trängas i butiker, och så tidssparande.
För att inte tala om skillnaden i utbud.

Jag köper gärna ekologiskt i den mån jag har möjlighet, och sedan Alexander kom är det något som känns än mer värt att prioritera.
I början av september satt jag och sökte efter sidor där jag skulle kunna köpa ett ”startpaket” med ekologiska grejer till hans hemkomst.
Jag fastnade för Ekokul, där alla deras prylar inte bara är ekologiska och därmed giftfria, utan bra av fler anledningar:

Hållbart – Producerat av råvaror vars återväxt är garanterad. 

Återvunnet – Gjort av återvunnet material.

Återvinningsbart – Materialet är biologiskt nedbrytbart eller återvinningsbart.

Närproducerat – För att minimera utsläpp från transporter. 

Rättvist handlat – Arbets- och produktionsförhållanden är kontrollerat goda.

Energisnålt – Smart användning av energi i tillverkningsprocesser, eller i produkten. 

Pedagogiskt – Ger bättre förståelse för energi- miljö- och klimatfrågor.


Super, eller hur. 🙂




20180907_155523


Lite nödvändiga saker så som våtservetter, nappflaska och nappar, och så slank det med några, tja…ej akuta saker som tandborstar och tandkräm. 😀




Bli först att kommentera

LCHF cheesecake – Chokladdröm

Av , , 2 kommentarer 6



20190326_195645


Jag har ätit så kallad normal LCHF (max 25 gram kolhydrater per dag) strax över en månad, för att försöka få lite ”fason” på kroppen efter graviditeten.

Sötsuget har minskat brutalt under denna tid, men då och då, framförallt på kvällarna, kommer det stunder när det slår till och jag verkligen måste ha någonting som stillar.
Ofta kan faktiskt en frukt eller två funka för mig (blodapelsin har jag dille på för tillfället), och/eller en god kopp te med en gnutta sötströ.
Men ibland är det inte nog, så jag har experimenterat lite grann på slutet och tänkte nu dela med mig av en ny favorit.




Ingredienser (8 bitar):

Botten

3 dl mandelmjöl
1 dl kokosmjöl
1 msk fiberhusk
1/4 tsk vaniljpulver
2-3 msk sötströ
100 g smör
1 ägg

Fyllning

200 g färskost
1 dl sötströ
3 msk kakao
1/4 tsk vaniljpulver
3 äggulor
3 dl vispgrädde

Glasyr

100 g smör
2 dl vispgrädde
5 msk sötströ
1/2 tsk vaniljpulver
3 msk kakao
1/2 dl starkt kaffe



Gör så här:


1. Sätt på ugnen på 175 grader.
2. Blanda mandelmjöl, kokosmjöl, fiberhusk och vaniljpulver i en bunke.
3. Tärna smöret och nyp ihop med de torra ingredienserna. Rör till sist ner ägget.
4. Tryck ut degen i en smörad form med löstagbar kant och grädda i ugnen i 8 minuter. Låt svalna.
5. Vispa ost, sötströ, kakao och vaniljpulver till en slät smet. Blanda i äggulorna.
6. Vispa grädden hårt.
Häll sendan smeten i formen och ställ in i frysen.

Smält smöret i en kastrull
Tillsätt grädde, sötströ, kakao, vaniljpulver och kaffe.
Låt koka en liten stund tills krämen tjocknar.


När kakan har blivit fast i konsistensen, ta ut den ur frysen och bred glasyren över.
Ställ in den i frysen igen i några timmar.
Ta ut kakan ca 30 minuter innan den ska ätas och dekorera med färska hallon eller andra bär.




Enjoy!



2 kommentarer

Nytt år, nytt (litet) liv

Av , , 2 kommentarer 13



Hej hej på er!


Nu var det sannerligen inte igår jag skrev.
Jag har mer och mer saknat att blogga, men det är först nyligen som jag börjat känna att det är något jag orkar ge mig på igen.
Jag har precis sett att det kommit in kommentarer på några av mina inlägg under tiden jag varit borta härifrån.
Dem tackar jag för! Jag har – bättre sent än aldrig – svarat på dem. 🙂


Det har hänt något stort i mitt liv sedan sist.
För 6 månader och två dagar sedan fick jag en son.
Men vägen dit vart minst sagt krokig.


I början av februari förra året, precis efter att jag och min nya sambo bestämt oss för att försöka skaffa barn, vart jag till min stora glädje gravid.
Jag hade försökt förbereda mig på att det skulle kunna komma att ta lite tid, både för att jag kommit en bit över 30 och för att jag har endometrios vilket i en del fall kan försvåra det hela.
Så döm om min förvåning när det gick redan på första försöket!


När vi tagit oss igenom de där många och långa veckorna i början av graviditeten, och just passerat vecka 13, så började jag att blöda.
Man upptäckte en blodansamling (hematom) i livmodern, som man inte hade någon förklaring till, men som man till en början inte trodde skulle innebära någon risk för fostret då den var så pass liten (några cm i diameter) och satt på ”ett bra ställe” (snett ovanför där fostret låg).
Man bedömde att hematomet mest troligt skulle försvinna av sig själv inom några veckor, genom att antingen blöda ut eller tas upp av kroppen.
Så vart det inte, utan blödningarna förföljde mig, i större eller mindre utstreckning, genom resten av graviditeten.


Jag valde att göra ett uppehåll i min medicinering de första tre månaderna, för att undvika den lilla, lilla ökade risk för vissa typer av missbildningar som dokumenterats.
Brist på medicin, skenande graviditetshormoner och – senare – oron för vad de konstanta blödningarna skulle kunna ställa till tärde enormt på mitt psyke.
Blödningar under graviditet retar fosterhinnorna, lärde jag mig under denna tid, vilket i värsta fall kan få vattnet att gå och orsaka ett sent missfall eller en tidig förlossning.
Jag fick äta tabletter för att minska risken att nya färska blödningar skulle uppstå, vilket funkade sisådär.
Samt gå på kontroller hos specialistmödravården två gånger i veckan, och efter varje kontroll där det konstaterats att allt såg fint ut ökade hoppet om att det skulle gå vägen.
Läkarna sa att det absolut fanns en chans för mig att gå hela graviditeten ut, MEN att risken var stor att det inte skulle bli så.

Jag satte upp små delmål för mig själv, det första var att klara mig förbi vecka 22, då det finns en liten chans att barnet överlever om det skulle komma då.
Det andra delmålet var att ta mig förbi vecka 24, då över hälften av de barn som föds i den veckan överlever.
I vecka 24 fick jag två kortisonsprutor, för att skynda på barnets lungmognad utifall att.
När jag passerat mitt tredje delmål, vecka 27, vågade jag äntligen slappna av lite grann.

I mitten av vecka 28 fick jag en riktig störtblödning, och åkte i panik in till förlossningen där jag förberedes på att det kunde vara dags.
Även om jag visste att det mest troligt skulle gå vägen om han kom vid denna tidpunkt, var jag där och då ändå fullkomligt panikslagen.
Efter att ha legat inlagd i en vecka med misstänkt vattenavgång, visade det sig att förlossning inte alls var aktuellt.
Utan att det endast rörde sig om en extra kraftig blödning från hematomet, så jag blev utskriven. Lättnaden var enorm.

Jag hade tidigare en klar bild av hur jag tänkte att min graviditet skulle se ut: Jag skulle fortsätta träna (i den mån som rekommenderas så klart) och vara allmänt aktiv i vardagen.
Ingenting av detta fungerade, då träning riskerade att starta en ny blödning och en vanlig, kort promenad runt kvarteret resulterade i sammandragningar och smärta i magen.
Den extrema inaktiviteten gav i sin tur i alltmer smärtor i kroppen och stor mental påfrestning.
Att planera hela livet kring graviditeten var stundvis tärande, jag vågade sällan åka alltför långt bort från hemmet då jag aldrig visste när en större blödning skulle starta.
Jag började så småningom att slitas mellan förhoppningen om att han skulle stanna i magen till vecka 37, då han skulle vara fullgången, (då det fanns möjlighet för mig att bli igångsatt om jag ville, på grund av den stora påfrestningen på mitt psyke) och känslan av att jag snart inte orkade vara gravid mer, varken fysiskt eller psykiskt.

I början av vecka 33, efter misstanke om att jag läckt vatten i minst någon veckas tid men blivit avfärdad med att så inte var fallet, åkte jag in till förlossningen ännu en gång och där och då bekräftades det att det var tal om vattenavgång.
Efter att ha varit inlagd exakt en vecka med antibiotikadropp för att förhindra att jag eller barnet skulle drabbas av en infektion till följd av långvarig vattenavgång, föddes Alexander i vecka 33+5.

Trots att en del av mig fortfarande kände att jag önskade att han hade fått vara kvar till åtminstone vecka 37, kände jag nog nästan lika stor lättad över att en tid som aldrig kändes som att den skulle ta slut, äntligen tog slut.
Att jag klarade det. Att vi klarade det.
Att min lille kämpe stannade kvar så länge som han gjorde, och kom ut välmående.
Tacksamheten jag kände och känner från den dagen är, som många andra stora känslor, svår att sätta ord på.



255. 2018

Jag och min lille man firar in det nya året.


Om det just nu sitter någon i en liknande situation som den jag var i, som precis som jag gjorde googlar i förtvivlan efter positiv läsning och sedan hittar hit – så hoppas jag att min historia ska kunna skänka dig lite mer hopp på vägen. 1200px-Heart_corazón.svg



2 kommentarer

Hemmagjord naturlig isglass

Av , , Bli först att kommentera 11



PSX_20180615_142727


Jag invigde mina nyinköpta glassformar med att göra isglass i tre olika smaker, ananas, vattenmelon och apelsin.
Smarrigt och dessutom fullproppade med vitaminer.
Ett bra sätt för föräldrar att få i barnen mer frukt och bär och mindre tillsatt socker!

De är extremt enkla att slänga ihop, då man bara tar valfri frukt och kör ner i råsaftcentrifug alternativt i mixer, för en lite tjockare konsistens.
Vattenmelonglassen var den ”krångligaste”, även om den var busenkel den också.
Jag hällde på melonsaften, och sparade lite plats längst upp i glassformen.
Jag tog ut den ur frysen efter ca en timme, när glassen stelnad lite så å pass mycket så jag kunde hällda på välmixad kiwi längst upp i formen utan att den blandade sig med melonsaften.
In i frysen igen i ett antal timmar, tills glassarna är genomfrusna helt enkelt.

Man kan med fördel söta med exempelvis Stevia, beroende på hur söt frukt man använder och hur sött man vill att det ska smaka.
Jag körde al naturale denna gång.


Glassformarna jag använde är istället för plast gjorda i rostfritt stål och jag hittade dem här, en sida som enbart säljer giftfria produkter.



Bli först att kommentera

Pizza med ostbotten

Av , , Bli först att kommentera 10



Jag har provat några olika recept på alternativ pizza, alltså utan vetemjöl.
Den här varianten som jag just slängde ihop, är helt klart en favorit hittills.




20180429_120304


Ingredienser:


4-5 portioner

4 ägg

100 gr naturell färskost

1,5 msk fiberhusk

2 tsk bakpulver

2 msk kokosmjöl

5 dl riven ost

Sätt ugnen på 220 grader.
Vispa äggen fluffigt i ca 5 minuter.
Rör ner färskosten.
Rör ner resten av ingredienserna i äggsmeten.
Bred ut smeten i ett tung lager på en smord plåt.
Förgrädda botten i ca 5 minuter tills den fått lite färg.
Bred på ett lager passerade tomater (el ler annan tomatsås).
Lägg sedan på fyllning och grädda i ugnen ytterligare tills osten smält och pizzan ser klar ut.

Låt svalna ett tag innan du börjar skära i pizzan, så botten hinner ta ihop sig lite och inte går sönder.

Jag körde en vegetarisk pizza denna gång, med coctailromater, ananas och ruccola, riven prästost samt hemmagjord vitlökssås.


Recept på vitlökssås:

3 överfulla msk grekisk/turkisk yoghurt eller creme fraiche
2 msk passerade tomater
1 tsk honung
1-2 vitlöksklyftor
Salt
Svartpeppar
Chiliflakes
Paprikakrydda




Enjoy!




Ingredients:


4-5 servings

4 eggs

100 g of natural fresh cheese

1.5 tbsp potato fiber (powder)

2 teaspoon baking soda

2 tablespoons of coconut flour

5 dl grated cheese

Set the oven to 220 degrees.
Beat the eggs fluffy for about 5 minutes.
Mix in the fresh cheese.
Mix the rest of the ingredients into the eggs.
Spread out the paste in a thin layer on a buttered plate
Bake the bottom for 5 minutes until it has a little color.
Spread out the passed tomatoes (or other tomato sauce).
Then add the filling and bake further until the cheese melts and the pizza looks ready.

Let cool for a while before you start cutting into the pizza so that the bottom don’t break.

I made a vegetarian pizza this time, with cocktail tomatoes, pineapple and ruccola, grated cheese and homemade garlic sauce.


Recipe for garlic sauce:

3 big tablespoons Greek/Turkish yogurt or Cream fraiche
2 tablespoons passed tomatoes
1 teaspoon honey
1-2 garlic cloves
Salt
Black pepper
Chiliflakes
Paprika powder





Enjoy!



Bli först att kommentera

Sockerfritt godis som fixar sötsuget

Av , , Bli först att kommentera 6



Sockerfritt godis, hur ofta är det en hit? Inte tillräckligt ofta enligt mig.
Jag har varit på jakt efter framförallt jämförbara alternativ till choklad, så det har blivit en del prövande av icke-sockrade godsaker på slutet.
Det är som sagt inte lätt att hitta sådant som håller måttet, tycker jag.
Jag fastnade mer eller mindre för dessa fem i alla fall.
 

 

 

        Hasselnötskräm

hejehjehej

Mums! Det räcker så. 😀

 

         Kexchoklad       

20180223_074844

          God men rätt söt, så en räcker oftast för att stilla mindre sötsug.        

 

Mjölkchoklad

20180223_060834

        Inte Marabou’s krämighet, jag upplever den som lite torrare men absolut god.

        Några bitar åt gången räcker, jag uppskattar den mest i bakning och desserter.

 Saltlakrits

5774540611709

     Dessa blev jag positivt överraskad av,

jag hade inte förväntat mig speciellt mycket utan ville bara testa.

Smaken påminner mycket om ”Salta katten”.

 

  Sötlakrits

5774540611808

Dessa hade gärna fått vara lite mjukare, men bra smak av sötlakrits i alla fall.

Klart godkänd!

 

 

De flesta är endast eller delvis sötade med steviaglykosider, från växten stevia.
Jag är egentligen ingen förespråkare av sötningsmedel (syntetiska sötningsmedel i synnerhet, tycker att steviaglykosider känns som ett bättre alternativ i jämförelse), intar det själv i mycket begränsad mängd.
Men när sötsuget slår till och man exempelvis vill undvika stora svajningar i blodsockret tycker jag det är kanon att det finns goda alternativ att ta till.
Det rekommenderade högsta dagliga intaget av steviaglykosider är 40 mg/kg kroppsvikt (vilket motsvarar 4 liter lightläsk per dag för någon som väger 60 kg.)
En mängd jag tvivlar på att så jättemånga har som vana att dra i sig. 😀

Bli först att kommentera

Vaniljmousse LCHF

Av , , 1 kommentar 7



20180215_030816


Jag brukar inte uppmärksamma alla hjärtans dag speciellt mycket, men något trevligt tänkte jag att killen skulle få när han kom hem från jobbet ikväll.
Så jag slängde ihop någonting jag visste skulle bli uppskattat.
En dessert enklare än den här är nog svårt att hitta!


4 portioner.

Ingredienser:

3 ägg
4 dl vispgrädde
1/2 dl sötströ eller sukrin
2 vaniljstång (eller vaniljpulver)


Gör så här:

1. Separera äggulorna från vitorna
2. Vispa äggvitorna till ett relativt fast skum
3. Vispa grädden
4. Rör i äggulorn och sötningen
5. Snitta vaniljstängerna på mitten, skrapa ur kärnorna och tillsätt i blandningen.
6. Vänd till sist ner äggvitorna och ställ moussen i kylen ett tag
7. Att dekorera med färska jordgubbar eller hallon passar väl kanske bäst, nu fick det bli ett halvdant hjärta med denna smarriga hasselnötskräm. 🙂


Man kan alltid ställa in moussen i frysen en stund, och vips har man vaniljglass istället.


Enjoy!



1 kommentar