Nu lägger sig fredagslugnet efter den sista veckan före jul. På måndag tänkte jag inte fara till kommunhuset om nu inte jag behövs förstås. Som kommunalråd är man alltid ”stand by”. Det är inte så jobigt som det låter eller så har man vant sig, jag vet inte vilket. Det man upplever är att man är väldigt lite hemma. Men nu när barnen är stora och utflugna och frun jobbar mycket så är det ju ingen som väntar så det fungerar bra, även om projekten hemma får vänta.

Nåja, veckan innehöll mycket som vanligt med allehanda möte. Det jag skulle vilja rapportera är arbetet med biosfärsområde Vindelälven. I onsdags hade vi styrgruppmöte för biosfärsområdet och begreppet behöver förklaras tror jag. Unescos världsarv kanske ni känner till. Biosfärsområde är en klass ”lägre” på skalan. Kortfattat betyder biosfärsområde människan och naturen i samklang. Alltså ser vi till att använda den vackra naturen utan att förbruka den. Jag tycker att det sättet att använda Vindelälven är klokt och på tiden faktiskt. Här finns en fantastiskt vacker älvdal som fler kan få ta del av samtidigt som människor efter älvdalen får större möjligheter till utkomst. Jag tror att om vi förvaltar möjligheterna med Vindelälven väl kommer hela älvdalen och människorna runt den få uppleva en stor förändring. Öppna landskap då vi vill se älven kräver jordbruk, turister behöver  boende och mat, service i form av butiker och tankställen krävs  Glöm inte möjligheterna till bra fiske i älven. Nu när laxen  vandrat upp mer än på länge ser vi potentialen för också dessa besökare.

Alltid när man ”klassar” ett område blir de boende oroliga för restriktioner. Om vi får igenom att Vindelälven blir biosfärsområde betyder det inte några nya regler eller restriktioner än de som eventuellt redan finns. Men att vårda arvet i den oreglerade älven för kommande generationer så att den inte förstörs är väl en god tanke.

Ja detta tog större delen av onsdagen, men jag hann med ett möte för Vännäs industrihusbolag också. Vi höll en tyst minut för vår Vd Kaj Johansson som hastigt ryckts bort. Idag har jag som ordförande för industrihusbolaget deltagit vid hans begravning. Jag beklagar sorgen och tänker på hans närmaste. Kaj var bygdens son och en stor entreprenör. Jag hann lära känna honom och jag tyckte om honom. Han var en fin person med stort hjärta.