Läste Sverker Olofssons krönika i VK om konstverket i Vännäs och de tankar det väckt hos honom.

Det är bra att dra sig till minnes den våren 2009 som väckte så mycket känslor, oro och tragiska handlingar.

Efter all oro så startade en rörelse, en rörelse som eskalerade till demonstrationer där 10% av Vänäs befolkning tog tydligt avstånd mot de rasistiska yttringar som skakade Vännäs dagarna innan. Den demonstrationen och efterföljande bildandet av Vännäs mot rasism gjorde mig stolt. Stolt över att reaktioner mot rasism visades öppet på gator och torg. Stolt över medborgarnas engagemang. De uttrycktes på en mängd olika sätt och engagemanget finns fortfarande idag.

Det är så många frågor förknippade med flyktingar, invandring, ensamkommande och nya kulturer. Vännäs har på många sätt utmärkt sig att vara en kommun där många förstår vikten av ett gott mottagande. Av ren humanism och solidaritet för människor från oroshärdar runt om i världen? Ja det tror jag är den största anledningen. Utifrån behov av att bli fler i kommunen och bidra till utvecklingen av Vännäs, kanske en del ställer upp på. Att vi i ett lite längre perspektiv kommer att stå inför stora rekryteringsbehov, då är det väl naturligt att se till att de som redan finns hos oss integreras så att de utgör en del av framtidens arbetskraft.Detta kanske känns detta avlägset eftersom vi befinner oss i en lågkonjunktur där arbetslösheten är stor, men snart är vi förmodligen där.

Utifrån detta kan man bli bekymrad över hur lite regeringen möjliggör utbildningsinsatser nu under lågkonjunkturen. Jag har i många sammanhang uttryckt min frustration över Komvux, eller rättare sagt avsaknaden av ett väl fungerande Komvux. Det som var ett nationellt åtagande har blivit ett kommunalt ansvar. Vad betyder det? Jo att kommunen själv får försöka finansiera utbildning med Komvux. Förr stod staten för finansieringen nu måste kommunen väga äldreomsorg, grundskola mot vuxenutbildningen. Vi gör vad vi kan. Men det är tufft i ekonomiskt svåra tider.

Vi socialdemokrater står för att under lågkonjunkturer satsa på utbildning och fortbildning för att möta efterfrågan när konjunkturen vänder. Vår nuvarande regering gör?