Det är något särskilt med sista kvällen på en serie kvällsskift. Samtidigt som man bara vill ta sig hem i natten, är det lätt att hänga kvar en stund. Nattens stilla timme, stunden efter att nyhetspulsen gått ned i varv, ger någon slags harmoni. Det går att pusta ut för ett slag. Jag sitter ensam i ett enormt, men tomt, kontorslandskap. Bara tv-apparaterna och datorerna surrar.

En kollega sa i kväll då vi hade middagsrast att det är väldigt tyst om klimatfrågan i valdebatten. Ingen politiker verkar vilja lyfta de obekväma sakfrågorna som rör klimatet: de svåra och kännbara beslut som kommer att påverka oss alla konkret, i bekvämlighet och i plånboken. Efter valet, då är besluten att vänta rätt snart. Före valet vill ingen, knappt, tala om dem. Kollegan har en poäng där.