Kategori: sociala medier

Tycka utan att kränka

Av , , Bli först att kommentera 2

Många gånger irriterar sig artikelkommentatorer över att VK inte godkänner allt, eller framför allt inte just deras kommentarer.

Jag försökte mig på att ge ett svar i helgen då jag jobbade. Men jag vet sedan tidigare att det är ett Sisyfosarbete, det vill säga går man i svaromål så kommer bara nya frågor. Jag är ändå av den åsikten att en tidning som VK ska svara på rimliga frågor och vara öppen med arbetsmetoder och etiska ställningstaganden, i den mån det är möjligt.

Ett problem dock är att många som kommenterar, eller i alla fall vissa som kommenterar, artiklar inte är medvetna om att det inte är okej att skriva vad som helst. Det känns som att det är viktigt att gång på gång påpeka i diskussionstrådarna, att det som skrivs och publiceras har betydelse, att det påverkar andra och att det kan kränka människor. Kanske människor som har ställt upp i tidningen för att berätta sin historia, eller om en känslig händelse – att de personerna sedan ska utstå gatlopp i kommentarerna av anonyma nät-tyckare (eller näthatare emellanåt) känns inte rättvist.

Det finns många som vill tycka väldigt hätskt, i skydd av anonymitet. Där går vi som modererar kommentarer in och läser, bedömer och kastar det som inte uppfyller kraven. Att det skulle handla om censur är naturligtvis nonsens. Det finns ingen given rättighet att skriva vad som helst i en nättidning som tar publicistiskt ansvar. Rådet är att starta egna bloggar för att skriva vad man vill – och då också få ta ansvaret själv om man bryter mot någon lag.

kommentarer

Beroende, beteende, uppmärksamhet

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag är igång igen efter semestern. Jag tänkte rivstarta med en Koll på-krönika på fredag, på temat sociala medier. Jo, det har jag varit inne på tidigare.

Det blir allt tydligare hur vi är en hel värld som blivit mer eller mindre beroende av det som händer, eller snarare ”händer”, i våra mobiltelefoner. Måste kolla hela tiden, är beteendesignalen som våra hjärnor skickar till våra händer som åter igen drar upp mobiltelefonen, slår in eventuell kod, klickar upp Facebook eller Instagram, och – suck av lättnad – scannar av flödet. Igen. Och igen. Och igen. Vi har fått vår stimulans av information, ofta meningslös sådan, igen.

En som hoppade av skrev i sin blogg att vi alla vill få odelad uppmärksamhet, men att det sista stället vi får det på är i sociala medier som Facebook.

Det senaste som jag noterat är att jakten på ett nätverk kan likna jakten på en ”fix”. Bland barn i fasen strax över och strax under tio-tolv-årsåldern kan en resa handla i hög grad om: finns det Wi-Fi? Och, när det finns (på hotell, tåg, station, flygplats): en suck av lättnad, en drömmande blick bort från nuet och häret. Jag har själv suttit och ifrågasatt varför det inte finns wifi på SJ-tåget i norr när det finns söderöver. I stället för att släppa tanken på det och läsa medhavd bok…

Om en del av det här ska jag skriva i fredagens Koll på.

Har du några erfarenheter eller tankar kring detta och vill dela med dig till fler, så får du gärna skriva en kommentar (jag godkänner dem efterhand men med viss fördröjning) eller ett mejl. Se mejl här intill.

Redan läst

Av , , Bli först att kommentera 0

Tiden då man fick veta allt först när det stod i morgontidningen är historia sedan länge. Det vet alla. Numera är ”breaking news” ute kvickare än kvickt på nyhetswebbarna. Så har det också varit rätt länge.

På senaste året har jag allt oftare haft en känsla av deja vu när jag läst nyheter på webben, och förklaringen är förstås sociala medier. Det som amerikanska nyhetssajter rapporterar via Twitter eller Facebook på kvällen dag 1, tas upp av svenska sajter dag 2, och hamnar i tryckt press först dag 3.

Inte konstigt man blir lite snurrig ibland, över varför man känner igen nyheter och tycker att de känns gamla.

Granskar det virala

Av , , Bli först att kommentera 0

”Låt oss granska innan du delar.”

Så lanserar Metro sin nya satsning Viralgranskaren.

En lovvärd satsning på att syna det som utan eftertanke sprids i sociala medier av aningslösa användare.

Värt att klicka gilla på, tycker jag som har färsk erfarenhet av hur hysteri lätt kan uppstå när rykten tas som sanning. Ja, Talking Angela, igen.

Viral blir en status på exempelvis Facebook eller en video på Youtube, när den snabbt får stor spridning – ungefär som ett virus.

Det digitala slaveriet

Av , , Bli först att kommentera 0

Skrev en Koll på-krönika (plus-artikel) om hur vi kan göra för att slippa vara digitala slavar (uttrycket digitala slavar hittade jag här bland kommentarerna till barnläkaren Lars H Gustafssons satiriska (?) text om vuxnas problem).

Det har blivit mer och mer fokus i media på att vi faktiskt påverkas mycket av våra mobila apparater, och att det på många vis är en negativ påverkan. Dagens Nyheter har gjort en läsvärd serie i ämnet senaste tiden. Hittas på avdelningen Insidan.

Catharina Saha skrev i VK Weekend nyligen om Prylen som förändrade våra liv. (plusartikel)

GIF

Av , , Bli först att kommentera 0

De är överallt, GIF-animationerna. De tysta slingorna av bilder, ofta lite roliga. Som i denna journalist-parodi på vad vi journalister trots allt kan vara glada över. En populär metod är ju att lägga in sekvenser från filmer och tv-serier som illustration.

Har aldrig försökt tidigare, men testade nu att göra en GIF själv. Här är resultatet. Med hjälp av några bilder och sajten gickr.com var det gjort på en halv minut. Otroligt lätt.

Bilderna tog jag från ett bussfönster på väg E10 mellan Kiruna och Abisko i augusti, där en grusbil hade tappat släpet i diket.

 

[gickr.com]_87a38c51-2b9e-d104-5940-fda1f7ea522f

 

 

 

 

 

 

Det finns förstås en mängd olika verktyg online för att göra detta. Många andra vet mer än jag om det, men  här är några andra länkar:

Picasion.com

Gifmaker.me

I Gifmaker finns lite fler funktioner och effekter att lira med än de två andra som här nämnts – och verktyget verkar helt enkelt lite mer användarvänlig och genomtänkt.