En liten artikel idag om ett långt webbdesignprojekt som går mot sin premiär i allmänhetens ögon.
Jag är projektledare, en av två, och artikelförfattare till denna story. Samt fotograf.
Etikett: vk.se
Ansvar och kommentarer
Vi får ofta frågor från personer som vill kommentera på vk.se men inte blir godkända. Censur, anser en del. Ansvar, menar vi på VK. Här nedan ser du ett meningsutbyte på VK:s Facebook om just denna fråga.
Ottan
Okej. Inte helt seriöst. Men att vara morgonwebbare och komma till en tom och mörk arbetsplats som man får vara med och starta igång påminner, lite, om den klassiska figuren Veiron i Ottan.
Fast jag busringer inte.
Bildapan som gör jobbet lättare
.jpg)
Här ett litet enkelt webbtips för alla som någon gång vill trixa lite med bilder – men på ett lätt sätt.
Kolla in PicMonkey. En bildsajt där man väldigt lätt kan göra bildcollage, eller beskära och förändra bilder.
Det går att göra mycket, men i nyhetsarbetet är bildcollage-funktionen särskilt välanvänd. Jag upptäckte PicMonkey genom ett tips på Twitter från en annan journalist (@sandrina). Nu används verktyget flitigt av både mig och mina kollegor på vk.se.
Mer avancerade Photoshop är vi vana vid att jobba med – men PicMonkey är lättare vid enkla bildjobb, där snabbhet är viktigt.
"Gör en picmonkey" har blivit ett begrepp på webbredaktionen.
Cykelhjälm på
I dag har jag en krönika i VK på temat cykelhjälm. Redan innan publiceringen aviserade jag att jag skriver om ämnet på Twitter, och taggade det med #cykelhjälm – och genast fick jag respons, både för och emot. Det är ett hett ämne, detta. Jag förstår bara inte varför det är så känsligt…
– – – – – – –
Har de sin skalle bara för syns skull?
Jag skulle vilja prata lite om skallen. Vad har vi den till? Bara för utseendets skull? Eller framför allt som styrenhet för kropp och tanke – för hela livsfunktionen?
Citat ur ett pressmeddelande från Folksam från 2011: ”Av de 3 329 cykelolyckor med huvudskador som registrerades på landets sjukhus mellan 2008 och 2010 hade 1 830 kunnat undvikas om cyklisten använt cykelhjälm”.
Det visade statistik från Folksams trafikforskning.
Jag cyklar ofta till och från arbetet, året om. Det är bara när jag inte är kry eller då vädret är alltför tufft som cykeln får stå.Jag kommer att klassas som Bror Duktig nu. Låt gå för det, fine: men jag har hjälm, alltid. Glömmer jag den så vänder jag om. Jag har lärt mig den tuffa vägen varför hjälm är bra. Mer om det senare.
På min väg till jobbet, cirka åtta kilometer enkel väg, ser jag många cyklister. Men inte många cykelhjälmar. Jag kan inte förstå det. Hur tänker de?
Vid en krasch med cykel ligger huvudet risigt till. Svåra och obotliga skador kan uppstå på ett ögonblick, rent av hänger livet löst.
Jag brukar tänka: kanske folk tycker hjälm är fult, okej. Men: det är inte coolt med krossad skalle. Hur tänker alla de utan cykelhjälm som jag möter?
Den 5 september i fjol roade jag mig med en räkneövning på väg till jobbet. Jag summerade så här på Twitter: ”Räknade på väg till jobbet andel cyklister med och utan hjälm som jag mötte. Resultat: 3 med, 53 utan. De 53 ångrar sig nog tyvärr för sent.”
Det slarvas med hjälm bland barn också, där det till och med finns lagkrav på att hjälm ska användas av alla under 15 år. Där har föräldrarna ett stort ansvar, men även skolan tycker jag, för att barnen ska lära sig rätt och vara så skyddade som det går vid en olycka. För den händer så lätt.
I skidbackarna har skidhjälm blivit vanliga, från att ha varit mycket ovanliga bland fritidsåkare då jag växte upp. Skidproffsen och pistörerna gick före, och i dag ses det som något normalt och rent av tufft med en snygg hjälm.
När började jag med cykelhjälm? Jag vet precis när. Och jag vet precis varför. Jag cyklade med en videohyrbox på styret (jo, det var ett tag sedan, 1998, jag var 28 år). Den drogs in i framhjulet, tvärnit och jag föll och slog skallen i gatan. Såg stjärnor, mådde illa.
Hade redan tänkt köpa hjälm men inte hunnit. Nu frågade läkaren mig varför jag inte hade det. Jag lovade att skaffa bums. Har minst två gånger sedan dess varit glad över att ha haft hjälm då jag kraschat.
Det som blev en liten hålighet i hjälmen en av gångerna skulle ha kunnat bli en allvarlig skada i skallen.
Så: på med hjälmen.
Upprepar: på med hjälmen.
Anspänning inför helgen
En helg som i flera yrkeskategorier emotses med vånda har just passerat.
Brännbollshelgen.
Jag har dagarna före helgen mött folk som jobbar inom vården som med oro sett framför sig stentuffa arbetspass.
Nu vet jag inte hur det blev för just dem, men från polisiärt håll har i alla fall läget beskrivits i rätt milda ordalag. Bortsett från 30-talet berusade som omhändertogs, så säger vakthavande till vk.se att det varit "otroligt lugnt", om man då bortser från några lindrigare misshandelsfall.
Kan konstatera som flera andra gjort att det var rätt mycket mer festande, med dess baksidor, förr fram till för några år sedan. Även om boende på Ålidhem säkerligen har störts även detta år, så verkar brännbollsfestandet ha krympt och lugnat ner sig. Lite, i alla fall.
Vad det beror på, kan väl diskuteras. Säkert har förebyggande insatser från polis och andra engagerade parter spelat in.
Även jag som skött kvällswebben på vk.se under helgen kände viss spänning särskilt inför fredagskvällen, den traditionellt inarbetade festarhelgen på Fysikgränd. Men det blev, som sagt, en relativt – understryker, relativt – lugn kväll där.
Det tackar vi för. Vi som jobbat i helgen. Och säkert många andra.
Kortegen genom Umeå
En mycket ovanlig nyhetshändelse inträffade i dag.
Kvarlevorna av de i Kebnekaise omkomna norska militärerna skulle forslas från sjukhuset i Umeå till flygplatsen, och vidare till Oslo. Och det skulle göras enligt värdiga former, uppenbart.
En stillsam kortege skred genom Umeå, och VK:s personal bevakade och filmade från flera punkter längs vägen.
Jag, som egentligen jobbar kväll, blev inkallad eftersom det behövdes förstärkning för redigering av inkommande filmklipp. Så här blev slutresultatet.
Det var en häftig upplevelse att vara en del i det, faktiskt, väl fungerande lagarbete som bevakade den udda händelsen. Vk.se sände dessutom live från flygplatsen. Vi täckte förloppet fullständigt.
Brand i Brån
En bild från branden i Brån, Vännäsby, som hade ett snabbt förlopp. När VK och Folkbladet kom till platsen var byggnaden, en maskinhall, helt nedbrunnen. Eftersläckningen pågick. Jag gjorde ett webbtv-inslag och intervjuade räddningsledaren.
Branden
Sen kväll, helgbemanning på redaktionen vilket innebär bara en person – jag. Strax efter 21-tiden ser jag att SOS Alarm rapporterar om brand i villa i Robertsfors.
Det är för långt för att åka dit och lämna redaktionen tom. Jag rapporterar löpande på vk.se om vad som sker utifrån uppgifter från SOS Alarm och polisen. Och efterlyser samtidigt läsarbilder via MMS till 72 090. Jag går ut med uppmaningen också på VK:s Facebooksida och på Twitterkontot @VK_Redaktion
Det dröjer ett tag, konstigt nog. Det brukar gå undan innan allmänheten rapporterar in spektakulära händelser som en brand. Men så kom det en bild. Jag ger respons via sms och frågar om det finns fler bilder. Och det kommer en till. Så kommer det ytterligare bilder. Och jag är tacksam, för läsarnas medverkan och bidrag till rapporteringen.
Det är värdefulla dokumentationer av en dramatisk händelse i ett litet lokalsamhälle i länet. En villa brinner ner till grunden, en familj drabbas hårt. Och VK rapporterar om det i text och bild. Och så även med en inspelad intervju med räddningstjänstens räddningschef i beredskap.
Ånäset
Jag är på plats och liverapporterar från Robertsfors kommunfullmäktige under en solig onsdagskväll i april. Under kafferasten tog jag denna bild. Förställande Ånäsets tingshus där mötet hålls.
Här är artikeln med liverapporten från onsdagskvällen.