Vad innebär likabehandling ?

En central princip i kommunallagen utgör >>likabehandlingsprincipen>>.

Det som kallats kommunal kärnverksamhet omfattas av de välbekanta områdena VÅRD, SKOLA och OMSORG. Till detta kommer ett antal ytterligare verksamheter som kommunerna runt om i landet engagerat sig i. Det rör sig om allt ifrån musikskolor, ridhus, ishallar, simhallar och arenabyggen m.fl..

Idrottens trender svänger snabbare än anläggningarnas avskrivningstider.

Ett talande exempel är alla de tennisbanor som Skellefteå kommun bekostade bygget utav, som en följd av den hausse kring tennis som följde på idolen Björn Borgs framgångar.  Idag används nästan ingen av alla dessa tennisbanor, då tennis inte längre står särskilt högt på idrottens modelista, medan kommunen står för driftskostnaderna av anläggningar i malpåse.

Hur många vårdplatser eller nya läromedel motsvarar de prstigefyllda arenabyggena ?

Sedan har vi då det här med likabehandlingsprincipen.

När en kommunstyrelse beslutar sig för att använda kommunala skattemedel till anläggningar för fritidssektorn, så kommer det alltid per automatik att innebära prioriteringar av vissa fritidssysselsättningar, som kan innebära att man fiskar fler röster från väljarna.  Men de som ägnar sig åt fritidssysselsättningar med låg brukarnumerär och få potentiella väljarröster blir ointressanta och kammar helt noll !

Ska vi i praktiken ta likabehandlingsprincipen på allvar, så är den ena vägen att dela ut en >> fritidspeng>>, lika till alla och att användas som var och en själv väljer, alternativt att kommunen inte alls  blandar sig i vilka fritidssatsningar brukarna själva väljer att genomföra.

Att kommunerna ska stå för investering, drigt och underhåll av anläggningar som enbart vänder sig till en begränsad del av medborgarna strider rakt av mot likabehandlingsprincipen, enligt allt vad jag kan se.