Jag är starkt kritisk till nya jakttrenden

Det blir alltmer uppenbart att det råder ett omvänt förhållande mellan tillgången på jaktbart vilt och satsningen på allt dyrare vapen och tillbehör som jag kallar ”tingeltangel”.

Ju mindre jaktmöjligheter som erbjuds desto med extrem blir marknaden för udda jakt tillbehör.

Jag frågar kritiskt vilket rellt behov som kan finnas för vapen av denna typ för jaktliga syften?

En annan trend är den med extremt långhållsskytte på levande vilt.

Dylika vapen som det här ovan saluförs till extrema priser vilka kan närma sig 100 000 skr och utlovas precision som möjliggör pricksäkerhet på 600 meter och ända upp till 800 meter!

Ordet ”snipergun” förekommer i olika debattfora och hänvisar än tydligare mot det krypskytteandamål som i detta riktas in i den jaktliga kulturen. TIll detta måste vi även addera annan tillhörande utrustning med övertydlig associering till just krypskytte med militär anstrykning.Varje sund jägare inser att man aldrig någonsin behövt göra sig ”stelth” (osynligt) kamoflerad i någon jaktlig situation. Ändå säljs dessa camoflagekläder just under den förevändningen. Ett snöställ i vitt har i årtionden räckt till vid toppjakt på fågel, men aldrig har jag upplevt behov av maskeringsfärg i ansiktet för jaktliga syften!

Jag signalerar en smygande trend som nästlar sig in i jaktkulturen men som bygger på utrustning och användning med tydlig primär nytta i helt andra sammanhang. Detta kan i framtiden komma att visa sig menligt påverka allmänhetens syn på oss jägare och jaktintresserade. VIltvård är inget som överhuvud taget nämns i de personkretsar som förfäktar behovet av just dessa ”tactical rifles”. I våra svenska landskap är skottavstånd i den här ordningen nästan helt obefintliga. Möjligtvis på kalfjället kan man uppleva fria skotthåll i denna storleksordning, men knappast i våra skogliga eller kuperade landskap i resten av landet. Dessutom kräver träffsäkerheten att kulhastigheterna pressas upp till sådana extrema hastigheter som behövs för att minimera vindavdriften, att villebrådet ofta nog förvandlas till köttfärs av den hydrodynamiska terminalballistiska effekt som följer av dessa kulhastigheter. Det blir således inte mycket kvar att motivera att man fotvandrar en halv kilometer för att tillvarata det man skjutit.

Sammanfattningsvis kallar jag inte detta jakt utan ren lekstuga från vapentokiga icke-jägare. En riktig jägare vet hur man tar sig nära ett villebråd utan vare sig camokläder enligt ”stelth”-design eller ”tactical rifle”.