Låt oss inte skönmåla situationen

Jag ser att Åke Nilsson gläds över att våra ansträngningar börjar ge resultat.

Det är visserligen honom väl unnat att känna hoppet spira, liksom det ger ett tydligt bevis för att samverkan ger större utväxling än tvekamper.

Men tyvärr är läget inte lika ljust som man kan få intrycket av, när man läser hans beskrivning av läget.

Så här ligger det till:

Verksamhetsunderskottet för 2015 är förbättrat gentemot prognosen från slutet av aug, vilket pekade mot  ett minus på 31 miljoner.

Det kan i viss mån tillskrivas att våra beslutade åtgärder brutit den nedåtgårende trenden, men det extra tillskottet på 12,33 miljoner från staten har haft en större betydelse.

Även inlösen av pensionsskulden för vissa utvalda årgångar har bidragit till en positiv effekt på driftsutfallet. Genom att vi avlastat rörelseräkningen från pensionsutgifterna och istället tagit dessa miljoner från balansräkningens tillgångssida, har våra tillgångar minskat medan kostnadssidan avlastats. Det är således en falsk effekt på rörelseräkningen vi kan se, när resultatet pekar på ett plus.

Sanningen är således den att vi fortfarande är långt ifrån balans i vår ekonomi.

Jag vill på inget sätt svartmåla effekterna av vår samverkan, men räds att ge intrycket att vi nu kan blåsa faran över. Vi har fortfarande den största delen av vår ökenvandring framför oss. Tro inget annat!

Med det sagt, vill jag samtidigt ge ett erkännande till alla inblandade politiker, chefstjänstepersoner och inte minst varje enskild verksamhetschef som lagt manken till att dra åt samma håll och därigenom samlat styrkan till att beslutsamt få rätsida på våra skenande konstnader.