Stark eller svag böjning av svenska verb?

Av , , 18 kommentarer 12

Hur ska dessa verb böjas enligt din språkkänsla?

Simma, samm, summit                eller             Simma, simmade, simmat

Skära, skar, skurit                      eller              Skära, skärde, skärt

RInna, rann, runnit                     eller              Rinna, rinnde, rinnat

Ringa, rang, rungit                     eller               RInga, ringde, ringt

Smälla, small, smullit                   eller              Smälla, smällde, smällt

 

??????

Kyrkklockorna har nu rungit i snart en hel timma, som vore det frågan om invasion.

Verbet Simma har under min levnad börjat alltmer böjas enligt svag verbböjing och få ungdomar gillar böjningen med ”summit”.

Ikväll hörde jag till och med en ung flicka med självskadebeteende tala om att hon ”skärde” sig.

Jag har till och med hört hybrider av böjningsformerna när det gäller ordet simma, på så sätt att samma person väljer att böja enligt: Simma, samm, simmat.

Det får mig att undra över om grammatik inte längre ingår i språkundervisningen i svenska?

 

18 kommentarer

    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Magnus!
      Nu tror jag du är felinformerad eller att din unga ålder medfört att du kanske inte själv erfarit rödpennans korrigerade bockar i marginalerna?
      Välskrivning och handstil kanske inte är så aktuellt längre, med utgångspunkt i vår nya tangenbordskultur.
      Brister i grammatisk kännedom leder däremot till mycket mer allvarliga fel, än enstaka stavfel.
      Jag kan förstå att nutidens lärare gör en avvägning mellan att inte rätta varje stavfel de ser, utan istället bejaka skrivandet, på det att de inte vill avskräcka från att uttrycka sig i skrift. Ju mer man skriver, desto mer brukar man även läsa och kommunicera i skrift, vilket per automatik ger återkopplingar på felstavning.

      Syftningsfel och särskrivningar däremot, kan ge fullständigt vilseledande budskap och bör korrigeras av pedagogen.
      Kända exempel är ju
      Fisk lever istället för Fisklever
      Kassa apparater istället för Kassaapparater
      Sjuk sköterska istället för Sjuksköterska

      Syftningsfel är även de allvarliga språkfel:
      ”I morse sköt jag en räv i min pyjamas”
      ”Pelle körde på en ren på motorcykeln i förra veckan”
      ”Idag rabatt på underkläder som avdrages direkt i kassan”
      osv.

      Sedan har vi det här med staplade huvudsatser utan interpunktion och versal som markering av ny menings startpunkt. Det gör texten grötig och svårbegriplig, där märkliga oförutsedda tolkningar kan skapa helt nya syftningar.
      Exempel:
      ”i somras gjorde vi en resa i norra italien där träffade vi
      en spanjor som hade varit med om utgrävningarna i
      pompeji han berättade att en grupp från sverige höll på
      att gräva där fortfarande mannen från spanien hette lucas
      och var från madrid det var en fantastisk människa han
      hade varit i mexico och bolivia också där hade han grävt
      ut indiangravar helst ville han till egypten han sa att det
      fanns många egyptiska gravkammare kvar att undersöka”

      Det är de vanligaste språkfelen jag kan se i inlägg och kommentarer, men tyvärr även alltför ofta i texter från allmänna institutioner.
      Att det verkar ha blivit en trend hos deigners att ständigt försöka krympa tangentborden i samma takt som datorerna krymper, skapar givetvis problem hos alla som har arbetarfingrar eller mindre exakt styrning av fingerrörelserna. Då kan dert smyga in enb och annman bokstyav soim ligger intilkl på tangentbordet. Det betyder inte detsamma som att personen inte har kunskap om rättstavning, men kanske att denne slarvar med att korrekturläsa innan publicering. Det gäller åtminstone mig själv. Sedan har jag upptäckt att min dator ibland tappar bort en bokstav jag faktiskt tryckt in via tangentbordet. Det är som att tangentbordsbufferten inte räcker till när huvudprocessorn är upptagen med annat.

      Men det mitt inlägg handlade om är just glidningen från stark böjning av verb till svag sådan.
      ”Gådde” istället för ”Gick”
      ”Snytte” istället för ”Snöt”
      ”Gripte” istället för ”Grep”
      osv.
      Ett helt nytt fenomen som måste härröra till någon ändring av pedagogiken i språkträningen, såvitt jag kan begipa?

      Svara
      • Christine Svensson

        Jag håller med dig Göran. Man kan undra. Man kan också undra över dagens journalister.
        Tänk att de som ska nyttja ordet varje dag och inte kan använda det fullt ut… språket alltså.
        Jag tillhör också gruppen som ifrågasätter.

        Svara
        • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

          Tack för din kommentar Christine!
          TIll och med i utlåtanden från myndigheter och institutioner kan man numera se en del av dessa språkliga avarter, vilket är riktigt oroande. När språkförbistringen nått ända in i jurisdiktionen, då börjar vi få skeva lagtolkningar som bevisligen rdan skett när det gäller våldtäkter och den förkättrade knivlagen, vilken i det senare exemplet dock numera korrigerats av Högsta Domstolen, vad gäller dess uttolkning.

          Svara
      • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

        Nej Christine, det var inte lågt anser jag.
        Magnus har en poäng som dock missar målet när han riktar sig mot mig, vilket han dock är lite för feg för att skriva i klartext.
        Min självbild krackelerar inte bara för att någon pekar ut mina brister i korrekturläsning.
        Mina felstavningar beror sällan på bristande stavningskunskap, utan förmer på dålig fingerkontroll i kombination med för litet tangentbord och en trög dator. Ibland får jag för mig att min dator är kapad, då den helt missar en tangenttryckning här och var, särskilt när jag skriver snabbt.

        Men mer notabelt är att han i sin lärarroll vaöjer att inte besvara sakinnehållet i mitt inlägg, utan istället väljer att lyfta en helt annan fråga. Jag har märkt att lärare i synnerhet verkar känsliga om man ifrågasätter varför grammatiska kunskaperna verkar stadda i dalande? Nu tror jag inte att hela förklaringen kan belasta lärarkåren, utan SMS och Chat-fenomenet, tror jag kan ha bidragit till en uppgivenhet, med åtföljande avsaknad av korrigerande återkopplingar.

        Själv har jag upptäckt att jag är suverän på att hitta fel i texter som andra skrivit, men usel på att korrekturläsa mina egna alster.
        Jag är helt enkelt skitlat på att gå tillbaka och korrigera stavfel. Där har Magnus helt rätt.
        Jag plöjer igenom rätt mycket på kort tid och är inte så noga med stavningskontrollen om inte texten ska nyttjas till något viktigt eller skickas till tidningsredaktioner, myndigheter o.likn.

        Svara
        • Magnus Johansson

          Jag var nog mera ute efter ironin i det hela med rubrik och textinnehåll och tyckte det var smått lustigt. Jag hade tänkt skriva ut en smiley, men jag vet ju vad du tycker om dessa.
          Men så är det. Det går inte att pricka rätt jämnt.

          Svara
          • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

            Tack för din kommentar Magnus!
            Jag har beställt en ny batterieliminator till den betydligt större dator jag fått av min son. Jag har fått en paketavi, så jag misstänker att det är den som har kommit.
            Därmed skulle jag tro att jag får lite bättre ordning på mina texter, åtminstone vad gäller att fingrarna ska träffa bättre på tangenterna.
            Jag skulle även tro att texterna blir mycket intressantare med högre litterär kvalitet med den datorn och att ingen heller ska behöva känna sig attackerade eller kränkta så fort jag kan börja skriva på den.
            Jag brukar göra så att jag skriver en text färdigt och sedan tittar jag på hur den ser ut i läsmode. Då brukar jag normalt få gå tillbaka och korrigera, men jag missade rubriken helt, så jag fattade inte i början vad du syftade på?
            Jag bjuder gärna på detta och förstår att du tyckte det fanns plats för lite ironi, även fast det tog lite tid innan jag fattade vart den pekade.

  2. Ewa Larsson

    Hej Göran!
    Du har helt rätt, i takt med att språket förändras så ”hör” vi, från den äldre skolan, dessa konstiga böjningar och reagerar. Tur jag oftast sitter ensam då jag högt upprepar dessa ”felsägningar”. Ibland blir det så många fel att jag bara ”hör” just dessa och slutar lyssna på själva innehållet i reportagen.

    Men som sagt, språket är i ständig förändring och detta har pågått länge. Minns att jag reagerade kraftigt när mina barn gick skola och inte ansågs behöva vare sig rättstavning eller utsättande av tecken, som komma, punkt och att ny mening eller namn börjar med stor bokstav. ”Det skulle ordna sig”, sas det från lärarna.

    Ha en bra dag!

    Svara
    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Ewa!
      Ja vi ser ju hur fint ”det ordnat sig”?!?
      Precis som du skriver så försvåras det för åhöraren eller läsaren att fokusera på sakinnehållet, när formen bryter mot vedertagen parxis.
      Dessutom förtar det en del av tyngden i och förtroendet för budskapet, när avsändaren inte följer allmänna språkregler.

      Svara
  3. Stefan Rådström

    Jodå, språkundervisningen i skolan är förstås viktig, men den tar oss bara en bit på vägen. Ifall inte språket underhålls även efter skoltiden blir det oundvikligen så att språkkänslan ”ruttnar” med tiden. Att regelbundet läsa välskriven litteratur är ett sätt att göra det, vilket också råkar vara mitt personliga favoritsätt.

    Sedan utvecklas förstås språket hela tiden – vi talar och skriver inte riktigt likadant idag som för bara några årtionden sedan (även bland dem som använder språket korrekt och professionellt). Denna observation innebär naturligtvis inte att vad som helst kan betraktas som ’korrekt svenska’, men ibland kan det visa sig att man faktiskt har fel om det man tror sig veta om hur korrekta meningar byggs upp därför att nutidsspråket har förändrats.

    Svara
    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Stefan!
      Så är det givetvis och vi skulle knappast förstå den svenska man talade ens på 1700-talet, än mindre vikingasvenskan.
      Men grundkravet på den spåkliga utvecklingshastigheten måste nog ändå vara att åtminstone 3 generationer i följd ska kunna känna sig kommunikativt bekväma inbördes likaväl som över generationsgränserna.
      I annat fall slutar ju språket att fungera som det sociala lim, det har så stor uppgift att fylla.

      Svara
      • Stefan Rådström

        Jag tror att det vore en hopplös uppgift att försöka ställa några krav på hur snabbt språket utvecklas. Däremot kan vi förstås ställa krav på den som önskar kommunicera med oss att anpassa sitt språkbruk till något som vi kan förstå. Detta sker antagligen också hela tiden – t.ex. ungdomar som kommunicerar med sina föräldrar, äldre familjemedlemmar, eller andra som inte direkt tillhör deras likar, uttrycker sig spontant ganska annorlunda till hur de annars kommunicerar med varandra sinsemellan.

        Detta gäller nog inte heller enbart mellan olika generationer, det gäller också mellan olika yrkesgrupper, sociala grupperingar, osv.

        Svara
  4. Erik Johansson

    Göran
    Jag läser din blogg först av alla. Oftast är den bar och tänkvärd. Också denna gång. Min reflektion är att du i denna fråga är konservativ och en bakåtsträvare. Jag tror jag är din ålder och tycker att Stefans inlägg är bättre tänkt. Låt ”dom unga” bestämma ty om 30 år det bara dom kvar.

    Svara
  5. Zarih Sundberg

    Fick höra idag att det är ok att säga skärde istället för skar. Det skär i mina öron. Slog upp det i SAOL och hittade inget på skärde. Vad säger du om det?

    Svara
  6. Göran Jonzon (inläggsförfattare)

    Vi lär väl snart få höra verbböjningar som :
    Kom, komde, komt .
    Gå, gådde, gått.
    Le ledde, lett
    Det sista exemplet bli då extra problematisk, då det ju i denna kasus kommer stt ihopblandas med sin svaga verbkusin – Leda, ledde, lett.

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se