Positiva satsningar framåt mitt bland alla utmaningar

I skenet av alla nedskärningar och besparingar vi nödgas göra för att få ekonomin i balans dyker det även upp en och annan av mina gamla visioner och andra spännande och utvecklande förslag.

Gemensamt för dem är att de antingen syftar till att skapa mer kostnadseffektiva alternativ eller öppna för nya intäkter.

Bland de beslutspunkter jag ser som viktigast under dagens extrainkallade möte är följande:

(Jag tar dem i samma ordning som de ligger i agendan)

1. Vi har en del tomma affärslokaler efter Storgatan i kyrkstaden. Ett förslag från förvaltningen var att bygga om en del av dessa till bostadslägenheter.

2. Vi anslår 100 tkr som medfinansiering för fortsatt upprustning av kyrkstaden och avser att söka 300 tkr från Lst i form av bugdemedel för detta.

12.Inlösen av pensionsavgångar för årsklasserna 1938, 1939, 1940, 1948, 1949 samt 1950. Detta kommer att kosta oss 20 miljoner som då tas från de 85 miljoner vi har sparade i pensionsfonden. Med dessa 20 miljoner köper vi oss en slags försäkring hos KPA som frigör hela vårt ansvar för dessa årskullar. Effekten på rörelseresultatet blir en besparing om ca 1,65 mkr/år, Ser vi detta som vilken investering som helst, betyder dessa 1,65 mkr lika med en avkastning på 8,25%, vilket måste betraktas som en mycket god effekt. Att vi valt just dessa årsklasser beror på att alla dessa har gått i pension och således inte mer kommer att bidra till sina respektive pensioner genom nya intäkter, de är vad man kallar ”låsta”. Vidare förordar vi förvaltningen att fortsätta beräkna effekterna av inlösen av övriga ”låsta” årsklasser, vilket vi då kan ta beslut om vid senare tillfälle.

13. Översyn av flextidsavtal. Här bedömer vi att den del av personaltiden som går till spillo genom planläggningarna ska kunna öka nyttograden till direkt produktionsinriktade verksamheter och således minska belastningen på personal och chefer, samt att minskandet av tidbankerna ger ökad flexibilitet för plnaläggningen av verksamheten.

14. Trygghetsboende i gamla polishuset. Min gamla id´e om att omvandla det s.k. centrumhuset till en mötesplats för 3 generationer med fokus på hantverk och kunskapsöverföring mellan generationerna, ser ut att få en modifierad men absolut inte sämre form. Om vi genom fastighetsförvaltningsbolaget eller komunen självt förvärvar fastigheten genom köp från nuvarande ägare, skulle detta ge oss nya möjligheter att omstrukturera flera verksamheter som idag dras med problem. Källarplanet skulle kunna inrymma hobbyrum och möjligen en liten verkstad för sådana verksamheter som just aktiverar och skapar samröre mellan generationer, men även som förråd för de boende, till vilket gamla häktet även skulle kunna ombyggas.

På gatuplanet skulle Swedbank kunna fortsätta sin verksamhet medan resten skulle kunna nyttjas för en hemtjänstportal. Hemtjänstens 14 bilar skulle få parkeringar bakom huset och tillika ett garage.

På mellanvåningen skulle vi få plats med ca 8 lägenheter enligt s.k. Trygghetsboende, för vilket statsbidrag kan utgå för ombyggnad/anpassningar. Därmed skulle trycket på det kostnadskrävande ”Särskilda boendet” kunna avlastas och vi finge en betydligt mer acceptabel situation för de som egentligen är för friska för att platsa i den vårdintensiva boendeformen.

På översta våningen skulle vi kunna inrymma svenskundervisning för kanske ända upp till 80 – 100 elever som behöver språkträning. Om och när detta behov inte längre finnes, kan ytterligare 8 lägenheter av karaktären trygghetsboende inrättas där.

Centrumhuset skulle därmed kunna bli en levande och livaktig knutpunkt nära centrum och tillgängligt för tillsyn och umgänge, dels inom boendegruppen, men även för anhöriga och andra intresserade av kontakt över generationerna. Min vision om att profilera kommunen som särskilt anpassad för inflyttning av köpstarka pensionärskollektivet skulle indirekt kunna gynnas, även med en ytterst modest prissättning i centrumhuset. Bygger vi upp en basservice kan privata bostäder komma att bli bli mer attraktiva för friska åldrande som har råd med dyrare boende än de i centrumhuset.

15. En ny ordinarie rektor för Volgsjö skola har vunnit stöd hos både arbetsgivar och arbetstagarorganisationerna. VI ser med tillförsikt fram emot hur detta kan utvecklas och har inget att erinra.

16. Ensamkommande flyktingbarn har hittills skapat ca 40 tjänster som bekostas via anslag från immigrationsverket. Ytterligare ett 10-15tal tjänster kan komma att tillsättas genom att andra kommuner kan bli tvugna att hyra in sina flyktingbarn hos oss där lokalerna kan ordnas. Vi har idag inga tomma lägenheter i kommunens regi och detta påverkar givetvis fastighetsbolagets ekonomi i positiv riktning. För varje flyktingbarn erhåller kommunen 1900 skr/dygn för de vi har avtal om och 1600 skr därutöver. Vi beslutade idag om att underteckna ett nytt avtal om 56 barn, då det gamla bara omfattade 20 barn. I verkligheten har vi redan tilldelats enligt kvotering 67 barn och kommunen har inget veto att begränsa detta med utan vi har bara att gilla läget och göra det bästa vi kan av den uppkomna situationen. Däremot har vi en fordran om över 3 mkr som migrationsverket släpar efter med, som kompensation för tillkommande extrakostnader i samband med mottagandet. Detta är oacceptabelt och vi tänker tillskriva finansdepartementet om detta, då vi kräver att få ut vår ersättning enligt avtalet.

18. En omorganisation av chefskapet inom socialförvaltningen nödvändiggörs som följd av tillströmningen av flyktingar och en plan för detta är framtagen och presenterad av förvaltningen. Vi hade lite delade meningar om behovet av boendechefer, men jag ser det inte som att den punkten ska behöva kullkast planen i sin helhet.

Sammantaget fortsätter de konstruktiva och praktiskt inriktade dialogerna, kring vilka en höggradig enighet kunnat uppnås. Någon ledamot valde att inte delta i några av besluten av svårtydda orsaker. Även om detta givetvis är en rätt man kan ta sig, anser jag det diskutabelt ur etisk synpunkt att samtidigt som man uppbär arvodet för att ta beslut, även de svåra sådana, dra sig undan ansvaret och ständigt kräva fortsatta konsekvensutredningar in absurdum. Jag tolkar detta som en sköld bakom vilket man kan gömma sig från ansvaret att själv komma med motyrkanden. Beslutsångest? I övrigt har jag dock bara positiva omdömen att delge om alla som deltog i dagens beslutsprocesser. RIktigt trevligt att jobba tillsammans tvärs över partigränserna och vi åstadkommer RESULTAT !