Strået som knäcker kamelens rygg

Jag ser att en uppmärksam person tipsat polisen om en lastbil med märklig last som upptäckts i Vilhelmina, vilket lett till att en stor organiserad stöld av nya däck kanske är på väg att klaras upp. Det är givetvis mycket bra, samtidigt som det direkt visar behovet av att vi alla måste försöka ha ögonen inställda på misstänksamhet sedan glesbygden avbarrats från ordningsmaktens resurser.

Mina tankar går främst till hur brottsligheten söker sig ut till samhällets mer perifera delar, när hemlarm och  kameraövervakningar gjort det svårare att obemärkt kunna verka i tätorter för alla de samhällets vägglöss som livnär sig på stölder. Småföretagare är särskilt utsatta och tyvärr även särskilt sårbara, något som alla maskinentrepenörer säkert kan vittna om.

En tömd dieseltank kan i vissa fall vara det som slutgiltigt knäcker ekonomin för en grävmaskinsentrepenör eller skogsmaskinägare. Att teckna försäkringar mot dessa typer av stölder kan visa sig omöjligt eller oerhört dyrt. Tyvärr anser jag att svenskt rättsväsende och domstolar inte tycks se allvaret och att straffutmätningen inte står i rimlig proportion mot den skada dessa kringresande parasiter åstadkommer för bygdernas viktiga näringsliv och arbetstillfällen.

Not:För dig som inte hört anekdoten som rubriken åsyfter så var den så här: En kameldrivare skulle frakta hem hö till sitt förråd och insåg att ju mer han lastade i varje vända, desto färre turer behövde han gå. Han prövade därför att vid varje vända öka på med lite till mot vad han lastade senaste turen. ”- Gick det förut så går det nog med ett strå till”, resonerade han och ökade stadigt på storleken på lasset. Så gick det som det måste och när han till slut lade på det strået som blev ett för mycket , gick ryggen av på kamelen, som dog på fläcken. ”-Det var en usel kamel, som inte klarade ett enda strå till”, tyckte kameldrivaren.