Demokratins avigsida – vi är organiserade för svaghet

Vilhelmina brottas med samma problem som alla andra demokratiska organisationer. Beslut tas för sent och verkningarna blir för svaga. Kan ett nytänkande råda bot på de brister vi har?

Vår kommun styrs på samma sätt som andra kommuner, men det har visat sig att det inte är alldeles självklart hur den styrningen går till och är organiserad?

Det dagliga arbetet sköts av tjänstemän under ledning av förvaltningscheferna.

I Vilhelmina har vi en kommunstyrelse och tre nämnder. Nämnderna är Utbildningsnämnden, Socialnämnden och Byggnadsnämnden.

Varje nämnd består av en ordförande och ledamöter från olika partier. Kontakten mellan förvaltningens tjänstepersoner och nämndernas politiker sker via respektive nämnds förvaltningschef.

Utbildningsnämndens förvaltningschef är Christer Staaf

Socialnmndens förvaltningschef är Roland Bång

Kommunstyrelsens förvaltningschef är Karl-Johan Ottosson, tillika kommunchef och således högste chefstjänsteperson över hela förvaltningen.

Vi politiker som är ledamöter i de olika nämndera är även ledamöter i Kommunfullmäktige som är högsta beslutande organ. Nämnderna sammanträder ett tiotal gånger under året och däremellan jobbar vi politiker som alla andra med olika yrken och tjänster. Den ende politiker som finns på kommunhuset är kommunalrådet, vilken är heltidsarvoderad och är denna mandatperiod Åke Nilsson (Socialdemokrat).

Demokratins största svaghet är kanske att besluten dröjer, oftast mer än 6 månader och inte sällan ett helt år senare.

I ekonomiska kristider som vi befinner oss i för närvarande, får vi politiker i nämnderna information via nämndens förvaltningschef om hur väl budgeten följs. Varje nämnd har sedan att ta beslut som korrigerar avvikelserna på ett adekvad sätt.

Varje nämnd svarar var för sig gentemot fullmäktige, men vi som sitter i kommunstyrelsen har ett övergripande ansvar att bevaka att fullmäktige får information om betydande avvikelser, som kan hota balanskravet i resultaträkningen.

Vi i Kommunstyrelsen har dock inga befogenheter att gå in och styra i vad nämnderna var för sig företar sig eller beslutar. Vi har dock en egen budget som omfattar allt som inte ingår i specialnämnderna och för vilken vi är ansvariga och ska ansvarsprövas efter varje årsbokslut.

Demokratins största svaghet är kanske att om vi tar ett drastiskt beslut idag, gör lagar och regler att verkningarna av besluten dröjer, oftast mer än 6 månader och inte sällan ett helt år senare. Därför skulle vi behöva ha betydligt bättre framförhållning och kunna se längre in i framtiden.

Men hela upplägget med demokratisk majoritet, gör tyvärr att det är bäddat för att de som sist inser det stundande allvaret kan bli de som fördröjer besluten, vilka då kommer in för sent och för svagt.

Detta är ett generellt bekymmer i alla demokratiska system, men som diktaturer slipper. Det är förmodligen därför som man aldrig ser en militär organisation vara demokratiskt uppbyggd, då besluten måste vara synkroniserade med händelserna på tidsaxeln, för att inte liv ska gå till spillo i onödan.

Inom samhällets förvaltningsorgan däremot, blir det en regel att beslut sätts in i efterskott och nästan aldrig förebyggande.
Möjligen borde vi överväga en ny mellanform av direktstyre i form av en slags semidemokratiskt tillsatt expeditionsministär när alltför stora avvikelser uppstår. Kanske borde vi försöka arbeta fram ett förslag på en sådan alternativ organisation, att sättas in när det hotar att gå överstyr med det ordinarie upplägget.

Hur ser du på detta ?