Hej, hej!

Dra mig baklänges på en liten jävla vagn – nu var det länge sedan jag bloggade. Skrev ett avslutningsinlägg förra veckan (som jag inte postat än, that is) eftersom att bloggandet då stod mig upp i halsen, på grund av att jag då och då råkar våldta det svenska språket, skriva väldigt politiskt inkorrekta saker och för att livet helt enkelt ibland står i vägen. Har dock ändrat mig nu och känner peppen rinna som en illaluktande vårflod genom min tonårskropp. Ska åtminstone provocera skiten ur er i en vecka till eller så, och detta mycket på grund av alla trevliga e-mail och kommentarer. Believe it or not – alla hatar faktiskt inte mig.

Sitter för tillfället i skolan och snackar strunt med Ylva som äter godis och sprider glädje med sitt nyfärgade, röda hår. Det enda vi har surrat om idag är i princip Hagamannen. Alla snackar om honom. Överallt. Har varit på en snabb visit i Stockholm under veckan (kom hem i morse) och har därför varit tvungen att uppdatera mig lite. Fick ett SMS av Ylva igår där hon berättade den goda nyheten, och givetvis blev jag hur lättad och glad som helst. Dock så känns det som att många tror att allting liksom är frid och fröjd nu, och de flesta verkar ha glömt bort att världen är full av hjärndöda idioter som förtjänar mer än en känga i skrevet. Men visst, självklart är det ju jättebra att de fått tag på galningen.

Nu ska jag, mitt flottiga hår och mina fula, rosa gympapjux gå och köpa en kopp kaffe.
Peace.

Hej, hej!

Jag bara måste inleda med att citera Bibis dagbok på www.skunk.nu om dagens matteoprovselände:

’idag var det matteprov för SM2TM.
jag går in i klassrummet. sjunger lite ’celebrate good times c’mon!’ med becker och josse. vi får provet. jag skriver namn. becker skrattar lite och säger ’lycka till!’ och lämnar klassrummet. jag börjar svara på första frågan och inser att det jag skriver är helt meningslöst. sofia skrattar lite och lämnar in provet, jag och josse lämnar också in provet. vi går ut. sjunger lite ’celebrate good times..’ micaela kommer ut två sekunder efter och vi går och käkar me dom som inte ens vågat in sig i klassrummet. hahha. jag älskar min klass.’

Jag älskar också min klass just nu. Hur mycket som helst, till och med! Jag älskar även mitt nya jobberbjudande, att spela tetris, dricka kaffe i pyttesmå cafeteriakoppar, min blomma i håret och att känna solens strålar i ryggen när man sitter på trappan utanför matsalen.

Nu har jag snart psykologi och det blir great.
Pöss!

Hej, hej.

I min värld är det inte riktigt tillåtet att vara deppad, men det är precis vad jag är just nu. Morsan skriker åt mig (åh, herre min skapare, giv mig en egen rövarkula där jag kan leva och frodas ifred), jag har kompisar som ibland är så otroligt dömande och som gör att man alltid måste vara rädd att göra bort sig (ska inte polare backa upp varandra, liksom?), polare som sviker, kaffe som är kallt och blaskigt, polares föräldrar som bestämt sig för att hata mig, ont i huvudet, matteprov på tisdag, för hög frånvaro plus att den där xxx vann melodifestivalen igår. Kill me plz.

Fy bubblan vad melodifestivalen är en deprimerande tillställning med sin själlösa musik och klämkäcka deltagare.

Helgen har i alla fall mestadels varit trevlig, och i fredags firade jag St Patrick s day på Scharinska, medan jag igår befann mig på inflyttningsfest och sedan på utflyttningsfest. Idag kom Ylva, Bibi och Camilla hit och tog min O.C-oskuld. Trevlig och underhållande serie, men långt ifrån lika bra som exempelvis Nord och Syd eller Golden Girls (Pantertanter på svenska, vulgodrottningen i tantgänget är by the way bäst).

Bäst i helgen var helt klart i fredags när jag gick hem ifrån stan och skulle knata igenom Hagatunneln, då en man med en liten tjej på pakethållaren cyklade förbi i full fart i backen. Ungen tjöt av skratt när de svischade förbi, och när pappan senare kom cyklande genom tunneln igen, bara för att glädja sin dotter, var min helg räddad.
En annan fin händelse i fredags var sista lektionen på dagen, vilken var Litterär Gestaltning. Denna lektion har en förmåga att spåra ur, och i fredags gjorde den definitivt det då vi skulle skriva en version av Höga Visan tillägnad mannen.
Jag, Emelie och Sofia skrev såhär:
’Ditt kön är som en huggorm redo att anfalla sitt byte, redo att spruta ut sitt gift. Håret på din bringa krullar sig som serpentiner på ett barnkalas. Nätbrynjan spänner åt kring din mage likt en kassler i charkdisken på Ica. Tusenfotingen på din överläpp bär på minnen från gårdagens Silja Line-buffé. Åh, du elev på fotbollsprogrammet med dina Intersportsockar som sträcker sig lång över dina vildbevuxna vader; du är både verklig och motbjudande, ständigt föremål för vårt förakt’

Nu ska jag gå ut och tänka över mitt liv tror jag.
Peace out.

"SAKNAS EN BREVVÄN eller telefonvän, har du problem med din egen hjärna tex. schizofreni eller MS, och vill ventilera dina tankar. Då kan du kontakta mig. Jag är en medmänniska, du är också medmänniska."

– Hej, jag tycker att psykiska sjukdomar är himla läckert och älskar dubbla personligheter. Du får gärna heta både Kalle och Manolito, the more the merrier, liksom.

Oj, oj, oj. Dra mig baklänges på en liten jävla vagn.

Jag skrev just världens längsta inlägg, sen bestämde sig Word för att förstöra min annars så trevliga liv genom att stänga ned sig av sig själv, och trattig som jag är hade jag inte sparat ett ord (nästan). Tack, tack! Nu vill jag återigen skära mig i halspulsådern med en motorsåg. Jävla, jävla skit.

Puss, puss.

God morgon!

Haha, jag är en sådan lögnhals som säger att jag ska skriva varje dag, men som inte alls gör det. Det är ganska trattigt av mig, men å andra sidan så har jag bloggat i ungefär tre månader, och därför ska jag åtminstone ha lite cred för att jag är ett sådant seglivat litet stycke.

Har just sminkat mig (första gången den här veckan, typ) och dricker nu lite kaffe för att vakna till liv ordentligt. Satt upp till klockan halv sex i morse och pratade strunt med en galen irländare med en ryggskada som heter Brian Hughes (givetvis en World of Warcraft-lirare, vad annars liksom), och det var trevligt. Han berättade bland annat om att hans bröstvårtor stelnar vid +1C, och att han därför aldrig kommer att besöka Sverige. Hans förlust, inte min (även om jag inte kan sticka under stol med att jag alltid velat se ett par irländska nipplar).

Ikväll ska brorsans band Los Bastards lira på Hamnmagasinet, så då bör alla pallra sig dit. Jag älskar Los Bastards! Så jävla roliga spelningar. Har dock inte sett dem live med brorsan på trummor, så han kanske har fördärvat hela bandet, vem vet. På tal om spelningar så har det släppts nya band till Augustibuller nu. BAD MANNERS SKA SPELA! Det är som att en våt ska-dröm går i uppfyllelse! Tillsammans med Cockney Rejects och Eläkeläiset (och massa andra underbara band som säkerligen släpps inom en snar framtid) kommer Augustibuller ge mig en ordentlig festivalorgasm.

Nu ska jag gå på banken samt besöka H&M och nyttja mitt presentkort som jag fick av morsans karl Göran i födelsedagspresent. Jag är i stort behov av en vettig kulör på min hårman samt trosor som inte är beiga och i storlek XL.

So long, lovers!

Min gigantiska och coola tatuering innan den började flagna.

Hej, hej!

Jag sitter här med flagnande tatuering och iförd ett par röda sitta-framför-datorn-med-rövsvett-shorts och har just stängt ner World of Warcraft för inatt. Närmar mig level 60 med stormande steg nu, vilket känns helt sjukt kul. Trodde liksom att jag skulle förbli en n00b för all framtid, men icke. Molten Core och Zul?Gurub here I come!

Kom hem från Stockholm igår kväll och det är alltid skönt att komma hem till Norrland, även om jag har haft en otroligt händelserik och grymt rolig helg i södern.

Fredag:
Kutade omkring på stan med Sofia och hennes två syrror på dagen för att sedan trycka i mig lite käk hemma hos farsan och sedan dra vidare på förfest i Kristineberg. Därefter bar det av till hårdrocksbaren Harry B James där jag råkade sitta bredvid en tafsande metal-trummis med dreadlocks som skulle skåla och pussa mig på kinderna hela tiden, vilket var drygt. Drygast av allt var att han absolut skulle skåla med mig en gång medan jag höll på att dricka, så att glaset stötte i mina framtänder så att de skallrade. Hey, mina tänder är ganska fucked up som det är nu, och jag behöver ingen som gör min glugg mellan tänderna ännu större genom att slå ut några gaddar, liksom. Innan vi åkte hem besökte jag och Sofia Max för att svulla nattamat, men till vår stora besvikelse är skrovmålen godast i Norrland. Bummer dude.

Lördag:
Vaknade relativt tidigt på morgonen och kände mig som en yr höna medan jag försökte göra mig i ordning för resan till Mjölby (där Sofias manliga bekanta, Dan Pirat’n, bor) som skulle bära av klockan 11.40. Jag och Sofia skrattade oss sedan igenom hela resan och störde de andra passagerarna med vår värdelösa dagen-efter-humor. När vi kom fram åt vi pizza på ett litet hak och sedan begav vi oss till Dan Pirat’n och ställde tuppkam, drack smuggelöl från Lettland eller något och spelade Buzz. Kring 19.00 plankade vi på tåget (åh, jag är en sådan ligist) in till Linköping och for på en annan förfest och efter det på en punkklubb som kändes mer som ett mellanstadiedisco. Där ritade Macke ett kors med bläck på min överarm, flertalet glas gick sönder och vi träffade på vår kära vän Emanuel från Umeå.

Halv två gick tåget tillbaka till Mjölby, och då fortsatte vi festa på en svartklubb där International Noise Conspiracy hade spelat tidigare på kvällen. Så innan vi gick hem boundade jag med min kära granne Dennis Lyxzén och Inge och fick reda på att det minsann inte alls är Dennis som spelar piano och sjunger Celine Dion-låtar så att det ekar i huset, utan någon annan. Tack vare att jag träffade de trevliga karlarna ska jag nu få komma in på Norrlandsoperan i framtiden, eftersom att de erbjöd sig att skriva upp mig på gästlistan. Sweet!

Efter svartklubben gick vi hem till Dan Pirat’n och hade efterfest till klockan 07.00 och då somnade jag och två snubbar i en hög på soffan och sov i hundra år innan jag åkte tillbaka till Stockholm igen.

Skriver mer i morgon, typ.
Puss, puss.

Hej, hej!

Befinner mig i Stockholm med min kära vän Sofia för tillfället för att hälsa på farsan, spela in konstfilm, gå på krogen och typ hänga. Är fortfarande sjuk och sliten, kanske till och med sjukt sliten, men det ska nog gå bra. Bevvan (Beverly Hills 90210) flimrar fram på teven och jag ska snart reda ut mitt svintohår och göra mig redo att gå ut på stan.

Just när jag vaknade låg jag och slöglodde på Ricki Lake. Åh, herregud vilket program! I alla liknande program har man ju i princip alltid med en psykolog som ska säga lite kloka och pretentiösa saker med lugn röst. I dagens episod av Ricki Lake hade de med en mörk man i brun kostym och rastaflätor som hette Dr Tiy-e (Dr E-type?!) och som typ skrek åt en liten odräglig redneck på sexton bast att han ville peta på honom med en pinne. ’OM JAG HADE HAFT EN PINNE NU SKULLE JAG HA PETAT PÅ DIG! DU FÖRTJÄNAR SMISK OCH ATT BLI UTLÅST’. Det roliga var liksom att Dr Tiy-e verkade vara en vanlig åskådare som dom typ snackat med innan och bett ställa upp som hjärnskrynklare, typ såhär:
– Gulle dig, vår vanliga psykolog kunde inte komma idag, skulle vi kunna få ge dig ett ärtigt namn och så får du den stora förmånen att prata lite mer än alla andra, vanliga åskådare?
– Ey, yo, visst, men bara om jag får heta Dr Tiy-e!

Psykologer ska ha randiga linnekläder (i lager-på-lager) från Gudrun Sjödén, en stor brosch som ser ut som en tulpan i spexiga färger och lackerad engelsk konfekt i öronen och röda märkesglasögon med feta bågar, och de ska prata låååååångsamt.

Nu är det en timme till jag ska träffa Sofia på stan, better hurry. Cya.

Hej.

Måste bara berätta att det är någon galning som ringer till mig på nätterna, andas och sedan lägger på. Det har varit så i tre veckor snart, och det händer typ tre-fyra gånger i veckan att jag vaknar av att mobilen ringer vid typ 02.00-03.00 (det är aldrig någon som ringer på min mobil annars nästan, nobody loves me) och att ingen svarar när jag säger hej och låter fundersam/trött/skraj. But why, liksom?! Förut var det någon som ringde hem till mig och morsan på eftermiddagarna och gjorde samma sak, så då började vi skriva ner antalet gånger det hände. Ska börja bokföra alla läskiga nattsamtal också.

Det är någon jävla galning som vill mig något ont, kanske någon av alla föräldrar där ute som tycker att deras barn ska hålla sig på replängds avstånd från mig eftersom att jag ’festar varje helg’ och är dåligt sällskap. Det är något jag har fått höra sedan jag var ganska liten, typ sedan mellanstadiet. Hur utvecklades jag till en sådan stor, fet, jävla nagel i folks ögon? Jag som är så snäll och skötsam (allting är relativt).

Puss och hej!

Howdy cowboys!

Min högra överarm är numera avdomnad, öm och täckt av en piratpinuppa (och lite bakgrundsgrejer, exempelvis ett sjunkande skepp) – och jag har aldrig varit gladare. DEN ÄR HUR SNYGG SOM HELST! Hon är hur snygg som helst. Min arm är hur snygg som helst. Så fort jag får ta av gladpacken som är virad runt armen ska jag knäppa lite pics och visa resten av världen.

Kan inte skriva så mycket, för i morgon är det minsann historieprov, samt att jag har en krönika som jag måste fila klart på inom kort. En krönika som för övrigt handlar om varför tjejer ofta hatar andra tjejer. Något som är ganska märkligt, eftersom att tjejer är både snyggare och coolare för det mesta.

Är fortfarande sjuk som fan, och jag har spenderat nätterna i veckan med att snora, svettas dricka tre liter te för att få bort känslan av att det ligger ett rivjärn i halsen, trots att jag sedan länge borstat tänderna. Gör mig frisk! Speciellt eftersom att jag ska ut och resa i helgen.

Nu ska jag plugga Upplysning, svenska kungar och annat värt.
Hejrå!