Hej, hej!

Valet börjar närma sig med stormande steg, och med tanke på att jag inte har spelat World of Warcraft sedan i början av maj månad kanske alla torkade gamla revbensspjäll där ute har ändrat åsikt kring huruvida jag borde få rösta eller ej. Eller vad säger ni?

Jag kan helt ärligt säga att jag tycker att svensk partipolitik är rätt fucked up och att jag inte har sådär jättebra koll, men det är viktigt att rösta och jag har då i alla fall alltid vetat att hjärtat alltid sitter till vänster och vilka frågor som är viktigast för mig (äldrevården, till exempel). Vi får väl se vad det blir, jag har ju fortfarande tid kvar att sätta mig in mer ordentligt, och dessutom så ska jag och Malin från Ungredaktionen tillsammans anordna en Ungt Val-dag (typ) i Västerbottens-Kurirens tält på Rådhustorget den femtonde september. Sjukt intressant, till och med för undertecknad.

Det är filmrea på OK/Q8 på Haga, och min morsa har grymmast filmsmak i världen, nästan. Hon har idag kommit hem med:
1. School of Rock – min nya bakisrulle. Ja, ni hörde rätt, jag ska titta på den när jag är sliten efter att ha DRUCKIT ALKOHOL!
2. Maria full of grace – svår knarksmugglarfilm som vi såg en gång med skolan (på min sjuttonårsdag, närmare bestämt), men som jag missade slutet på eftersom att jag var tvungen att göra en intervju med en kriminell kille.
3. Om jag vänder mig om – svensk film som bland annat handlar om en kvinna som går lös med elpistol på sin före detta man. Haha, så klockrent!
4. Monster – sjukt kool film, helt enkelt.
5. Mors Elling – myspysrulle. Or so I’ve heard…

Tyvärr blir det inget filmtittande ikväll, för jag ska skriva ett personligt brev till min psykologilärare och sedan kolla på Sex and the city. I morgon blir det skola och kanske köttmarknad (Corona) med mina kamrater och på lördag ska jag titta på hundvalpar. Men på söndag, då jävlar blir det film, goda vänner.

God natt, kissekatt.

Hej, hej!

Har legat på soffan och sovit och svettats under en pläd nu i några timmar – jävligt skönt för själen. Det är till och med så pass mysigt att jag kan hantera att min mor blir fly förbannad på mig på grund av mina eftermiddagssiestor. Jag har aldrig förstått grejen med att inte få sova när man är trött, liksom… I alla fall så kollade jag just på ’Du är vad du äter’ på Tv3, och lämnade enbart vår IKEA-soffa och min svettiga IKEA-pläd för att tala om för er alla om att veckans överviktiga medverkande är skitlik kronprinsessan Viktoria. Just det i sig var inte så roligt, kanske, men det faktum att hon fick en tarmsköljning var desto roligare. Åh gud, varför får man aldrig se den svenska kungafamiljen ligga på britsar med slangar i ändalykten? Min lycka vore gjord!

Nyss ringde Robert och vi pratade om hundvalpar i tio minuter. Den mannen är fan otrolig! Han är helt kall och obrydd när vi till exempel bråkar, och jag har aldrig någonsin sett honom gråta. Förutom när vi sitter och glor på teve och en mjuk liten hundvalp skuttar ned för en idyllisk trappa eller om han ser någon kramas med ett litet lamm, förstås. Då blir han alldeles blank i ögonen, haha.

Nu ska jag gå tillbaka till vardagsrummet och se om tarmsköljningsprinsessan fortfarande flimrar fram på skärmen.

Peace out.

Kontaktannonser är nog bland det roligaste jag vet, tätt följt av porrfilmstitlar och filmen G som i Gemenskap.

Till exempel den här:
’Trevlig 18-årig kille söker tjej, 18-30 år som är kärleksfull, ärlig, omtänksam och vill starta en relation. Jag är trött på singellivet. Intressen: dig, dansa, bada, bio, mysiga kvällspromenader, hemmakvällar, barn inget hinder. Östergötlands län.’

Allvarligt talat, vilken karl i min ålder är redo för att få bonusbarn och att på allvar ägna sin fucking fritid åt ’mysiga kvällspromenader’? Är det möjligt att vara trött på att leva singelliv när man fick sitt första strå på pungen för ett halvår sedan och fortfarande har som intresse att bada? Jag säger då det.

Var sjuk nästan hela förra veckan och hade ganska hög feber. Trots det blev det Stockholm i helgen så att jag fick träffa farsan och festa med mina vänner och bekanta. Jättetrevligt, trots att jag var sliten och ynklig! Idag var därför min första riktiga skoldag, och jag är verkligen taggad till tänderna på det här läsåret. Världens bästa schema, och jag är sjukt nöjd med valet av kurser och projektarbete.

Orkar inte skriva mer nu, överväger till och med att sluta blogga, även om det kommer att kännas lite vrickat när den dagen kommer. Hur som helst lär jag ju skriva något litet inlägg till innan jag lägger ner…

Ha det gött så länge, lovers.

Vart är du när jag behöver dig, karlslok?

Hej, hej!

Jag kan knappt sitta upp, så sjuk är jag. 38,5 graders feber, skallebank, hosta, snorar som en treåring – you name it. Dessutom smakar det avföring i min mun, och jag är ingen koprofag så därför har det nog också med min sjukdom att göra. Fan vad tärt. Det är ju skolstart i morgon, och det vore soft att få träffa mina klasskamrater och handledare Göran och Bjerre. Dessutom ska jag till Stockholm med större delen av mitt gäng i helgen och träffa pappa, kicka boll och gå på skaklubb och punkspelning. Åh, varför är jag sjuk?! Och varför är Robert i Kramfors? Jag saknar människan redan, och han ska liksom vara borta jättelänge tack vare att han fått jobb som plit på häktet i Härnösand. Jag behöver hans sällskap och snedknullade humor just nu.

Försöker ta tag i lite pluggande trots att jag helst av allt skulle vilja ligga i sängen under täcket. Lyssnar just nu på ett av Sveriges bästa band, Dims Rebellion, och det är åtminstone lite peppande.

Fred.

Gangsters and thugs (Emanuel, Sofia, Höken och jag själv – Josefjant). En liten bild från lördagens förfest.

Hej, hej!

Jag är helt seriöst Sveriges största jävla rövhål. Jag har varit ledig sedan den fjortonde juni, men har ändå inte hunnit med något viktigt alls. Pluggat matte har jag gjort inför omprovet i morgon, men knappast tillräckligt för att jag ska klara det. Jag har inte skrivit tusen krönikor, vilket jag också hade planerat att jag skulle göra. Jag har inte tagit körkortet. Jag har inte heller gått ut på speciellt många morgonpromenader och ser därför fortfarande ut som den sönderblonderade soffpotatis jag är. Mitt rum är stökigt, det är något fel på läsken som mamma köpte igår (jag är övertygad om att Pepsi Max inte ska smaka arsenik!) och i morse inledde jag dagen med att vakna klockan halv nio istället för klockan sju som jag hade planerat för att sedan hälla sur mjölk i mitt kaffe. Jag som vanligtvis inte ens har mjölk i kaffet.

Det har dock varit en fantastisk sommar för undertecknad och jag har haft det jätteskönt och roligt på alla sätt och vis (förutom dödsångesten som kommit krypande på nätterna och som jag har lindrat genom att titta på Cops, Family Guy och Simpsons för att sedan kunna sova). Mitt schema i år är bra som fan, men jag har några kurser som jag vill byta. Jag har i nuläget valt Internationella Relationer 50p, Ordbruk 50p och Psykologi B 50p, men vill istället ha Engelska C 100p och Ordbruk bara. Eller Psykologi B. Fan, jag vet inte vad jag vill.

Jag fick höra i helgen att en polares polare tydligen tycker att jag var väldigt feministisk i min blogg (varav min polare då svarade ’Josse är ju för fan en karl i kvinnokläder’ Haha!). But why? Jag är så trött på alla stämplar och fack. Jag har mina värderingar, mitt språk och mitt sätt att leva och är alldeles nöjd med att ha det så. Stereotypa människor är bland det värsta som finns.

Helgen har varit den bästa på väldigt länge. I fredags så hade jag spelning med bandet på Edgefestivalen, och ungefär femton av mina vänner samt en stalker var där och kollade. Efteråt festade vi i Vänortsparken och sedan gick de flesta av oss på Taket. I lördags förfestade vi hos mig, för att sedan gå till Trädgården och lyssna på ett hårdrockscoverband som bara skrek ’You sick motherfuckers’, hela tiden. Jag och Becker pissade nästan på oss av skratt på grund av detta. Sedan stack jag på Taket och mötte upp Höken och Johan och dansade disco (jag gör sånt när jag är salongs, haha).

Nu ska jag göra nytt kaffe och inte sabba det med en massa klumpmjölk.
Peace.

Mornin’!

Jag kollar på Oprah med ett öga och skriver klart min krönika som ska vara inskickad klockan 12.00. Det går väl bra antar jag, men jag är ändå lite stressad på grund av att jag måste komma på något att dissa. Det finns tusen saker som jag stör mig på, men ingenting är korrekt nog att publicera i tidningen. Det är sannerligen inte alltid lätt att vara en extremist, Annmarie!

Vilken fantastiskt rolig man Patrick Krainer är. Jag hatar också den förbannade galgen i Ullånger och har gjort det i flera år (den ger mig dödsångest, det är sant!), och äventyrsbad är för töntar som inte vågar slåss.

Jag kanske ska dissa den gräsliga galgen? Den som lever får se.
So long!

Hej, hej!

Det kliar fan i fingrarna och jag vill verkligen skriva, jag vet bara inte vad. Snart har jag i alla fall min första deadline för hösten och det känns kul, hade tänkt skriva någon sorts sommar/festivalkrönika till nöjessidorna, som drar igång den artonde, men om jag känner mig själv rätt så kan den komma att handla om typ vad som helst. Den som lever får se.

Kom i alla fall hem helskinnad från Augustibuller, även om jag var väldigt festivaltärd. Dels så blir man sliten av att dricka alkohol tre dagar i rad, och sedan blir man sjukt less över att tvingas beblanda sig med nakna kufar under fyra dagar (alla är fan nakna på Augustibuller, alla!). Hade sett fram emot hela bilresan hem att jag skulle få träffa morsan och få mig ett mål mat, men möttes av en mörk och tom lägenhet, vilket resulterade i att jag började böla. Haha, jag är en sådan mammakär tönt! Fast om jag ska vara helt ärlig så var jag nog mest trött. Hur som helst så satte sig mamma i bilen och åkte hem från Vännäs så att hon och jag fick lite kvalitetstid ihop. Hon är bäst. Det är för övrigt aldrig så skönt att duscha som det är efter ett besök på den där festivalen – att riktigt få skrubba av sig sunkiga fimpar, intorkad svett, känslan av tafsande, dräggiga händer och få tvätta håret som, i mitt fall, mest var som en stor, flottig massa.

I övrigt händer det inte så mycket. Firade Robert i måndags som fyllde tjugosex med ett litet kalas, och jag hade köpt en tröja med The Liptones logotype på bröstet, en styrketräningstidning med inoljade män på framsidan och en prenumeration av tidningen Rocky till honom i present. Jag skulle också vilja prenumerera på Rocky, alternativt Amelia, men det får bli i framtiden när jag flyttar hemifrån och har ett alldeles eget toalettgolv där dessa blaskor kan ligga och bli pensionärsrynkiga av fukt.

I helgen ska vi repa intensivt med bandet eftersom att vi har spelning nästa fredag på Edge. Tyvärr stack vår trumpetspelare och älskling Bore (killen som även är min forna dagis/klasskamrat från Carlshöjd, we go long way back!) till Texas igår, typ, så nu har vi bara en halv blåssektion. Känns skittråkigt faktiskt, Bore är en kul kille, minsann.
Trots repande ska jag även hinna ut på krogen i morgon kväll tillsammans med mina brudar, jag är taggad till tänderna.

Fan vilket tråkigt inlägg.
Över och ut.

Hej, hej!

Jag är för tillfället jävligt gnällig – mamma kommer ju aldrig hem! Jag längtar så mycket att hjärtat nästan går sönder, må hon aldrig försvinna från mig igen. (Haha!) Jag blir även på väldigt dåligt humör av att läsa bloggar inne på www.expressen.se, alltså de bloggar där Expressens läsare uttrycker åsikter och berättar om sina liv.

Varför? Därför!
1. Det är vuxna människor som skriver, och dessa verkar aldrig ha fått lära sig vad ett skiljetecken är för något.
2. De använder 🙂 😉 😛 i sina förbannade texter. VÄX UPP!
3. De är klyschiga.
4. En kvinna lägger upp ’söta och roliga’ bilder på blinkande jävla blomsterkorgar och animerade tjejer under rubriker såsom ’ba en söt bild’ och ’remember… don’t mess with me!’. Hallå, du är typ trettio, inte en osnuten trettonåring!

Jag är inte heller perfekt, jag vet. Jag skulle förmodligen hata min egen blogg om det nu inte var jag själv som skrev den, that is. Det är nog därför jag blir lika förvånad varje gång som jag får en positiv kommentar.

Jag har ett svagt minne av att jag klagat på serien Cops, som visas på sexan på vardagarna, i ett inlägg för länge sedan. I take it all back! I varje episod är det med minst en överbrutal snut med mindervärdeskomplex, en överviktig trailer trash-kvinna som spöat upp grannfrun och unga crackheads som hittar på skitroliga bortförklaringar om vad som egentligen är det vita pulvret i plastpåsarna som farbror blå just fiskade upp ur deras fickor (’det är min doughnut, jag ska äta den i morgon på jobbet’). Jag älskar Cops, det är ju guld!

Nu är morsan hemma, så nu vill jag ha lite kvalitetstid med henne. Sedan ska jag börja packa inför Augustibuller. Ain’t life grand? Well yes, yes it fucking is!