Hej, hej.

Strålande dag idag! Ylva bankade på rövarkulan när jag låg i sängen och skrev en recension iförd trosor med slapp resår som bara hängde i röven, och sedan skjutsade hon mig till redaktionen så att jag kunde återlämna ett modem som jag lånat. Därefter klämde vi varsin pizza, och så låg vi, och givetvis cirkuspudeln, på min soffa. Jag somnade och låg och skrattade i sömnen åt en rolig dröm jag hade om en homoflagga och en man med epilepsi, medan Ylva tittade på ett program om en man som lekte spindelmannen och klättrade på hus.

I dagens tidning annonserade jag efter en lägenhet, och nyss blev jag uppringd av en ljuvlig kvinna som hade en lägenhet på Haga (precis vid OK/Q8) med trägolv, egen tvättmaskin med torktumlare, diskmaskin och balkong. Hon erbjöd sig även att tapetsera om i lägenheten om jag skulle vilja ha den. Bara några hundra mer i hyra än vad jag betalar nu, så det låter ju helt fantastiskt. Ska dit och kolla på onsdag. Vågen och raketen!

Hej, hej.

Jaha, det här har alltså hunnit hända hittills:

* Jag har blivit fotad av en tjej precis efter att ha sprungit uppför trappan från foajén och sedan hamnat i hennes samling "bilder på journalister som just sprungit uppför en trappa och ser förvånade ut". Festlig brud, udda samling.

* Jag har hunnit bli utkastad från Idun då jag tänkte spana in The Haunted i femton sekunder. Nu vet jag att man inte får stå i trappor. Då blir funktionärer arga.

* Jag har skakat hand med en bloggläsare som kallade mig för Jossan och ville höra mig kalla min lägenhet för grävlingsgrytet, källarbunkern och rövarkulan live. Klart man ställer upp. Man är ju inte den som är den.

* Jag har skrivit klart krönikan till morgondagens tidning och skickat in den i tid. YES!!!!!!!!!1

Sedan har det inte hänt så mycket mer, antar jag. Nu ska jag däremot rusa i väg och titta på när Webb-Robban piskar skinn i Misantropic, därefter ska jag driva omkring och se lite ensam ut, och sedan, vid halv ett, är det dags att recensera Mustasch.

Hej, hej.

Jaha, så var man på plats i pressrummet då. Efter många om och men så har både jag och VK:s recensent Johan (vet varken hur hans efternamn stavas eller uttalas, så jag undviker det i den mån det går) fått i gång våra datorer samt trådlösa internet, och tillsammans krälat över stolar och bord för att kunna låsa fast våra lovers.

Hittills är det bara vi som befinner oss i rummet, vilket känns lite märkligt med tanke på hur till sig folk verkar vara i den här festivalen. Eller, det var i och för sig en fotograf här inne tidigare, men efter att ha gömt sin jacka bakom en gardin så lämnade han lokalen. Nå väl, det kanske dyker upp fler senare. Och i så fall hoppas jag att vi blir bjudna på något roligare än de där sketna halstabletterna som står i en skål några meter framför mig. Jag vill ha Satans snus, metal-korv med bröd och något att skölja ner kalaset med.

Nu ska jag betrakta folk i sann Josefin-anda och ta en sväng förbi Studion där Moloken just började lira.

Hej, hej.

Påbörjade min mentala förberedning inför helgens vansinniga tvådagarsgalej redan igår genom att ligga under täcket, titta på Antikrundan, äta apelsiner och andas djupa andetag. Nu sitter jag på kontoret och grejar med det praktiska.

För en gångs skull handlar inte denna tvådagars om berusning av något slag (åtminstone inte för egen del). Jag ska bara kuta runt på House of Metal med ett anteckningsblock under ena armen och en dator jag inte förstår mig på under den andra. Krönikera, recensera och, förhoppningsvis, blogga.

Det blir nog fina fisken, det här!

Hej, hej.

Snart är det vår. Ja, ganska snart, i alla fall. Vintern rasat ut bland våra fjällar, och så vidare. En trevlig tid med istappar som droppar, gul snö som smälter och sol som värmer i ryggen.

Det roligaste med våren är dock att badsäsongen nalkas, och hur man dagligen hör folk säga att de "måste bli fitta" eftersom alla andra ju är "jättefitta". Kul! tycker Josefin, 11 år.

Hej, hej.

Planen var egentligen att jag och Johanna skulle ha träffats igår, men i stället blev det ikväll som jag fick njuta av Prinsessan Svinkoppas sällskap. Kaffe, flams och snack om allt från tramstatueringar som vi funderar på att göra (som en festlig kompisgrej, och där de inte syns så mycket, typ mellan skinkorna) och våra liv i Umeå vs Stockholm. Väldigt fint, var det.

Nu är jag tillbaka hemma hos morsan och ska snart gå och fortsätta plöja böcker om droger och hemlöshet. Har sovit här sedan i söndags. Mest för att jag är lat och bekväm, tror jag, men även för att det känts så tomt och vemodigt i min lägenhet sedan i helgen. Och kanske lite för att det är så in i helvete stökigt sedan mitt lilla födelsedagskalas. Sedan är morsan så klart rolig att hänga med också, och då speciellt när vi retas med varandra. Jag vet precis vad jag, med mycket dryg röst, ska säga för att reta gallfeber på henne. Det bästa är att det räcker med små skitgrejer som följande:

Jag: – Jag är 1.67 lång och du blir bara mindre och mindre. Minst tre centimeter kortare är du.
Morsan: – DU ÄR 1.65! OCH JAG ÄR PRECIS LIKA LÅNG SOM DU ÄR!

eller

Jag: – Varför börjar du koka pasta nu när såsen redan är klar? Du hade aldrig fått MVG i hemkunskap av min hemkunskapslärare. Inte en chans att du hade fått MVG.

eller

Jag: – Kom nu! Annars tänker jag skriva i bloggen att anledningen till att jag var sen var för att du vägrade stänga av MTV när det var Room Raiders.
Morsan: Det får du inte! Eller gör det då! Fast då skriver jag en kommentar och gör bort dig!

Sedan äger hon upp mig totalt och säger att jag kommer drunkna i duschen på grund av mitt underbett. Ha ha! Vi har det faktiskt sjukt trivsamt här på Haga, morsan och jag.

Hej, hej.

Jag sitter här i växeln och spelar lite DotA… Fast det gör jag inte. Däremot så dricker jag kaffe och kopplar samtal som om det inte fanns någon morgondag, och så försöker jag bestämma mig för vad jag tycker är roligast av följande:

1. Att Blondinbella skrev för ungefär ett år sedan att hon tycker att tjocka människor är äckliga och anorexi är ett påhitt, men att hon nu, helt plötsligt, ska engagera sig i Anorexi/Bulimi-kontakt och hjälpa tjejer att få bättre självkänsla.

2. Att Blondinbella tigger skidkläder och gratis frukt och grönt, trots att hon har en rätt gedigen veckopeng och troligtvis kan betala sin blomkål själv.

3. Att Blondinbella ska åka till Gnarp i mars. Gnarp, liksom! Fantastiskt! Gnarp är, efter Hudiksvall, Sveriges anus. Även om det såklart är lite häftigt att The Kristet Utseende kommer därifrån.

Tänkte först även kommentera spektaklet angående förlovningen och Sveriges parasitfamilj också, men har nu valt att låta bli. Jag orkar inte, och snart måste jag ändå hasa i väg till min ordinarie kontorsplats.

Hej, hej.

Var just inne på Bibis blogg och var tvungen att saxa lite:

jag jobbar ju som telefonförsäljare och det är verkligen inte det glammigaste jobbet. det är helt gaaaaalet vad människor kan vara otrevliga och respektlösa,
och själv sitter man bara och gör sitt jobb och försöker dra in pengar och får aldrig säga något tillbaka, utan alltid vara så extremt trevlig för kunden har ju alltid rätt!

vad ska jag svara på det? kanske:
’oj ursäkta. kanske jag ska återkomma lördag natt istället? eller passar julafton bättre?’
eller:
’jaså jobbar folk nu!? det hade jag ingen aning om!! själv sitter jag här och säljer dn för skoj skull!

Jag gillar inte telefonförsäljare av den anledning att jag har sjukt svårt att säga nej, och då speciellt när någon, som låter som en vänlig själ, försöker pracka på mig saker som jag inte vill ha. Därför svarar jag inte heller när de ringer. De gånger jag har svarat har jag dock alltid varit trevlig, eftersom det bara är avskum som inte förstår att man är dum i huvudet om man är otrevlig mot okända människor som bara försöker göra sitt jobb.

Jag känner för att mörda varje gång jag hör att någon varit elak mot min kära Bibi. Vet ni hur gullig hon är? Hon har rosor på kinden, solsken i blick och är ungefär lika stor som min tumnagel. Hon är den som lägger huvudet bakåt och gapskrattar allra högst åt mina skämt, hon låter som en hundleksak när man kittlar henne, hon bakar muffins med jättegod geggamoja på och vill ta era söners oskuld så fort de fyllt femton. Hon är fantastisk, och alla som är otrevliga mot henne, när allt hon gör är att försöka dra in pengar för att kunna försörja sig, borde veta hut. Och hör sen!

… bums ögonaböj!

I morgon, onsdag, är nämligen sista dagen att rösta på Folkets Bild. För att rösta på VK:s Torbjörn Jakobssons bild på Tatiana skriver du följande i ett mail:

Porträtt 5 poäng
Namn och adress

Sedan slänger du i väg mailet till [email protected] så är du även med i utlottningen av ett gäng fina fotoböcker.

Inte särskilt svårt, egentligen, men för att klargöra saken ytterligare så behöver man alltså bara skriva exakt Porträtt 5 poäng för att rösta på just Torbjörns bild.

Hej, hej.

Är just tillbaka efter en lunchpromenad med Malin där faktiskt ingen av oss höll på att få huvudet avkapat av en järnvägsbom och ämnen som "Vem är så lat att han eller hon inte orkar vispa två-tre ägg och i stället köper omelett i tetra?" och "Vem tycker egentligen att det är en bra idé att köpa de genomskinliga glasburkarna på Överskottsbolaget innehållandes vita, tyska korvar som troligtvis är tillverkade av saker som legat på golvet?" behandlades.

Jag är ju för det mesta en rätt lat person, tyvärr, men det blir aldrig så extremt som då jag mest bara sitter stilla och gror rötter i kontorsstolen i en hel dag. Igår kändes det till exempel som världens projekt att gå till kopiatorrummet, vilket jag var tvungen att göra ganska många gånger under gårdagen, och jag satt och gruvade mig i minst fem minuter med ett ben på vardera sida om elementet under skrivbordet innan jag reste mig och suckandes hasade de tre metrarna till skrivaren. Därför är det bra för mig att komma ut lite.