Hej, hej.

I onsdags efter jobbet köpte jag en ny nosring – en hästskoliknande sak som fick mig att se lite farlig ut, vars tjusning var att man skruvade dit kulorna så att den alltså var lätt att ta ut och sätta in som man ville. Den ena kulan som tillhörde detta fantastiska smycke försvann dock någonstans på ett gigantiskt kryssningsfartyg under natten mot fredag, och var i och med detta plötsligt helt värdelöst.

Ikväll brassade jag därför hem till Barbaskägg, som jag inte träffat sedan min födelsedag, som var vänlig nog att ta en specialtång och hjälpa mig att sätta dit kulan till min gamla nosring, och sedan fick jag till och med behålla den ljuvliga mackapären. Efteråt drack vi kaffe och jag åt en apelsin, och det där skäggiga helvetet kunde inte hålla sig från att kittla mig och försöka övertala mig att köpa ett Playstation 3. Det var trevligt faktiskt.

Nu står det inte så mycket mer på schemat än att gå och lägga sig, även om jag misstänker att det blir svårt på grund av att the undisputed tantlur champion var framme tidigare ikväll och låg och dreglade på soffan mellan klockan kvart i sju och klockan åtta. I morgon ska jag, Växelhäxan och min kollega Lena vara på utbildning av Västerbottens-Kurirens nya växel hela dagen, så då kan jag tänka mig att det är en fördel om man är pigg och alert. Härmed säger jag därför tack och god natt och på återseende.

Hej, hej.

Nu när min partner in crime, Lovisa, har lagt upp en bild på tatueringen som hon gjorde på båten, är det omöjligt för mig att inte visa den för er innan det är dags att krypa till kojs. Sjukt snygg! Titta och njut!

EDIT:
Det brukar ju höra till att man även skriver vad tatueraren heter. I det här fallet är hans namn Porky Pete, och han jobbar på Art by Fafnir i Stockholm. Yes box alright.

Hurra! Tokfia är hemma igen!

Hej, hej.

Allas er favorit är återigen hemma i Umeå efter en helt galet rolig minisemester till storstan samt på det stora blå. Har sovit sedan jag kom hem kring tretiden i eftermiddags, och tänkte faktiskt krypa ner i sängen igen om bara en liten stund. Bilder och små reseanekdoter kommer därför troligtivis i morgon. Då får ni även veta om jag träffade Frille Svan eller ej, vad exakt som jag har bränt flera tusen spänn på, hur snygg Lovisas gaddning blev och hur jag egentligen mådde när jag vaknade på fredagsmorgonen på en gungande båt efter att ha festat till klockan nio på morgonen utan att ha ätit någonting annat än en halv chipspåse och en Malmö Aviation-frukost under hela dagen innan. Med mera, med mera. Åh, som ni längtar!

Hej, hej.

Medan jag skrev det senaste inlägget satt jag alltså med en blondering i håret. En blondering som jag nyss gick för att skölja ur. Då finns det helt plötsligt inget varmvatten, och jag tvingas skölja ur den skalpfrätande blonderingen i iskallt vatten (sådär iskallt som man gärna vill att dricksvatten ska vara, men som det aldrig är) tills jag får så ont i huvudet att det är nära att jag börjar böla.

Alltså, vad är det här egentligen? Varför straffas jag? VART ÄR FÖRÄLDRARNA?!

Hej, hej.

Livet har kissat mig lite i munnen idag, bland annat genom att inte låta lyset i badrummet fungera, trots att jag bytt glödlampa, nu medan jag blonderar håret. Det kissade även mig i munnen tidigare genom att låta tvättstugan vara stängd just idag på grund av renoveringen i källaren, så att jag var tvungen att åka hem till morsan och tvätta där i stället.

Nu börjar dock peppen att återfinna sig. I morgon åker jag ju trots allt… Ja, vart åker jag egentligen? Jo:

Hej, hej.

Flyt:

* I morse stod det en ljuvlig liten presentpåse inne på Budcentralen här på VK, adresserad till mig. Den innehöll så mycket som två prickiga askar med snus och godis, samt ett gratulationskort med en hälsning från Newbiehunter till Homewrecker (alltså från Becker till mig). Tack, tack! Du är en ljuvlig vän.

* I morgon åker jag till Stockholm med min bästigaste bästa Lovisa. Tatueringskryssning och häng med Blebban, Johanna, farsan och hans fru Anna står på schemat. Både spenderbyxorna och kalasbrallorna är på.

* Min beställning från Barbarella kom igår, och i morse knallade jag förbi OK/Q8 och hämtade ut paketet innan jobbet. Smög in på toaletten under lunchen och provade kläderna, och de passade. 1-0 till mig.

Flytning:

* Jag kom på i morse att det brukar vara en bra idé att tvätta innan man åker i väg på semester. Fan vad… jobbigt.

* Igår var det förbi en muslimsk tjej och hennes fästman och kollade på min lägenhet. Det innebär alltså att den första tjejen, som verkade så himla säker på att hon ville ta över rövarkulan, måste ha ändrat sig och bestämt sig för att inte ta den. Jag tror inte att de som var förbi igår vill bo i min gamla grotta. Den känns mer som ett singelnäste. Helvetes jävla skit, är allt jag har att säga om den saken.

* Jag har inte börjat packa än. Jag har inte heller bimboblonderat håret, handlat dasspapper och strumpbyxor, noppat ögonbrynen eller lyckats få fast kulan till nosringen, och är därför både stressad och nosringslös.

Hej, hej.

Det har utbrutit ett bloggbråk, och som vi älskar sådana! Allt på grund av en fråga som Ylva besvarade i sin blogg (tillåt mig att saxa):
"Brukar du komma i tid?
Ja, fast numera har det blivit lite sämre på den fronten. Men jag är ju inget Gin direkt."

"Inget Gin direkt"… Jag har väl aldrig hört på maken! Så fräckt! Så oförskämt! Därför finner vi nu i ena ringhörnan Josefin "Homewrecker" Isaksson och i den andra Ylva "So curly it hurts" Åström.

Allt handlar om vem det egentligen är som inte kan passa tider. Ylva hävdar bestämt att det är jag, och visst, jag har inte alltid varit någon stjärna på att komma i tid . Nu har i alla fall Ylva börjat komma för sent hon också, bara för att slippa onödig väntan. Så säger hon till exempel att hon ska plocka upp mig med bilen halv ett, så dyker hon i stället upp kvart i. Med flit.

Ett slag under bältet, menar jag, och känner mig orättvist behandlad. För de flesta gånger då jag varit "sen", har det berott på att jag inte fått någon tid när jag ska bli hämtad, och så har i stället Ylva helt plötsligt ringt när hon stått med sin brummande bil på min gård, och så har jag inte varit redo. Jag behöver en deadline, god damnit! Annars får jag aldrig tummen ur. Och nu är det ju i stället jag som får sitta med skor och kläder på och vänta (som till exempel under den där halvtimmen inne på Filmstaden med ett gäng fjortisar, som jag aldrig kommer att få tillbaka), eftersom jag tydligen ska straffas för mitt förflutna i all evighet.

Det ska minst sagt bli spännande att se vem som tar hem det är. Om det nu ens blir någon. Viktigt är dock att poängtera att Ylva är mitt hjärtas fågel i alla fall, och att jag älskar henne högre än himlen. Puss på dig, mitt krullhåriga helvete!

Hej, hej.

Häromdagen gick jag och undrade vad vi egentligen ska ta oss till den dagen då blixten slår ner i Standing Man och hela Rådhustorget börjar skälva och gatustenar viner genom luften som under en AFA-demonstration då han får liv och våldtar allt som kommer i hans väg. Vad tar vi oss till då? Gud hjälpe oss, säger jag bara.

Ja, ja. Just nu känner jag mig som ångkokt blomkål, och det är elementet under skrivbordets fel. Vill dock inte vara utan det. Tur att man får gå hem snart.

Hej, hej.

Att jobba som kontorist med ett gäng fantastiska kvinnor i sin a bästa år är väldigtlärorikt på alla sätt och vis, och tack vare detta vet jag till exempel det mesta om utbudet på Granngården, vilka de bästa produkterna i Oriflame-katalogen är och hur man på bästa sätt tas med sin karl (inte för att jag har någon sådan, men ändå). Något annat som jag lärt mig är hur man behandlar folk med magsjuka – man skyr dem som pesten. Ty att ha magsjuka i Slipsnisseland, där de flesta av ens kollegor har barn i dagis- och skolåldern, är ungefär detsamma som at t ha någon obotlig medeltidssjukdom. Då är det bara att hålla sig på replängds avstånd.

Igår innan lunch började jag känna mig lite illamående, och stod en lång stund och övervägde vilken av toaletterna jag skulle kaskadspy i. Kundtoaletten, och i och med det straffa potentiellt jobbiga kunder, eller "vår" toalett, som en inbjudan till en gemensam kräkfest här på avdelningen. Professionell och service minded som jag är valde jag "vår" toalett, och stod sedan där och hulkade i en kvart med kranen rinnande, utan att det egentligen kom något. Jag mådde dock ändå inte helt hundra och såg ut som ett lik, och därför utspelade sig denna konversation när min kollega och kunddiskskompis Britt kom tillbaka från lunchen:

Britt: "Men hur är det?"
Josefin: "Jag mår lite illa, men jag kunde inte spy och j…"
Britt: "GÅ HEM NU, FINI! "

Så klockan halv tolv igår fick alltså morsan komma och skjutsa hem mig från jobbet När jag väl var hemma möttes jag av att min ytterdörr var öppen, och att en man i blåställ meddelade mig att de stängt av värmen i min lägenhet och att de skulle behöva springa runt i källargrottan under eftermiddagen, och min dröm om en lugn eftermiddag i den noppriga underbyxans tecken gick i kras. I stället fick jag ligga i en svinkall rövarkula och försöka skyla mig och samtidigt lyssna till ljudet av hur männen i blåställ borrade i en betongvägg mellan klockan två och fyra.

Idag mår jag i alla fall hur bra som helst, och är tillbaka på kontoret. Ska ju vara ledig torsdag och fredag på grund av tatueringskryssningen, och det är mycket roligare att åka på en liten semester om man känner att man gjort sig förtjänt av den. Så det så.

Hej, hej.

I fredags var jag först på förfest med några av Beckers Posten-kompisar Väst på stan, och sedan förflyttades festen till en skum van som jag har valt att kalla knullbussen, som vi åkte runt i ett tag innan vi hamnade på O’Learys, som var slutdestinationen. Där mötte vi upp med Killen-som-heter-Andreas-men-kallas-Anton, Jens och några andra av deras polare och drack Irish coffee och tittade på en knäppgök som kom fram och dansade vid vårt bord. Han var för övrigt sjukt obehaglig. Ena stunden tittade han på mig och såg vänlig ut, men när jag tittade tillbaka förbyttes ansiktsuttrycket och han såg fullkomligt galen ut. Och när han, efter en stund, började peka finger åt mig och även jag höjde ett vänligt litet fuck you tillbaka, trodde jag att han skulle släpa ut mig i håret på Renmarkstorget och slå ihjäl mig med en sten. När Becker sa åt honom att dansa sin ’sexiga’ dans bredvid henne, svarade han med ett: ’Du, jag är alldeles för kriminell för dig’. Becker bara asgarvade och trodde att han skämtade, men han hade tydligen suttit på Ersbodaanstalten på riktigt, den galningen.

Igår blev det först bakislunch på Ängen med Ylva, Killen-som-heter-Andreas-men-kallas-Anton och Jens, och därefter åkte jag hem och unnade mig en tre timmar lång tantlur. På kvällen knallade jag till Hamnmagasinet för att göra reportage från semifinalen i Rockkarusellen, och intervjuade bland annat bandet Werewolf Syndrome. Tyckte att en av snubbarna jag intervjuade var sjukt bekant, men det var inte förrän han meddelade att han och jag snackat på Pipes någon gång för länge sedan, och att vi bland annat surrat om att han tycker att det är snyggt med tandställning, som jag kopplade. När jag kom hem kring tiotiden undrade Killen-som-heter-Andreas-men-kallas-Anton om jag inte ville följa med till Ålidhem och glo på film, så efter att ha blivit upplockad med bil och förd till ett mörkt studentrum med en knarrig säng gjorde jag minsann det.

Idag har jag, förutom att skriva under ett par timmar på förmiddagen, bara sovit. Till klockan tio över sju, för att vara exakt. Fick lite ångest över mitt slöseri av en ljuvlig söndag och bestämde mig därför för att diska innan det bildas ännu ett mögligt två veckors-diskberg i mitt kök, så att jag åtminstone har gjort någonting bra denna dag.

Vad har ni gjort idag? Har ni haft fint väder?