Om en snorig storebror
Hej, hej.
Det känns inte riktigt som en vanlig fredagskväll ikväll, men det beror nog på att jag bara gjort tråkiga saker efter jobbet. Brassade först hem och slängde in tvätt i maskinen (för första gången på ganska precis en månad. Men don’t you worry, jag har hela tiden haft rena underkläder), grabbade åt mig tre Hello Kitty-glassar och åkte sedan hem till morsan för att fortsätta med vinden. Min festliga storebrorsa, Martin, var också där, och tillsammans gick vi i genom säckar och lådor och kånkade och bar tills i princip alla mina naglar gått av och händerna luktade som en UFF-container.
Min storebror Martin. Han är tjugosju år, men det märks inte riktigt.
Särskilt inte när han står i vindsförrådet, jag säger att jag vill fotografera honom och det första han gör är att blåsa ut snor ur näsan tills det hänger som en lång sträng ur högra näsborren.
Sjukt nöjd över vad han åstadkommit. Efteråt hade han ingenting att torka bort snoret med, och blev tvungen att använda sig av ett gammalt kvitto som han hittade på golvet. "Jag känner mig som ett gatubarn idag", lät han meddela.
Senaste kommentarerna