Hej, hej.

Har gjort ett litet försök att sammanfatta året. Får se om jag kommer på fler punkter senare.

Årets bästa:

Flytten från en källarlägenhet där jag nästan aldrig ville vara, till en underbar lägenhet på tredje våningen med knarrig parkett, gulliga små kyrkfönster, röd ytterdörr, balkong, diskmaskin och fantastiska hyresvärdar. Äntligen fick jag ett riktigt hem som jag nästan alltid längtar till.

Årets sämsta:

All hjärtesorg, alla hotfulla samtal och sms och att inse att vissa människor inte går att rädda hur mycket kärlek man än lägger på dem.

Årets dra-åt-helvete-vad-jag-är-bäst:

Jag överlevde operationen, uppvaket, läkningen, nästan en månad på flytande och silad föda, att gå runt och se ut som en hammarhaj och började jobba när det fortfarande var tre veckor kvar av sjukskrivningen.

Årets nykomling:

Anton, som först bara var en kompis kompis, därefter min skedkompis och sedan bara en av mina allra bästa kompisar. En jävligt märklig människa som samtidigt är världens härligaste och snällaste och som jag är så glad över att jag lärt känna.

Årets mest sönderspelade låt i min mp3-spelare:

Eva Eastwood – In trouble deep.

Årets asshole:

Svårt, det finns ju så många! Men jag tänker framförallt på idiotgubben på årets House of Metal som tog stryptag, skrek Livin’ on a prayer i mitt öra och sedan slog mig i ansiktet så att tårarna sprutade och jag fick sitta på jobbet med ett rött kuköga följande vecka.

Årets roligaste:

Nöjespatrullsturnén i härliga, somriga Västerbotten tillsammans med fotograf Evelina Burström. Tatueringskryssningen och stockholmstrippen med Lovisa. Sommarveckorna då Johanna besökte Umeå. Alla de gånger då hela tjejgänget var samlat. Sundsvallsresan med brudarna från Privatmarknad. Och mycket, mycket mer.

Årets hemvändare:

Blebban som äntligen, äntligen, äntligen kom hem från Stockholm.

Årets stoltaste brudjävel:

Var jag i januari när jag blev årets tyckare 2008 med motiveringen "För att med förtroendet bevarat kunnat slå skoningslöst hårt och samtidigt vara skör och utelämnande. Alltid gjort med stilistisk skärpa."

Årets upptäckt:

Att jag alltid får läppstift på tänderna numera. Vad fan är dealen med det?

Årets smartaste:

Valet att pallra mig till Sax för att klippa mig. Fick inte bara Sveriges snyggaste lugg och en snabbkurs i att göra fina frisyrer, utan även en ny vän i festliga och härliga frisörskan Sarah Wing.

Hej, hej.

Ligger på hemmakontoret och summerar nöjesåret och ser lite tärd ut (se bild).

Är fruktansvärt trött och är sekunder ifrån att rulla ihop mig till en blonderad liten boll och bara börja dregla och snarka, men efter att ha sökt på mitt eget namn i nätarkivet i dag och läst igenom allt roligt jag gjort och sett det här året känns det åtminstone inte helt omöjligt att få ihop en liten sammanfattning inom en timme eller så. Kolla vilka krokiga fingrar jag har, förresten. Skönt att man inte är en person som har komplex över sådana knäppa saker.

Innan jag fortsätter måste jag bara berätta att jag fick en skiva som jag köpt av min kompis Gustaf i går. Vindicate This! heter hans band. Spana även in den fantastiska teckningen som Gustaf ritat åt mig. Snart kommer förresten han och hans tjej upp och hälsar på, och det ska bli helt underbart att träffas igen. Har saknat honom hur mycket som helst! Jävla idiot som gått och blivit en spiddekaugepåg.

Lycka, när man är tillbaka på jobbet efter en skön liten semester och beter sig som en tretåig sengångare på grund av utebliven sömn, är att ha fått ett julkort av julgransbebisen – probably the best bebis in the world. Tack, tack, tack till härliga Estrid och härliga Estrids härliga mamma! Blev så himmelens glad.

Hej, hej.

Ett par läsare har kommenterat att sista versen i symaskinslåten saknades när jag skrev om min dagistids många ångestklumpar. Såg ut som på bilden nedan när jag insåg att de hade rätt:

Men här kommer den i stället:

Nu går han där och sörjer sin kära Josefin
Josefin fin fin, Jose Jose Jose fin
som sitter där på havets djup och trampar symaskin
symaskin skin skin, syma  ma ma ma ma ma skin

Happy?

Hej, hej.

Vill egentligen skeda och äta godis hela kvällen, men känner att jag måste städa i min lägenhet innan det är dags att återgå till jobbet på tisdag (som att jag förresten skulle ha någon att skeda med, haha). Så det är det jag håller på med just nu. I torsdags innan vi skulle hem till mina kusiner på Mariedal för att fira jul stannade vi till här för att jag skulle kuta upp och hämta alla julklappar jag köpt, och motvilligt släppte jag även in en av mina bröder för att han skulle låna nagelsaxen till sina äckliga häxnaglar. Varnade honom för att det var stökigt som fan och började sedan kuta runt och packa julklapparna och, i panik, leta efter min svarta kofta. Brorsan sa inte så mycket om att det ser ut som att ett tredje världskrig pågått här (han har förresten ingen rätt att uttala sig), mer än att det var "tjejstökigt" i min lägenhet. När jag frågade vad det är för något sa han bara, med ytterst flickig och tillgjord röst, att det såg ut som att någon kutat runt här och skrikit "Iiiiiiih, vaaaart är min svarta kofta?!" och dragit fram vartenda plagg ur garderoben och sedan slängt det omkring sig.

Har förresten bäddat sängen nu med mitt nya duntäcke. Fantastiskt puffigt. Man kanske skulle unna sig en liten tantlur ändå…
 

Hej, hej.

Titta vem som är up with the tupp trots att hon satt vaken till klockan halv tre och gjorde andra lyssningen av en skiva som hon ska recensera samt plöjde minst hundra sidor av Tillsammans är man mindre ensam… It’s me! Gin! Vi ska på rean i dag, nämligen. Brukar aldrig ägna mig åt sådant där ångestframkallande hetsshoppande, men nu när jag både har morsan och Linda med mig tror jag att det kan bli både roligt och trevligt. Och skulle det vara helt värdelöst och hemskt får jag väl knalla hem till Haga och lägga mig själv i framstupa sidoläge eller något.

Hej, hej.

Det har varit jordens långsammaste dag i dag, men ack så skönt jag har haft det. Jag, brorsan och Linda har mest bara legat i olika högar i soffan och tittat på Planet Earth, tjockat onyttigheter och småslumrat.

Just nu sitter Linda och lägger ett femhundrabitarspussel. Jag var även delaktig i ungefär en halvtimme innan jag både fick ont i ryggen och lite dödslängtan och kröp tillbaka till soffan där brorsan redan fläker ut sig och tittar på Sagan om konungens återkomst. Tycker dock lite synd om Linda, så jag ska snart gå och hjälpa till igen. Synd bara att jag inte har något tålamod.

Jag fick så sanslöst bra grejer i år. Vill ni veta vad? Ja, klart att ni vill!

Symaskin skin skin, syma ma ma ma maskin, ett duntäcke, Mia Skäringers bok Dyngkåt och hur helig som helst och ett jättefint syskrin med lite måttband och nålar och grejer från morsan. Första säsongen av Dexter på DVD och singeln Break my stride med Blue Lagoon från min jävulskt knasiga bror Martin, såklart. En bok om tatueringar, en skiva med irländska pubsånger och ett presentkort på tusen spänn på Sivletto från far. Superduperfin röd retroväggklocka att ha i köket, ett förkläde med texten "Queen of fucking everything" och ett cupcake-läppbalsam från brorsan och Linda. En svinbra CD-box med rock ’n’ roll love songs från Lovisa.
 

Hej, hej.

När jag var liten och gick på dagis fanns det en låt som vi brukade sjunga på sångstunderna som gav mig en sådan ångestklump i magen att det inte var klokt. Samma ångestklump fick jag förresten av min jättefina gymnastikdräkt (svart med rosa och röda rosor) som man knäppte i skrevet, och som jag aldrig klarade av att knäppa själv, och därför alltid missade början av dagismotionsstunderna på grund av. Men skit i just den ångestklumpen och åter till sången jag började skriva om. Sången som fick mig att känna mig extremt utpekad, utskrattad och mobbad av när jag var typ fem år gammal. Texten ser ni nedan:

Det var en gång en flicka som hette Josefin
Josefin fin fin, Jose Jose Josefin
Den enda skatt hon ägde det var en symaskin
Symaskin skin skin, syma ma ma ma maskin

Hon hade och en fästman som hette Jonatan
Jona tan tan tan, Jona Jona Jona tan
Och han var inte fager men hon var likadan
Likadan dan dan, lika lika likadan

Han ägade en skuta som uppå böljan for
Böljan for for for, uppå blåa böljan for
Den hade han fått ärva utav sin gamla mor
Gamla mor mor mor, gamla mormors mormors mor

Han skrivade ett brev till sin kära Josefin
Josefin fin fin, Jose Jose Josefin
Och bjöd ´na upp på skutan med hennes symaskin
Symaskin skin skin, syma ma ma ma maskin

Och när de hade seglat uppå den blåa sjö
Blåa sjö sjö sjö, blåa blåa blåa sjö
Dom stötte mot en klippa invid den gröna ö
Gröna ö ö ö, gröna gröna gröna ö

Och Jonatan han sade: "Jag tror vi sitter fast"
Sitter fast fast fast, sitter sitter sitter fast
Jag tror vi måste slänga en del av vår ballast,
Vår ballast last last, vår ba la la la la last

Så slängde han ballasten och det var symaskin
Symaskin skin skin, syma ma ma ma maskin
Och efter den så slängde han sin kära Josefin
Josefin fin fin, Jose Jose Josefin

Gissa vad jag fick i julklapp av morsan…
Är det inte fantastiskt, så säg!

Hej, hej.

Äldsta brorsan och hans tjej (Linda heter hon, och egentligen är det konstigt av mig att bara nämna henne som brorsans tjej, när de faktiskt varit tillsammans i typ tio år och hon alltid varit en viktig del av familjen) åkte upp från Gävle i går och anlände hit till Vännäs kring elva på kvällen. Nu har vi precis käkat en sen frukost och suttit och surrat, och jag ska väl slänga in gammkropppen i duschen och göra mig i ordning inför kvällens och nattens julfirande hos mina kusiner på Mariedal. Först ska jag dock glassa runt i mjukisbyxor och titta på Pippi Långstrump på fyran en stund.

God jul på er kära läsare! Hoppas ni får en underbar julafton. Nedan ser ni en bild (jag har tagit ett risigt kort på ett kort) från julen nittonhundraåttioåtta. På vänster sida sitter min äldsta bror Johan och till höger sitter min andra bror Martin. Fläskfian i mitten är jag.

Drottningen av julgransklädning unnar sig en öl till tonerna av Elvis.