Jag började dagen med att skära upp handen på en parfymflaska som fått en spricka under hemresan från Stockholm, och som nu gick sönder i handen när jag lyfte upp den. Jacket är litet, men mitt badrum ser ändå ut som en mordplats eftersom det blödde som satan och jag inte hann städa innan min kollega Britt kom för att skjutsa mig till jobbet. Tur att jag har mina gulliga extramammor på Privatmarknad som kan plåstra om.

Hej, hej.

Fick just ett mess av Anton där han frågade om jag är "soptant" även i dag. Det är jag inte. I dag sitter jag bara på kontoret och tackar gudarna för att jag inte behöver vikariera på Budcentralen (eller kontorsservice, som det numera heter) här på VK, vilket jag gjorde hela dagen i går. Jag är faktiskt väldigt glad att jag har ett jobb där jag mest bara får sitta på min härliga kvinnoröv mest hela dagarna, och särskilt sådana här dagar då det känns ungefär lika roligt att gå utanför dörren som att äta en stor portion bajs med glidslemssås (ni kan förresten alltid maila mig på [email protected]).

Efter två arbetsdagar i rad då jag inte varit hemma förrän klockan åtta på kvällen måste jag säga att det känns skönt att jag i dag får komma hem i vettig tid, och att helgen dessutom börjar närma sig. Och vilken helg sedan. Först after work med Privatmarknad på fredag, och sedan redaktionsfest på lördag. Köpte en klänning på Sivletto som jag tänkte ha på mig på lördag. Men jag tänker förstås bara ha den på mig om jag hinner få tag på en lika tjusig liten mössa som hon på bilden har.

Hej, hej.

Har ännu inte skrivit något om jättepartajet jag var på i lördags. Men lugn, det kommer. När jag orkar. Måste bara berätta lite om presentpaniken som jag och min ena brorsa, Martin, kände under en rätt lång tid innan. Det är egentligen en sjukt lång historia som börjar redan i december månad och som jag inte orkar dra, men för att sammanfatta allt så var vi på jakt efter en negativ- och diabildsscanner till farsan. Dagen innan födelsedagsfesten hade vi hittat en för ett par tusen i en butik i Stockholm, och jag stod med brorsan i ena örat och skulle precis pallra mig iväg för att inhandla denna, när jag lyfte på en hög med papper och såg att farsan redan hade just en sådan. Fast en som kostade några hundra kronor mer än den vi tänkt köpa, såklart. Jag ville dö.

Det ordnade sig dock, och ingen dog. Vet ni vad vi köpte i stället? Jo, en upplevelse!

Pappa och hans fru ska spännas fast i en jättelik plastboll och knuffas nerför en backe medan vi ska stå på sidan om och vifta med svenska flaggan och spela trumpet.  Inga jävla whiskeyprovningar här inte.

Grattis på 60-årsdagen Surkel (roligt smeknamn på pappsen sedan vi var små) önskar (dina snälla, roliga, fantastiska och intelligenta barn) Martin och Josefin.

Hej, hej.

Har varken haft tid eller möjlighet att fota min gaddning, men nu såg jag att Filip lagt upp en bild på Facebook från när den just blivit färdig, som jag minsann tänker vara fräck nog att låna.

De första två dagarna hade jag lite svårt att vänja mig vid den.
Nu tycker jag bara att den är stenhård. Jag är ju verkligen förtjust i sjömansstuff.

Hej, hej.

Det har varit en helt otroligt vanlig måndag i dag. Kunder har ringt om fakturor och tidningar som tyvärr inte dykt upp i brevlådan, och jag har suttit och godkänt, vad som känts som, en miljard Lokus-annonser. Tid tog det också, eftersom jag fick en knäpp och försökte ge mig på alla särskrivningar, versaler på skumma ställen och felstavade ord.

När jag hade knappat ur mig från kontoret knallade jag upp på redaktionen för att hålla i mötet med VK Ung, vilket var trevligt och roligt i vanlig ordning. Såg ni förresten min nuna, bredvid redaktör Karin Bernspångs, på uppslaget i lördags? Sådant där är så sjukt stort i min värld. Kan liksom inte riktigt förstå att jag fortfarande är kvar på tidningen där jag började som blyg och jävulskt osäker sextonåring.

Hej, hej.

Torsdag. Jag var nytatuerad och såg ut att ha på mig en kroppsstrumpa. I själva verket var det min mysklänning, som är ungefär som ett par mjukisbyxor. Förstår inte varför män så sällan har klänning, då det är det skönaste plagg som finns. Ni går miste om något!

Jag skulle i alla fall till Stockholm och var… ja, vad var jag, egentligen? Jo, eld och freakin’ lågor, förstås!

På kvällen var jag mest bara trött där jag låg och tittade på Grannfejden och andra white trash deluxe-program.

Det blev fredag. Jag panikflängde på stan och satt och klimakteriesvettades inne på Åhléns och trängdes med surkäringar. Köpte även en ny handväska och en leopardtröja på Blue Fox, och hann med att ringa upp min gamla kompis Hinken och försöka få med honom ut på något sunkhak på kvällen.

På eftermiddagen mötte jag upp min fantastiska vän Johanna på Gullmarsplan. Jag köpte en fryspizza och fetaost, och hon  tolv pyttesmå, men ack så festliga, pajer (typ tilltugg) som hette "Party mini-pajer". Sedan köpte vi ett par kassar öl också. Allt detta tog vi med oss till hennes konstskola Idun Lovén.

På Idun Lovén pysslar Johanna och hennes konstkompisar med massa kreativa och snygga saker. Johanna och någon till hade till exempel gjort Zlatan i pepparkaka.

Vi drack öl och Strongbow med sugrör, och Johanna klippte Kryddan inne i värsta träslöjdsrummet på skolan.

Själv gick jag mest runt och tittade på saker. Till exempel på Anton Abele, som hade ätit upp fågelen!!1

Sedan gick jag mest bara runt och såg snäll och lite korkad ut.

Sedan blev jag flickan från Exorcisten!

Fan vad jag ser gammal ut ibland. Döden är inte långt borta. Ack och ve.

Johanna presenterade mig i alla fall för två av sina härliga klassisar – D-flow och Kryddan. Vi hängde och drack öl, lyssnade på fransk sextiotalspop och levde rövare.

Vid elvatiden tog jag, Johanna och Kryddan en taxi till Carmen, där det som vanligt var tjockt med folk. Därför blev det Söderkällaren i stället, där jag träffade en tjej inne på toaletten som sa att anledningen att man går till just Söderkällaren är för att det finns så många mörka män där. En minut senare raggade hon upp just två mörka män som satt vid ena änden av bordet där vi satt, och inom loppet av trettio sekunder hade hon lyckats få med en av dem in på en toalett. Mitt kakhål var på vid gavel.

Hinken kom förresten förbi, men var tvungen att dra då ingen av dem han var med fick komma in för vakterna. Vi hann i alla fall kramas och byta några ord. Klockan tjugo i ett eller något var jag trött och knallade hem efter en tåpp’n-kväll.

Hej, hej.

Klockan fyra i eftermiddags stod världens bussigaste Anton på flygplatsparkeringen och plockade upp mig, och väl hemma i min ljuvliga, underbara, fina och härliga lägenhet på Haga ägnade jag sedan en liten stund åt att läsa lördagens VK och trycka i mig ett par mackor, samt någon timme åt att slösurfa och komma ikapp i alla bloggar jag följer. Det jag sedan gjorde förtjänar ett fett jävla MVG…

Jag gick och la mig. Klockan kvart över sex. Vaknade nyss och är självklart hur pigg som helst. Årets, utan tvekan, hittills sämsta idé. Grattis, Josefjant! Du är i sanning en riktig idiot.

Dricker kaffe och hänger med Johanna i hennes ateljé. Sjukt grym tjej! Snart ska vi käka pizza och ”Party mini-pajer” och dricka lite öl, och lite senare blir det Carmen.

Hej, hej.

I stället för att uppdatera bloggen i går så valde jag att bara hänga med pappa och Anna och dröna på soffan under ett täcke. Resan gick i alla fall bra, trots att det satt en jävulskt självgod och dryg blivande syslöjdsfröken bakom mig och tjattrade hela tiden tills öronen nästan började blöda. Lyckades ändå somna en stund, och vaknade sedan av att jag dunkade in huvudet i väggen bredvid och satt med kakhålet på vid gavel och såg sådär sexig ut som man bara gör när man sover på offentliga platser, ni vet.

Snart ska jag ut på stan och försöka hitta lite kläder och sådant. Är lite besviken över att varken Johanna eller Disa, på grund av plugg, har tid att hänga med mig, men vad fan, man är väl ingen bebis heller. Överlever alltså med största sannolikhet en dag i ensamhetens tecken.

Hej, hej.

Har blivit tatuerad i tre timmar i dag, och dra mig baklänges på en liten jävla skitvagn vad bra det blev. Det är allt en fantastisk arm jag har. När jag var färdig gick jag och blev klippt och fixad av Sarah, och efteråt satt vi och surrade och analyserade snubbar medan vi pimplade i oss lite kaffe. Nu packar jag det sista och sliter ut kontakter ur väggen (är helnojig när det handlar om sådant) i väntan på att taxin ska komma. Ser inte fram emot själva resandet, men det tar ju inte allt för lång tid innan man är framme och kan krypa ner i soffan hemma hos pappsen och Anna.

Håll tummarna för att jag överlever. Hörs i kväll.