Om Josefin

Om mitt barn (nästan)

Av , , 1 kommentar 45

Det här är inte mitt barn, men nästan.

Hela sommaren när jag jobbade på Gefle Dagblad och
därför bodde i Gävle lekte jag och pandabarnet varje dag.

När jag var barnvakt fick han både titta på tecknat på televisionsapparaten och
äta glass. Jag kan nämligen inte säga nej till honom.

Det är sant!

I dag fyller min klump, kömpis och brorson Axel två år. Han är världens bästa barn.
Jag älskar dig så, lilla gosboll och hjärtefröjd!

Om en basketboll i samma färg som en aubergine

Av , , Bli först att kommentera 17

Häj, häj!

Varannan fredag kan man läsa krönika signerad Josefinast Is-hacksson i Västerbottens-Kuriren. Varannan vecka sitter jag med ångesten från helveteshålet och har ingen aning om vad jag ska skriva om eftersom ämnena tog slut där runt 2006 ungefär. Men, på något mirakulöst sätt ordnar det sig alltid ändå, och det kommer det göra även den här gången. Synd bara att det inte var i kväll. Vad ska jag skriva om? Vad vill ni läsa om? Snälla, hjälp mig.

Helgen var i alla fall bra. I fredags kom Freja hit och vi drack ett par folköl, käkade chips och hade nå jävulskt roligt åt en av mina gamla porrtidningar från femtio- och sextiotalet. Den läbbiga filmen Sjätte sinnet visades på televisionsapparaten, så vi började så klart kolla på den och blev livrädda när det sedan plötsligt knackade på rutan ut mot balkongen. Ingen människa syntes till och jag skrek till och med av skräck (ja, det är sant). Det visade sig dock bara vara Adam som tagit en paus från sitt taxikörande, och det var ju en himla tur för honom att han gav sig till känna innan jag hann ringa polisen. Jag pysslar nämligen med sånt.

 

På lördagen vankades det bebishäng hos min kompis Ylva som fick världens finaste barn i början av juni. Den första bilden som föreställer mig, min slampiga urringning och Becker har jag snott av Bibban.

Bibban och lil’ baby Eyra.

Emelie, klumpen och Becker.

 

På kvällen drog Bibban, Becker och jag till Cover Club och dansade som om vi vore på finlandsfärjan 1992 (vi var i och för sig bara fyra år gamla då, men ni fattar). Ja, herregud…

Jag råkade halka i mina kassa skor (och ej på grund av fylla, ska tilläggas) på ett mycket förnedrande sätt och slog typ sönder mitt knä. Det är fortfarande i samma storlek som en basketboll, men i samma färg som en aubergine. Bibi höll förresten också på att halka. Vet ni varför? Jo, för att något äckel hade tömt snusslasken på golvet. Det är typ som att lägga ut ett bananskal där folk ska gå, fast på ett sätt som känns äckligare men lite mindre som en tecknad film.

 

Om att gräva

Av , , 2 kommentarer 22

Tänker ofta att jag ska ge bloggen mer av min ömma kärlek, men det slutar nästan alltid med att jag tantlurar på soffan, sitter som ett vinkeljärn i soffan och tittar på televisionsapparaten eller pratar med Johanna sjutton gånger i telefon i stället. Det är sant, vi pratar så ofta med varandra. Eller åtminstone fem gånger per dag. Och när vi inte pratar spelar vi Quizkampen mot varandra och tramsar i chatten.

Just nu är jag dessutom rätt upptagen med ett skolarbete. I tre veckor ska hela klassen ägna sig åt grävande journalistik. Vi har delats upp i par, en från press och en från radio, och jag och världens bästa Adam hamnade med varandra. Detta känns tåpp’n av flera olika anledningar. För det första har vi varit väldigt överens redan från början om vilka olika ämnen vi skulle vilja gräva i och sedan kunnat enas om ett. För det andra så kompletterar vi varandra bra (Adam är till exempel bäst i världen på att ringa tusen personer på kort tid, och jag är en jäkel på att snoka). För det tredje så är vi bra kompisar och orkar umgås från morgon till kväll. En lärdom från i dag, när vi jobbade från åtta på morgonen till halv sex på kvällen (eller eftermiddagen, eller whatever), är dock att jag ska ta med mig fika eller godis i morgon så att Adam slipper bli PMS-attackerad på eftermiddagen.

 

Helgen då. På fredagen kom Jonas, Adam, Perjus och Kolbjörn hem till mig för att käka pizza, dricka öl och spela Sega. Lite senare dök även Miio och Hanna upp, och jag och de två sistnämnda drog på Klubb Modärn på TC.

På lördagen tog jag ett tidigt tåg till Vännäs för att hälsa på den här ljuvliga kvinnan och hennes man:

 

Tillsammans brassade jag och morsan i väg på tre timmars loppande där jag bland annat hittade universums finaste salt- och pepparkar.

Och ett avskavt fruntimmer som springer med två hundar, typ.

Bra helg!