Hemmamatchen mot Falun

Igår spelade Dalen hemma mot Falun och lyckades vinna på ordinarie tid med 6-4. Jag ska inte skriva ett referat om själva matchen, men några synpunkter bjuder jag på i alla fall.

Speglar resultatet matchen? Ja, det tycker jag. Om man bortser från Emil Johansson i Falun som tycktes göra allt han kunde för att vända matchen, så spelade Dalen med större hjärta och var effektivare i sitt spel. Falun verkade ovanligt griniga på planen i första perioden och tycktes sedan ha svårt att skaka av sig den känslan. Att Dalen skulle slå mästarlaget Falun kändes på förhand som en otroligt svår uppgift. Falun har stått för en väldigt stark säsong ännu så länge och har en mängd skickliga spelare som kan kliva fram om det behövs. Lägg dessutom till att Dalen bland annat saknade både Mattias Ljunggren och Martin Tokos. Känslan har dock varit god för Dalen mot just Falun de senaste två säsongerna. Faktum är att Dalen har haft något av en förmåga att göra väldigt bra ifrån sig mot lag som legat högt upp i tabellen, men i stället verkat ha haft svårt att fokusera och jobba lika hårt i matcher där de tippats göra bra ifrån sig mot lag på den nedre halvan av tabellen. Resultaten har därmed gått lite upp och ned för Dalen. På sistone måste det dock påpekas att topp-lag som Pixbo, Storvreta och Falun nu slagits av Dalen i första omgången och det är ingen liten bedrift!

På läktaren kunde vi även njuta av att den fantastiska trion Bodén, Kronberg och Eriksson kändes sådär heta och samspelta som de kan vara och de var verkligen effektiva i sitt spel! Jag vill dock tillägga att laget vann därför att samtliga spelare gjorde sitt yttersta och kämpade och slet för att inte ge Falun något gratis. Lukas Harnesk täckte skoningslöst skott och flög över sargerna så många gånger att jag började oroa mig för att han skulle skada sig. Albin Andersson som varit lite osynlig under säsongen fram tills nu, gjorde en riktigt stark insats och Måns Parsjö Tegnér slappnade aldrig av i målburen och visade tydligt sin glädje varje gång han gjorde viktiga räddningar. Det ger viktiga injektioner av energi till laget och publiken! Enligt mig är Dalen som allra bäst när de kämpar som ett lag och varje skott de lyckas täcka möts med ett jubel från den egna bänken.

Den som missade matchen och därmed också den vackra frislagsvarianten där Ketil Kronberg vispade till bollen i en slags lobbad variant över Faluns mur och Johan Eriksson sedan petade in bollen i målet kan jag rekommendera klippet Dalen själva lagt upp.