Så kom matchen jag sett väldigt mycket fram emot. Dalen mot Storvreta – hemma och inför en stor publik. Det blev tyvärr inte riktigt den rysare vi hade hoppats på. Dalens problem i anfallsspelet var tydligt med osäkra passar och darriga avslut. Jonas Svahn sprang i full fart och fick flera lägen mot Viktor Klintsten som dessvärre, sett med Dalen-ögon, lyckades alldeles för bra med att stoppa Svahn. Bra jobbat Klintsten dock. Storvretas målvakt var kvick och fångade upp många bollar runt målet och mötte upp de fåtal lägen Dalen hade i de första två perioderna av matchen.

Jag skriver ogärna negativa synpunkter, men jag känner dessvärre att jag måste nämna några saker. Dalen var det sämre laget och Storvreta vann välförtjänt. Anfallsspelet lyckades inte alls för Dalens del och kontringarna stoppades lätt upp. Passningsspelet satt som sagt inte alls och de spelare som normalt sett ska kliva fram lyckades inte göra det. När Storvreta gjorde 0-3 och 0-4 på mindre än 45 sekunder var känslan total hopplöshet. Dalen måste helt klart få igång anfallsspelet – det görs alldeles för få mål.

Försvarsspelet och målvaktsspelet har varit otroligt starkt och det är ju det som tagit Dalen till topp-4 i tabellen. Duktiga backar som sliter, en hjälte till målvakt och forwards och centrar som jobbar hårt hemåt i spelvändningarna. Vad behövs i anfallet då? Tja.. ta mina synpunkter för vad de är – en hobbyanalys, men tag till exempel Storvretas första femma. Det hände gång på gång, Alexander Rudd på höger sida, så spelskicklig med bollen att han kunde få med sig minst två till tre Dalen-spelare på högersidan att det öppnade upp maaaassor med utrymme för Robin Nilsberth att kliva fram på vänstra kanten. Alla som följer innebandyn vet väl hur galet bra Nilsberth skjuter? Nu gjorde han inga mål, men det illustrerar ändå något jag vill framlägga att Dalen kan bli bättre på.

Det handlar såklart om att forma ett anfallsspel som tar med Mattias Ljunggren i ekvationen. Ljunggren har bevisligen ett riktigt bra skott och har gjort ett helt gäng av oväntade mål denna säsong från sin backposition. Tyvärr känns det som att han glöms bort i uppspelet. Det fanns inga lägen för honom att skjuta och jag kan självklart ha fel, men känslan var inte att detta berodde på att Storvreta medvetet täckte bort honom så som de flesta lag jobbar mot till exempel Nilsberth eller Martin Östholm i Pixbo (känd för sina kanonskott). Det kändes snarare som att spelet inte anpassades för att emellanåt utnyttja hans kvaliteter som skytt.

En annan sak som jag sagt sedan en tid tillbaka, men tänkt sedan försäsongen. Martin Tokos i första kedjan! Glädjen var stor när vi fick se Tokos på planen tillsammans med Svahn och Jim Johansson redan i första bytet. Inget illa mot Fredrik Edholm, han har ett bra skott och har visat fina fysiska kvaliteter i sitt spel, men jag känner inte att han riktigt kommit in i spelet i svenska superligan ännu. Tokos är enligt mig det självklara valet i första kedjan i dagsläget, men det handlar ju om att utnyttja resurserna.

Svahn och Tokos är två jättekvicka spelare, bra både offensivt och defensivt. De är duktiga på snabba instick och ofta pricksäkra med avslut nära målet. Johansson kompletterar dem båda med ett makalöst skott som han lyckas slunga in, ofta till synes genom både backar och medspelare. Här finns det stor potential att jaga returer – något både Svahn och Tokos kan göra bra. Kedjan backas också upp av skytten Ljunggren och klippan Lukas Harnesk.

Tillsammans bör de kunna få igång ett riktigt bra anfallsspel, men det kommer att handla om att utnyttja farten och rulla bollen – och våga skjuta. Bollskicklige Svahn bör tillsammans med Tokos kunna jaga upp motståndet tillräckligt mycket för att öppna ytor i motståndet och möjliggöra för Johansson och Ljunggren att skjuta.

I början av säsongen led kedjan av att det passades en gång eller två för mycket. Kedjan kändes som allra bäst strax före Tokos skadade sig. Förhoppningsvis får vi se den komma igång på riktigt snart igen!

Ett tänkbart alternativ kunde ju också vara att kasta om backparen – alltså att Patrik Suchanek och Stefan Dellsand Lindberg spelar med första kedjan. De är duktiga på att rulla upp bollarna, något som skulle kunna vara användbart i kombination med snabbheten hos Tokos och Svahn. Samtidigt skulle Ljunggrens skjutande kunna vara användbart tillsammans med allt det bolltrillande och bolltrollande som sker i andra kedjan. Ketil Kronberg, Alexander Bodén och Johan Eriksson är väldigt starka i sarghörnen och driver ner motståndarnas försvar. Ofta får vi se luriga passar nära inpå målet och oväntade styrningar. Att backa upp kedjan med en duktig skytt på backposition skulle dock kunna vara mycket värt. Hårda skott utifrån när luckorna uppstår, måltjuven Eriksson på eventuella returer. Kan det vara något?

Här får jag sätta punkt för mina hobbyanalyser. Förmodligen finns det ett hundratal aspekter jag totalt missar, eller som tränarna i Dalen redan beaktat. Jag kan dock inte avhålla mig, det är ju så rackarns kul att fundera över hur det skulle kunna göras annorlunda!

Avslutningsvis hälsar vi också Stefan Dellsand Lindberg välkommen tillbaka till spel, det var mycket glädjande besked!

Som väntat spelades det en svår match i Göteborg när Dalen mötte Pixbo på bortaplan. Pixbo är ett lag som är kända för att rulla mycket boll och som också gör det väldigt bra. Dalen förväntades nog spela mestadels försvar och gå på kontringar. Så var dock inte matchbilden, utan det var i stället en jämn match där Dalen överraskade med att ha mycket boll mot Pixbo.

Resultatmässigt såg det möjligen ut som om Pixbo hade det lätt på planen fram till slutet av tredje perioden, men själva matchen såg inte alls ut så. Det var jämt mellan lagen och Jon Hedlund spelade väldigt bra i målburen för Pixbos del. Jag vågar påstå att Hedlund faktiskt var den huvudsakliga anledningen att Pixbo fick med sig alla tre poäng. Han visar ju också varför han är uttagen till landslaget.

Hur var matchen i övrigt då?

Mållöst efter första perioden, 3-1 till Pixbo efter andra och en enormt spännande tredje period. Extrem sammanfattning. Räknar med att referat kommer att finnas på andra sidor. Jag tänker främst fokusera på några av mina noteringar från matchen.

Ville Turula spelade bara, vad jag kunde se, i de första två perioderna, men fick göra mål i andra perioden. Jag nämnde tidigare efter matchen mot Mullsjö att Turula spelade bra på backpositionen i den matchen där han fyllde ut för Stefan Dellsand-Lindberg som är skadad vad jag hört. I matcherna därefter har det varit lite svajigare för honom, med både bra och mindre bra prestationer. Idag gjorde han dock en riktigt bra match. Gjorde Dalens första mål, vann viktig tekning i egen sarghörna, följde upp det offensiva spelet kvickt och utan att tveka och vågade också skjuta när möjligheten dök upp.

Martin Tokos inledde matchen väldigt bra och var upphov till flera fina lägen och gav bland annat Marcus Berglund möjligheten att skjuta på öppet mål. Dessvärre var Berglunds sikte felinställt och bollen gick långt utanför. Tokos spelade även fram bollen till Ketil Kronberg som tar emot den och petar upp den i luften och skjuter på egen volley in den i målet. Kommentatorerna tackade Kronberg för uppvisningen och kallade det magi. Jag håller med. Tack för magin Kronberg!

I tredje perioden gick Dalen ner på spelare, men backarna fortsatte att imponera. Lukas Harnesk kämpade frenetiskt, Patrik Suchanek tillät inte Pixbo att rulla bollen ostört och Mattias Ljunggren spelade bra både i defensiven och offensiven, inte minst i power play när han dundrade in skottet bakom Hedlund.

I slutskedet av matchen fick Dalen ännu ett power play och gjorde det otroligt bra. Uppspel från Ljunggren till Bodén som lade den i mitten till Johan Eriksson som gjorde mål. Power play-uppställningen förtjänar klart beröm efter dagens match!

Visst hade det varit roligt med poäng mot Pixbo, men jag tycker att Dalen visade prov på ett spel som vissa kanske inte väntar sig från Dalen som nästan alltid nämns som laget som spelar tajt försvar och kontrar. Visst kan de föra spel också när det behövs!

Kan även kort notera att bottenstriden börjar spricka upp lite mer. Sirius vann mot Warberg på ordinarie tid och avståndet för Granlo att ta sig upp över nedflyttningsstrecket ökar därmed. Nu ligger Granlo fem poäng från säker mark.

Jag hade inte möjlighet att se någon av matcherna, men har uppmärksammat att Dalens damer dessvärre förlorade med uddamålet mot Malmö. Iksu vann mot Endre efter förlängning och Team Thorengruppen vann mot Tyresö Trollbäcken, även de med uddamålet.

Sammantaget? Jämn innebandy-helg för lagen från Umeå.

Det har varit mycket annat som upptagit min tid på sistone och planerade inlägg här i bloggen har därför av nödvändighet skjutits upp tills vidare.

För Dalens del väntar närmast bortamatch mot Pixbo på söndag och sedan hemmamatch mot Storvreta nästa helg. Tuffa motstånd. Svåra matcher. Precis den sortens matcher Dalen vanligen är som allra bäst enligt mig. Och som åskådare är det ingen match jag ser fram emot mer på säsongen än hemmamatchen mot Storvreta!

Är det någon som följt Dalen som undgått att se den viljestyrka som finns på planen när laget möter Storvreta? Och det finns ju goda skäl till att vilja slå Uppsala-laget! Dalen förlorade sin första SM-final mot just Storvreta, och året därpå skrällde nederlagstippade Dalen och slog oväntat ut favoriten Storvreta i semifinalen, men förlorade sedan mot Falun i finalen.

I år ser det lovande ut för laget från Umeå. Får vi se Dalen i final i år igen? Jag tror att det mycket väl kan bli så, även om det självklart är en oerhört tuff utmaning. Sett till de lag som kämpar om slutspelsplatserna finns det helt klart lag som passar Dalen bättre, men också lag som passar Dalen sämre i en slutspelsserie.

Spekulationer, spekulationer, men att spela en 7-matchers omgång mot exempelvis fysiskt tuffa Linköping eller hårt kämpande Mullsjö måste ju vara väldigt tröttsamt för motståndarna. Falun vore ju mardrömmen för vilket lag som helst, men samtidigt, ju större någon är, ju hårdare faller de.

Ta Pixbo från förra året som blev utslagna redan i kvartsfinalen mot Helsingborg som spelade med mer hjärta och hade en spelplan som Pixbo slutligen inte klarade av att övervinna. Jag minns besvikelsen över att inte få se Pixbo möta Falun i final, men också hur imponerad jag var över Helsingborgs insats. Helsingborg som i mina ögon annars varit ganska osynliga. Det talas ju ofta om hur svajiga de varit, blandat mäktiga prestationer med riktiga bottennapp. Jag antar att det bidragit till att de flugit under min radar.

Och på tal om spekulationer. Jag har nämnt ”bottenstriden”, alltså, de lag som kämpar för att hålla sig kvar i svenska superligan i år. Jag syftar huvudsakligen på Granlo, Sirius och Warberg. I helgen väntar ett möte mellan Sirius och Warberg i Varberg, medan Granlo möter Växjö på bortaplan.

Jag hoppas verkligen att Granlo lyckas jobba till sig någon poäng mot Växjö, men jag tror inte att det kommer ske. Växjö är bra även i år och det är ingen slump att de ligger på slutspelsplats. Å andra sidan har Granlo så mycket att vinna och kan bli ett jobbigt motstånd för Växjö. Om Granlo tar tre poäng samtidigt som Warberg vinner hemma mot Sirius är det plötsligt Sirius som ligger på nedflyttningsplats. Alla tre lagen har dock mycket att spela för och ingen av dem ger sig nog lätt i dagsläget.

Mycket innebandy i helgen. På damsidan i svenska superligan väntar på söndagen matcher mellan Dalen och Malmö, samt Iksu mot Endre. För Dalens del är det en match om viktiga poäng för slutspelsplats, medan matchen mellan Iksu och Endre är en riktig toppmatch. Vilka vinner? Jag håller Dalen och Iksu som favoriter, men ingenting är säkert i innebandy.

I norra allsvenskan spelar även Team Thorengruppen (TTG) hemma mot Tyresö Trollbäcken på söndag. För en gångs skull, känns det som, spelar TTG hemma på en tid som inte krockar med Dalens match, men jag har beklagligen inte möjlighet att se den ändå. Jag och min fru brukar försöka se så mycket TTG-matcher vi hinner med, men det har varit svårt denna säsong. Noterbart är att de spelat riktigt, riktigt imponerande redan från start av säsongen. Förra säsongen varvade de ju upp efter juluppehållet, men föll på målsnöret och fick inte kvala till SSL. Året före det förlorade TTG mot Kais Mora i kvalserien, men det var jämt och det var nära.

I år kan TTG mycket väl nå hela vägen. De har ett fysiskt spel som är både underhållande att titta på och som ger resultat. Jag ska inte gå in på TTG särskilt ingående här och nu, men jag har varit imponerad av spelare som Peter Reinholdt och Erik Ställ. De har också värvat bra, Adam Berglund är enligt mig på tok för bra för att spela i allsvenskan, men vi får nog se honom i SSL snart igen om laget fortsätter på den inslagna vägen.

Sammanfattningsvis finns det mycket underhållande innebandy att välja på i helgen.

Igår spelade Dalen bortamatch mot jumbon Gävle och förlorade slutligen en jämn match på övertid med 5-4. I sådana här sammanhang pratas det en del om underskattning och annat. Jag vet inte om jag tycker att Dalen visade tecken på att underskatta Gävle i sitt spel. Jag tror att Dalen hade räknat med att möta ett lag som ville bjuda upp till match, som skulle spela försvar och gå på kontringar när lägena dök upp. Gävle har ju sett till resultaten på sistone spelat väldigt jämnt med lag som AIK och Warberg också. Dessutom är väl Dalen om något lag, ett sådant lag som vet hur det känns att underskattas. Säsong, efter säsong, efter säsong, något som blivit tydligt för den som följt silly season de senaste säsongerna. I år kanske de lyckas bli av med detta återkommande underskattande dock?

Vad gäller själva matchen tänkte jag mest att Gävle gjorde en bra insats. Gävle höll huvudena (i vart fall mestadels) kalla och lät sig inte brytas ner under matchen. Detta trots att de låg under vid flera tillfällen. Dalen fick rulla ganska mycket boll och försökte skapa lägen, men det gick väl lite sisådär tycker jag. Dalen stod inte för någon jätteinsats, men gjorde egentligen inte heller en dålig match. I stället tycker jag att Gävle förtjänar beröm för att de spelade sitt spel enligt planen och gjorde det bra.

För Dalens del kände jag att Alexander Bodén och Patrik Suchanek stack ut positivt medan Johan Eriksson var ovanligt osynlig på planen. Och på tal om Suchanek förresten. Känslan var att han inledningsvis var inställd på att skjuta. Äntligen tänkte jag. Patrik Suchanek har enligt mig ett bra skott, ett skott som vi dock alltför sällan får se. Jag hoppas i vart fall få se mer skott från den duktige backen. Jag och min fru diskuterade vilka som skulle få spela efter Dalens timeout i slutet av tredje perioden. Jag konstaterade att här måste de väl ändå sätta in Patrik Suchanek och Mattias Ljunggren tillsammans. Mycket riktigt. Tyvärr fick vi inte sett ett mål för Dalens del, men jag tycker att ledningen valde rätt spelare. Det hade kanske behövts något tidigare dock.

I övrigt saknades Stefan Dellsand-Lindberg. Han har haft bra fart i att driva upp spelet och kunde kanske ha bidragit med viktiga kvaliteter i denna match.

Tänkte skriva lite kort om bottenstriden i tabellen också. Jag håller ju personligen tummarna för att Granlo lyckas ta sig upp ovanför strecket och får stanna kvar i SSL i år. Huvudsakligen består väl kampen om att inte åka ur SSL just nu mellan Granlo, Sirius och i viss mån även Warberg.

Warberg verkar ändå ha vaknat till på sistone och jag tror ändå inte att de kommer att vara nere under strecket när säsongen är över. Frågan står i stället mellan Sirius som klart underpresterat i år, samt Granlo som har erfarenhet av just detta, men som tack vare envishet och några skickliga spelare ändå lyckats hålla sig kvar tidigare. Får vi se Granlo eller Sirius i SSL nästa säsong? Kollapsar Warberg och riskerar nedflyttning? Det kommer att bli spännande att följa den så kallade bottenstriden framöver.

Precis hemkommen från matchen i Umeå energi arena där Dalen vann med 10-3 mot Granlo. Stora siffror, men hur var matchen då?

Granlo började matchen direkt med ett högt tempo och hade en hög offensiv som ständigt jagade på Dalens backar. Dalen spelade inte heller för att sänka tempot vilket innebar att vi på läktaren fick bevittna fartfylld innebandy i hela första perioden (och under stora delar av matchen). Väldigt roligt att titta på!

Jag hörde folk på läktaren kommentera med förundran angående det höga tempot och den offensiva spelstilen Granlo höll där i första perioden. Jag tänkte att så länge Dalen inte börjar göra misstag med bollen och bjuder Granlo på något så kan dock det höga tempot snarare tala till Dalens fördel eftersom laget hade betydligt fler spelare att varva jämfört med Granlo. De kan väl omöjligen orka detta i sextio minuter speltid?

Direkt andra perioden började, gick dock Granlo in med samma fartfyllda spel och gjorde mål efter sexton sekunder. Det låg liksom i luften. Dalens första kedja såg inte riktigt ut att hänga med där. Granlo såg däremot ut att ha bestämt sig för att nu skulle det bli mål – klev in, och bara gjorde det!

Därefter blev dock känslan allt mer att Granlo fick svårare och svårare att orka göra de där extra löpningarna som hade behövts, medan Dalen i stället kunde växla upp och då kom också målen. Jag vet inte om Granlo skulle hålla med mig, men så kändes det i alla fall från läktarsidan. Granlo gav järnet första 25-30 minuterna av speltiden, men fick inte riktigt med sig poängen. Lägen hade de, men antingen sköts det utanför, räddades av Måns Parsjö-Tegnér, eller så lyckades Dalens försvar mota undan dem på något vis.

Om Granlo hade fått med sig ett mål eller två redan i början av matchen hade kanske matchbilden sett annorlunda ut. Så blev det dock inte och Dalen kändes efter andra perioden aldrig hotade om poängen.

Vi fick se en hel del mål göras, jag ska inte nämna varenda mål, men bland annat gjorde Johan Eriksson gjorde tre mål. Det är vi inte helt ovana vid att se, men imponerande ändå. Extra kul var det även att få se Lukas Harnesk göra sitt första mål för Dalen! Härligt!

Jag måste också nämna Martin Tokos som gjorde två mål. Han kämpar verkligen så hårt med sitt spel och visar sån glädje när han sätter bollarna och det gjorde oss (mig och min fru, men säkert andra med) så otroligt glada att han fick göra mål idag. Jag säger det igen, han är egentligen för duktig för att spela i en tredje kedja. Dalen har en riktigt bra tredje kedja, men jag håller fast vid det ändå.

Och när jag ändå nämner Tokos kan jag inte låta bli att ta upp hans landslagskamrat i det tjeckiska landslaget, Patrik Suchanek. Jag tror inte att han fick med sig några poäng idag, men han gjorde dock en bra insats med sitt spel. Jag tror att jag skrivit någon rad här i bloggen om att jag efterlyser mer spel med Suchanek och Tokos på planen samtidigt. Har jag inte det, så är det i vart fall något jag sagt till min fru vid ett flertal tillfällen. De är väldigt samspelta och skapar chanser tillsammans. Som idag till exempel, under spel i numerärt underläge (box play).

Kollat lite snabbt på tabellen nu också. Dalen fortsatt på en tredje placering. Dessvärre för Granlos del så vann Sirius mot Linköping på övertid ikväll. Granlo får därmed allt svårare att ta sig över bottenstrecket och ligger nu fem poäng efter Sirius vilka är närmaste laget. Än är det dock inte kört, fler matcher väntar och Granlo har uppenbarligen glöd och vilja. Kan de reda ut det här?

Dalens herrar klättrar upp på en tredjeplats i tabellen efter att ha slagit Karlstad med fem mål mot två. Kan även glatt konstatera att Dalens damer även de vann mot Karlstad idag, dock med fem mål mot tre, och därmed placerar sig som åtta i tabellen. Härligt! Och det blir bara bättre för våra Umeå-lag i innebandy… IKSU slog Kais Mora med hela åtta mål mot två! Dessvärre förlorade Team Thorengruppen mot Djurgården i norra allsvenskan, men jag kan i vart fall konstatera att laget även fortsatt ligger etta i serien.

Nåväl, hur var herrarnas match mot Karlstad idag? Först och främst måste jag påpeka att bänken var levande, både väsnades och peppade varandra. Härligt!

Dalen strävade märkbart efter att skruva upp tempot i matchen, medan Karlstad i stället försökte lugna ner det. Det blev fysiskt, det blev grinigt, det blev utvisningar och dubbelutvisningar, mål i numerära underlägen (ett till vardera lag) och vi fick fortsätta se Måns Parsjö-Tegnér imponera i målet. Jag försöker att inte bli allt för tjatig när jag skriver, men så länge Parsjö-Tegnér spelar så bra som han gör kommer jag förmodligen att fortsätta kommentera det.

Jag kunde inte se Ville Turula på plan idag, men har verkligen inget negativt att säga om försvaret. Lukas Harnesk och Patrik Suchanek spelade jättebra. Mattias Ljunggren var fenomenal! Jag tror inte att någon såg det komma när Ljunggren klev fram och dammade till Dalens tredje mål. Oj oj vilka skott han besitter! Lägg därtill hans skickliga spel i defensiven och vi har förklaringen till att han fått prova på spel i landslaget denna säsong.

Vi diskuterade även, jag och min fru, de lägen som uppkommer tack vare att Dalen såsom i tredje perioden väljer att varva centrarna Jonas Svahn och Ketil Kronberg i kombination med olika forwards. Det ger intressanta möjligheter när Svahns snabbhet kombineras med exempelvis Johan Erikssons lurighet. Det känns i vart fall som ett litet ess i rockärmen som kan användas stundvis i matcher när spelet kör fast och någon ändring behövs.

Power play och box play.

Kort och gott: jättebra box play. Motståndarna får se upp med att tappa bollen mot Dalens box, helt klart. Spelet i power play behöver dock fortfarande förbättras. Känslan är att tempot måste höjas en aning och att skotten måste komma snabbare än de gjorde idag. När bollen tas emot innan skottet kommer så hinner försvaret anpassa sig. I matchen mot Mullsjö var det större variation och högre intensitet i power play jämfört med idag.

Jag har en god känsla inför matchen idag. Egentligen borde jag skriva matcherna, eftersom även Dalens damlag spelar i Karlstad idag och jag känner mig optimistisk för utgången även där. För herrarnas del räknar jag dock inte med någon lätt match. När Dalen mötte Karlstad under hösten blev det en oväntad förlust. Vad jag minns från den matchen blev jag själv överraskad över hur jämn nivå Karlstad höll under hela matchen. De gjorde jobbet, spelade tålmodigt och vann. Dalen kändes något frustrerat och hade svårt att ta sig igenom Karlstads försvar.

Det finns ingen anledning att förvänta sig mindre från Karlstad idag. De har gått bra under säsongen, rentav imponerat med sina resultat, och det stod klart relativt tidigt i säsongen att Karlstad inte kommer att vara med i bottenstriden i år.

Nu gäller det för Dalen att ta med sig den positiva energin från hemmamatcherna och plocka fram den även på bortamatcherna. Jag hoppas innerligt att det är vad vi får se idag. Oavsett hur det går resultatmässigt. Fortsätter Dalen att spela som ett sammansvetsat lag, med självförtroende och utan övermod – så kommer detta att kunna gå vägen även borta.

Vad jag hoppas få se idag är den där lagmentaliteten jag nämnt tidigare, att skotten täcks bort, att bänken väsnas och peppar varandra. Ett säkert sätt att avgöra om Dalen är inställda på tre poäng brukar vara om bänken överröstar publiken via ”streamen” när någon täcker ett skott, eller gör en viktig brytning. När Dalen hade en riktigt jobbig säsong för två säsonger sedan och kämpade i botten av tabellen var det där vändpunkten kom enligt mig. Det var en bortamatch mot AIK där det enda som hördes i princip var Dalens bänk när skott efter skott täcktes bort. Självförtroendet växte. Dalen kändes som ett lag och det gav en märkbar energi och ett växande självförtroende hos spelarna.

Dalens trupp för matchen idag finner ni på Dalens hemsida (http://ibkdalen.se/?n=918)

Mina tankar kring truppen är bara positiva. Med ett undantag. Stefan Dellsand Lindberg är alltså skadad. Han saknades i matchen mot Mullsjö, men förhoppningen var att det var en förkylning eller något litet som spökade. Håller tummarna att Dellsand Lindberg är tillbaka i spel snart. Under tiden får vi förhoppningsvis se Ville Turula på backpositionen idag. Han gjorde det bra sist mot Mullsjö och förtjänar det förtroendet även idag.

Återkommer med lite tankar efter matchen ikväll.Har även planerat lite längre fram att tillsammans med min fru lyfta fram lite av våra tankar kring säsongen som varit hittills och om spelarna i laget. Lite smått och gott som vi diskuterat och hobbyanalyserat sedan försäsongen kan slinka med.

Efter sexton spelade omgångar har samtliga lag i herrarnas SSL-serie spelat lika många matcher. Resultatet? Dalen ligger på fjärde plats! Ovanför Dalen finns stortippade lag som Falun, Pixbo och Mullsjö (i nämnda ordning).

Efter dagens vinst mot Mullsjö (4-3 till Dalen) kan jag glatt konstatera att Dalen alltså slagit alla lagen i nuvarande topp-8 förutom Växjö. Just Växjö blev det förlust för Dalens del i första mötet och andra mötet är inplanerat först i slutet av februari. Frågan är ju om detta betyder något. Kanske inte mycket, men jag tycker ändå att talesättet att laget kan slå vilket lag som helst i serien stämmer väldigt bra in på just Dalen. Nåväl, betydelsefullt eller inte, det känns roligt som supporter i vart fall.

Några kortare synpunkter tänkte jag också ta här efter den nervöst spännande matchen mot Mullsjö.

Mullsjö är ett topp-lag. Det framgår visserligen av tabellen, men har man sett dem spela också så ser man vilka kvaliteter det finns där och de kan både föra spelet eller spela försvarsspel och gå på snabba kontringar. Den förra säsongen tittade jag extra på just slutspelsmatcherna Mullsjö spelade mot Växjö, för där var det mycket underhållning för oss tittare vill jag lova.

Jag räknade med att dagens match skulle bli tuff, men känslan var att Dalen skulle vinna ändå. Efter måndagens match mot Warberg fanns det heller ingen anledning att tvivla på att Dalen skulle kunna göra det.

Efter första perioden var känslan sådär. Alltså, Dalen ledde visserligen med 2-1 men Mullsjö tog för sig ganska mycket. I andra perioden dominerade Mullsjö. Dalen bjöds inte på mycket under hela perioden, men fick tack vare en Mullsjö-utvisning för liggande spel (om jag inte minns fel) chansen att göra 3-1 och Dalen tog den.

Idag satt spelet i numerärt överläge! I diskussioner med min fru brukar jag efterlysa diagonala passar över till Alexander Bodén som brukar sätta bollen snyggt på direktskott. Det hände idag också. Dalen kändes pigga och rullade boll och varierade spelet i numerärt överläge och belönades också med två mål av tre numerära överlägen totalt.

Målet i slutet av andra perioden kunde nog inte ha kommit mycket lägligare. Andra perioden var som sagt helt klart Mullsjös i övrigt. Dalen fick kämpa hårt i försvaret och Måns Parsjö-Tegnér fortsatte storspela i målet.

I tredje perioden gick Dalen in kvickt och gjorde mål genom Jim Johansson på ett snyggt uppspel av Jonas Svahn. På läktaren satt vi glatt förvånade och kunde fortsätta glädjas åt underhållningen. Dalen gjorde en bra tredje period och vann efter tre nervösa minuter i spel fem mot sex med en ledning på ett mål.

Innebandyn är ju som bäst enligt mig när matcherna är så laddade. Känslan är att det när som helst kan vända och alla spelare på planen är taggade till tusen för att avgöra åt sitt lag. I Dalen vill jag lyfta fram två spelare särskilt idag – Jim Johansson och Ville Turula.

Jim Johansson har spelat fenomenalt bra på sistone och fortsätter bara växa spelmässigt. Jag nämnde det i mitt inlägg efter matchen mot Warberg och jag nämner det även här. Johansson kommer att bli en spelare att räkna med helt klart!

Ville Turula spelade back i stället för Stefan Dellsand Lindberg idag och jag tycker att han gjorde det riktigt bra. Jag misstänker att han har vana som back sedan tidigare, men oavsett vilket kan det inte vara helt lätt att ställa om och plötsligt spela som back i andra backparet och dessutom mot ett sådant motstånd.

Nu vankas det match redan på söndag igen när Dalen spelar borta mot Karlstad.

Karlstad som slog Dalen när de spelade i Umeå i början av säsongen och som gått bättre än väntat.

Frågan är om Dalen kan skaka av sig svårigheterna de haft på bortaplan och börja plocka trepoängare även där. Jag håller tummarna!

Riktigt roligt att matcherna är igång på riktigt igen. Det är så mycket uppehåll i SSL att det ibland inte känns som att säsongen faktiskt är igång…

Här kommer bara ett kortare inlägg. Jag hade tänkt skriva ett inlägg för några dagar sedan om hur säsongen varit fram tills årsskiftet, men orken har inte riktigt funnits. Väl på plats i Umeå Energi arena kom dock energin tillbaka och det var ju en minst sagt glad tillställning för oss som hejar på Dalen. Matchen slutade 7-1, till Dalen.

Tegner, Johansson, Kronberg, Tokos, Svahn (i den ordningen) var alldeles för bra för att Warberg skulle rå på Dalen.

Något hest tjoade jag glatt när Ketil Kronberg gjorde mål i boxplay. Kronberg som för övrigt hade en helt otrolig energi och stod för en riktig kämpa-insats!

Det stod även tidigt klart att Jim Johansson hade siktet inställt på mål. Planen var övertydlig – frislagsvarianterna var i princip att ge bollen till Johansson. Han sköt pricksäkert flera gånger och fick slutligen göra inte bara ett utan två mål. Framspelad av Svahn, som även han spelade riktigt bra idag! Wow kan den killen springa? Jag hörde kommentarer på läktaren om hans snabbhet och jag tänker det i princip varenda match. Hur många gånger jag än ser honom springa ifrån motståndare förundras jag ändå över hur lätt han får det att se ut.

Åter till Jim Johansson som för övrigt bara blir bättre och bättre. Idag verkade även orken finnas där hela vägen, möjligen tack vare att Dalen kunde rulla tryggt på tre femmor?

Måns Parsjö-Tegnér fortsätter spela säkert i målburen och stod för en hel del fina räddningar ikväll. Jag tycker även att försvaret backade upp bra idag och att Henrik Sjöström stack ut på ett positivt sätt!

Martin Tokos, en av mina personliga favoritspelare att se på planen. Enligt mitt tycke gör han det riktigt bra när han jagar och stressar upp motståndarna. Stod för tre assist idag om jag räknade rätt, och är egentligen för bra enligt mig för att spela i tredje femman.

Tredje femman som känns bättre än den gjort på flera säsonger. Ja alltså, den trupp Dalen mönstrade idag känns bred. Det skrivs i media om hur Dalen är duktiga på hemmaplan och överraskar, att de blandar och ger, och så vidare. En ganska enkel förklaring tror jag finns redan med beaktande av de trupper som funnits med borta, respektive hemma. Det har sällan funnits spelare nog för att rulla tre intakta kedjor under bortamatcherna. Hemma å andra sidan har det funnits spelare som kunnat kliva fram när någon inte presterat eller behövt vila.

Förhoppningsvis får laget fortsätta spela säsongen utan skador och sjukdomar nu. Känslan inför säsongen var att Dalen åtminstone tar sig till semifinal – men potentialen att gå längre än så tycker jag finns. Kalla mig optimist eller partisk, men jag tror starkt på det Dalen jag sett denna säsong!

En kort allmän kommentar om tabellen också:

Inför säsongen hade jag och min fru tippat tabellen. Jag kan ju konstatera att vi i dagsläget båda har fel. I topp-8 hade jag visserligen tippat dessa lag, men placeringarna är marginellt annorlunda än vad jag hade väntat mig. Nedanför slutspelsstrecket finns det dock lite större överraskningar. Nykomlingen Karlstad och AIK går bra, medan Sirius varit oväntat poänglösa. Det återstår dock en hel del matcher så det ska bli riktigt spännande att se hur detta slutar.

En liten lyckönskning vill jag också skicka till Granlo som jag hoppas reder ut ”bottenstriden”. Att åka ner till Sundsvall och uppleva derbykänsla mellan Dalen och Granlo är något vi uppskattar och vill göra även nästa säsong. Att se Johan Samuelsson spela är ju även något extra! Tummarna hålls för Granlo framöver!