Jämställdhet inom idrott

VM i Riga

Jag har haft detta inlägg halvskrivet sedan länge, men inte riktigt tagit mig för att skriva färdigt det. Även nu, i skrivande stund känns det halvskrivet och långt ifrån färdigt. Hur summerar jag ett så viktigt ämne som jämställdhet i ett blogginlägg? Jag skrapar knappt på ytan. Dock känns det kanske ännu lite mer aktuellt att ta upp ämnet i och med de signaler som sänts från VM i Riga.

För er som möjligen har missat det har bland annat lättklädda kvinnor i korta kjolar valts ut att posera tillsammans med uppklädda män i kavaj för att dela ut priser. Detta uppmärksammades bland annat av IBK Dalens Erika Johansson som twittrat och bloggat om det, vilket sedermera ledde till att arrangörerna reagerade och att prisutdelningen därefter fick ske med mer påklädda kvinnor.

Genom att reagera och agera lyckades därmed Erika Johansson påverka, och i min och mångas mening, bidra med positiv förändring. De mindre trevliga efterskalven har det dock gått att läsa om, det har nämligen framkommit att Johansson samtidigt fått utstå en hel del otrevliga kommentarer i form av hot och hat. En vanligt förekommande sådan kommentar har tydligen varit att det problem hon lyft fram är litet (eller obetydligt?) i jämförelse med andra världsproblem såsom svält och sjukdomar.

Det är väl dock knappast så att Johansson ska behöva stå till svars för alla otrevligheter som finns i världen? Det är väl bara positivt att försöka påverka, stort som smått, till det bättre? Och innebär exempelvis krig i någon del av världen, att vi samtidigt inte kan problematisera annat som vid en jämförelse aldrig kan mäta sig med sådana hemskheter? Märkligt resonemang…

 

Jämställdhet

Tanken är och har inte varit att inlägget ska handla om en specifik händelse, utan snarare beröra något om synen på jämställdhet mer generellt. Jag är övertygad om att jämställdhet och kanske även synen på jämställdhet speglas mycket av pratet vid hör, eller för, runt matbordet med familjen, i fikarummet tillsammans med arbetskamraterna, eller ute bland främlingar i olika sociala sammanhang. Det kan vara en slumpmässig konversation du råkar stöta på i förbigående när du sitter på bussen, eller liknande. Jag syftar förstås på alla de olika intryck vi tar in från olika personer, platser och sammanhang.

Just därför tror jag att vi alla kan bidra till jämställdhet genom att lära oss mer, att tänka om eller tänka till ibland, att vara öppen för små och stora förändringar i hur vi tycker, tänker och uttrycker oss för att göra skillnad på sikt i en önskvärd riktning. Kampen om en jämställd värld handlar många gånger om att ta stora, eller små steg för att ändra normer, bryta ner förutfattade meningar och fördomar eller påverka ett förlegat synsätt. Ibland är det tillräckligt att tänka ett steg längre, eller som Johansson i exemplet ovan, tweeta sina tankar.

För bekanta händer det att jag berättar entusiastiskt om mitt stora innebandyintresse och vid något tillfälle beskrev jag bland annat hur dyrt det emellanåt varit att kunna närvara under ett världsmästerskap och att följa hemma- och bortamatcher när möjligheten finns. Skämtsamt svarade denne att det är synd om min fru som släpas med på mitt galna intresse. När jag berättade att det faktiskt var min fru som väckte mitt intresse för innebandyn från första början och att hon är minst lika galen i plastsporten som jag, då möttes jag mest av förvåning.

Ett harmlöst exempel för att illustrera att fördomar inte nödvändigtvis är illa menade, men samtidigt ändå är uttryck för något. Jag är väl medveten om att personen i exemplet skojade med mig, samtidigt som jag väl känner igen just den reaktionen. Att jag som man intresserar mig för innebandy är inte lika konstigt för vissa som att min fru gör det.

Fördomar finns ofta där, visar sig objudet i det sätt vi tänker, hur vi uttrycker oss och vad vi tycker. Det påverkar vilka förväntningar vi har på någon, baserat på vissa föreställningar vi har om personen baserat på vissa kvaliteter, eller faktorer.

Om det är mindre konstigt att jag som man gillar innebandy, än att min fru gör det, då frågar jag mig själv – varför är det så? Varför skiljer förväntningarna sig åt?

Som läsare frågar du dig säkert om detta har någon faktisk relevans och tillägger att det är möjligt att det kan finnas flera förklaringar jag inte nämner till att personen uttryckte sig så, och att det dessutom är ett ganska fånigt exempel jag tar upp.

Jag tar upp det därför att jag är övertygad om att våra förutfattade meningar (fördomar) påverkar oss både medvetet och omedvetet – påverkar vad vi tycker, tänker, säger och hur vi agerar. Många gånger är vi förmodligen inte särskilt medvetna om att de finns där och påverkar oss och då kan det vara nog så viktigt att tänka ett steg till. Att stanna upp och fundera.

Med exemplet vill jag belysa en helt vanlig situation som kan förekomma, utan större uppseendeväckande händelser och helt i avsaknad av onda intentioner från endera part. Jag förstår givetvis att personen skojade med mig. Det är dessutom mycket möjligt att det inte alls var en fråga om manligt/kvinnligt som fick personen att säga som denne gjorde. Samtidigt är det inte ett så främmande synsätt, tanken om att sporter många gånger i första hand förknippas med manligt. Tänk om…?

 

Att sätta etiketter

Som man har jag ofta hört distinktioner mellan manlig och kvinnlig idrott – något som även många gånger förstärks av etiketter som ämnar till att bidra till ett sådant synsätt. Kanske rentav utan att de flesta av oss reagerar på det. Ett illustrerande exempel är svensk hockey på elitnivå. Jag kände tills helt nyligen inte till att Svenska hockeyligan (SHL) endast syftade till herrarnas högsta liga. Googlar jag svenska hockeyligan hittar jag herrarnas hockeyliga direkt.

För att skilja på damer och herrar i högsta ligan i hockey har det lagts till ett D i förkortningen, alltså, Svenska damhockeyligan (SDHL). Kan ni samtidigt tänka er reaktionerna om motsatsen skulle framföras på förslag? En ny etikett på svenska hockeyligan där SHL avser damerna utan något förtydligande i namnet, medan herrarnas liga skulle betecknas Svenska herrhockeyligan (SHHL). Otänkbart? Jag tror att sociala medier skulle gå heta.

Normen är sålunda att hockey utövas av män. Damhockey utövas av damer. Det behöver inte förtydligas i namnet att SHL avser männens hockeyliga. Det kan jämföras med innebandyn där svenska superligan (SSL) syftar till högsta ligan i innebandy, oberoende av om den avser damerna eller herrarna.

Det är viktigt att utmana normer om de speglar ojämställdhet. Ibland är de uppenbara, ibland räcker det inte att uppmärksamma dem en gång, två gånger. Ibland är normen så självklart given att få alls funderat på den och när den lyfts till ytan för att beaktas närmare kan det tyckas vara en icke-fråga, sakna betydelse.

 

Hur marknadsförs sporten?
Många gånger upplever jag att kvinnor förminskas som idrottspersoner och förebilder genom att de ständigt jämförs med män och normen att män per den definitionen är bättre, starkare och snabbare än kvinnorna. De tas inte på lika stort allvar, tjänar mindre och uppmärksammas mindre. Beskrivs av gemene person i stil med att ”i damhockey får de inte ens tacklas”.

Det första exempel jag erinrar mig gällande detta är upptaktsträffen inför SSL där damerna och herrarna skulle snacka upp sina respektive serier inför den kommande säsongen. Av någon anledning fann man det dock rimligt att ställa frågor till Kalmarsunds damlag hur det kändes att Kim Nilsson var tillbaka i Kalmarsund (inte på damsidan…) och även riktade frågor om herrlaget till Warbergs damlag. Någon borde kanske ha funderat om detta var relevanta, eller alls lämpliga frågor innan de ställdes – men det gjordes troligtvis inte. Det är självklart så att när damerna snackar upp högsta ligan i innebandy ska de behöva finna sig i att frågorna handlar om herrarna… Det kanske inte kan (bör?) jämföras med krig, men visst känns det fel och klumpigt att det hände.

Tack och lov finns det undantag.

Jag lånar ett positivt exempel från kampsporten, där jag erkänner att jag inte kan någonting om någonting. Jag kan inte reglerna, känner till totalt två utövare, varav den ena bara därför att jag är Umeåbo och har vänner som tjatar om Battle of Botnia, medan den andra utövaren är den som klart gör sig tydligast i mitt huvud när någon nämner ordet kampsport. Jag tänker givetvis på Ronda Rousey, den amerikanske MMA-utövaren.

Känner ni till att Ronda agerat frontfigur för Electronic Arts UFC-spel? Jag både förvånades och gladdes åt detta faktum. Jag är visserligen inte mycket för just kampsport, men visst är det fantastiskt att en kvinnlig utövare fått sådan genomslagskraft i den idrottsgrenen? Även personer utanför kampsportsvärlden känner till vem hon är och att hon är en otrolig idrottsperson.

Jämförelsevis tror jag tyvärr inte att någon utan vidare koll på innebandy skulle kunna nämna t.ex. Anna Wijk, trots att hon är helt enastående och fortsätter bygga på ett poängrekord i X antal raka seriematcher som numera är tresiffrigt. Hon har alltså gjort poäng i varje seriematch, i flera säsonger i rad. Det är helt otroligt – faktiskt helt overkligt bra!

Jag förstår att Kim Nilsson är stor, han är fantastiskt bra och älskad av publiken. Samtidigt ser jag inte några hinder för att exempelvis innebandy.se skulle kunna använda sig av en bild på både Nilsson och någon motsvarande superspelare bland damerna för att göra reklam för ”innebandy i media”, eller dylikt.

Innebandyn kan bli klart bättre på att lyfta fram spelare över huvud taget. I och med VM-bevakningen i år finns det dock goda förhoppningar om vad som väntar framöver, men jag hoppas innerligt att även damernas nästa VM får lika stort mediauppslag, med insidebloggar och snapchat, korta och långa videoklipp i skön ”bakom-kulisserna”-anda. Lyft fram duktiga idrottare och förebilder, tvätta bort smutsiga etiketter som bidrar till att skapa normer där vissa prestationer förminskas och jämförs med andra.

Slutligen vill jag avrunda med att säga att vi alla har ett ansvar att bidra till jämställdhet, vare sig det sker i stort, eller smått. Att tänka på hur vi uttrycker oss, om det så bara är att låta bli att skriva en förminskande kommentar till någon som reagerat på något och försöker göra skillnad.