Sista matchen för året

Den som väntar på något gott… kan behöva vänta lite till. Jag menar inte väntan på detta inlägg, utan jag syftar förstås på att Dalen tar en efterlängtad trepoängare på hemmaplan. I stället för en hemmaseger slutade det med kryss och att bortalaget Mullsjö tog med sig extrapoängen hem. Jag väljer dock att blicka på de positiva bitarna av matchen och ska nämna ett par av dem här.

Dalen – Mullsjö (5-6 efter förlängning)

Matchen var underhållande och fartfylld. På vissa sätt kändes det lite som slutspelsinnebandy. Det visades känslor och mycket vilja på planen. Det var gott om folk som letat sig till arenan, 1480 personer om jag inte missminner och det var ganska skön stämning.

Båda lagen skapade chanser, sett till matchen i stort, och båda lagen bommade flera fina lägen. Mullsjö ägde i princip första perioden och Dalen var klart starkare i andra perioden.

Dalens effektivitet i de numerära överlägena måste nämnas. Tre mål på tre chanser är inte illa. Det är faktiskt riktigt bra!

Flera spelare förtjänar att nämnas, däribland Johan Nygårdh och Benjamin Löfdahl i Mullsjö vilka var klart bidragande faktorer till att Mullsjö tog med sig två poäng. Nygårdh var inblandad i samtliga fem mål som Mullsjö gjorde under ordinarie tid och Löfdahl kändes stabil i målet i den ganska svängiga matchen. På tal om Nygårdh förresten… Jag har alltid tyckt att han känns lite jobbig för Dalen att möta ända sedan jag såg honom spela i Jönköping för några år sedan. Favoritmotstånd?

I Dalen vill jag börja med att nämna Mattias Wallgren som var robust, tuff och en defensiv bjässe i matchen, gjorde det jobbigt för Mullsjös anfallare och gick på lagom hårt utan att riskera några utvisningar. Det kändes tryggt med Wallgren på planen. Även backpartnern Mattias Ljunggren stod för en bra insats och satte Dalens ack så viktiga 5-4 mål. Det var inte långt från att bli det vinnande målet…

Ett annat par som ska nämnas är Patrik Rokka och Fredrik Edholm. Jag säger bara wow, den duon kombinerat med någon av Dalens tre centrar (Ketil Kronberg, Jonas Svahn och Marcus Berglund), det kan bli riktigt bra. Edholm har som nämnts inte bara ett fint skott, utan kan även lägga luriga passar och har en ganska fräck bollkontroll emellanåt. Rokka är spelskicklig och är en duktig avslutare, stod för två mål i matchen (ett av dem assisterat av Patrik Suchanek – ni minns säkert hur de bidrog till att Dalen plockade poäng senast mot Storvreta) och fortsätter imponera.

Jim Johansson utlovade målgaranti före matchen och visst blev det så. Det sa bara pang och så satt det där. Jag vet inte om folk börjar glömma bort hur bra han kan vara, han har haft lite svårt att komma till avslut de senaste matcherna han spelat. Men visst finns det mycket kvalitet i Johansson och jag är övertygad om att vi kommer få se mer av honom under säsongen.

Avslutningsvis vill jag nämna att Henrik Sjöström nu äntligen är tillbaka efter att ha varit skadad. Han spelade inte i matchen idag, vilket kanske inte är så konstigt efter tre månader utan spel (läste jag), men jag noterade ett flertal gånger hur han peppade och hejade på sina lagkamrater från bänken. Riktigt kul att se och det stärker bara intrycket jag redan fått av den skottäckande boxplayspecialisten – en skön lagspelare i riktig Dalenstil!