Målgester, femsekundersmålet och zorro

Jag skriver förstås om matchen mellan Dalen och Helsingborg som utspelade sig i Dalens gamla hemmaborg, numera kallad Umeå Energi arena vatten. Publiksiffran räknades till 1489 personer och det fanns ett antal Skånesupporters på plats, vilket bidrog till stämning inledningsvis inför matchen.

Nerverna var ärligt talat på helspänn inför matchen. Helsingborg har ett lag som känns vassare än på länge och har presterat över mina förväntningar. Skulle jag få tippa på nytt skulle jag säga att de är ett givet slutspelslag denna säsong. Det skadar heller inte att de har en av världens bästa målvakter och ett antal sylvassa anfallsspelare däribland i Daniel Johnsson och Linus Nordgren.

Den största anledningen till nervositeten var dock Dalens hemmafacit den här säsongen. Det har inte alls gått särskilt bra, jag läste någonstans att snittet varit lägre än en poäng per match på hemmaplan och det är ju självklart inte godkänt för Dalen. På bortaplan har det däremot varit väldigt svårt att slå Dalen, vilket resulterat i att vårt kära Umeålag ändå hållit sig så pass högt i tabellen som de gjort. Jag har även läst lite spekulationer kring detta, i stil med att Dalen är bekvämare på bortaplan där de inte behöver föra spelet.

Jag är inte den bästa analytikern av innebandy och jag är partisk till Dalens favör, men jag känner att jag vill tillägga något om den ovannämnda analysen. Dalen är ett erkänt duktigt försvarsspelande, skottäckande kontringslag. Denna säsong har laget behållit en del av detta, i mån av ett bra försvarsspel, men jag tycker att kontringarna är slöare än tidigare och Dalen försöker föra spelet och varierar sig mer än tidigare. Resultatet har varit ett Dalen som har mer boll och gör mer mål på det egna anfallsspelet, men som också slarvar bort en hel del bollar i olika varianter som prövas fram under säsongens gång. Jag hade hoppats att det skulle sitta tidigare, men har förståelse för att det tar tid att justera spelstil, med mera.

Skillnaden mellan bortaplan och hemmaplan vågar jag påstå kan tillskrivas nerver. Det har varit nästintill utskrivet i pannan på stora delar av laget att det legat enorm press på att prestera på hemmaplan. Att bjuda på underhållning, ”riktig innebandy”, kalla det vad vi vill. Det har passats rakt i famnen på motståndarna, eller skjutits i täck, tagits en pass för mycket – spelats för komplicerat. På bortaplan har det inte funnits en hemmapublik att visa vad de går för på samma sätt. Jag vägrar hålla med om eventuella antydningar om att Dalens vinster på bortaplan berott på en parkerad buss och kontringsspel, eftersom det inte varit så matchbilderna sett ut. Nu inte sagt att någon påstått detta, men det är en ganska klassisk ”Dalenanalys”.

Dalen är inte Falun, eller Pixbo. De behöver inte äga motståndarnas planhalva större delen av matcherna. Däremot är det inte samma Dalen vi såg förra säsongen, där styrkan väldigt tydligt satt i det täta och låga försvarsspelet. All offensiv framgång grundades i huvudsak i försvarsspelet. Jag upplever att det är ett bredare Dalen vi ser i år, där dock kontringsspelet blivit lidande. Det är så klart bara hur jag upplever det, men jag blir ärligt talat lite trött på att Dalen sorteras in efter tidigare meriter, match efter match. Dalen har fortfarande ett enormt bra försvarsspel med en bra målvakt, men har även vässat på anfallsspelet. Det är inte perfekt balanserat, men det borde vara uppenbart att laget gjort framsteg sett till de senaste två säsongerna och fortsätter försöka ta kliv i rätt riktning.

Nå, nog om detta och åter till matchen.

Domarnivån

Jag vill ogärna prata illa om domare, men skriver däremot gärna positiva saker. Domarna Ola Hamberg och Daniel Skoog såg ut att ha roligt på planen och höll en jämn nivå, fångade det mesta och lät det varken bli alltför mycket laglöst land, eller spelförstörande blåsningar. Härligt!

Dalen – Helsingborg (9-4)

Matchen inleddes efter någon minut med ett kvickt zorromål från, vem annars, Daniel Johnsson. Vilken slug och lurig målgörare han är. Johnsson gjorde även mål för Helsingborg i tredje perioden. Det har diskuterats om han inte borde ha spelat i det svenska landslaget i VM. Ja, alltså, han bör ju i vart fall ha varit en högst potentiell kandidat?

Kort efter att Johnsson gjorde första målet i matchen kvitterade dock Dalens Patrik Rokka, assisterad av Fredrik Edholm och de stod dessutom för en underhållande målgest i form av en selfie tillsammans med en tredje person från publiken. Och på tal om dessa två, Edholm assisterade vidare Rokka till ytterligare ett mål i samma period. Har de hittat varandra? Det känns absolut så! Och just det ja, ytterligare en målgest från Rokka! På väg att bli en riktig publikfavorit vågar jag påstå! Jag misstänker att TV4sport har lagt upp dessa för beskådan för den som missade det live. Väl värt att kika på!

Jag ber förresten om ursäkt att denna del inletts som någon form av matchreferat, det är inte min tanke att skriva matchreferat. Andra är mycket bättre på att skriva referat än vad jag är, håll förslagsvis utkik efter Dalens matchreferat på lagets hemsida (www.ibkdalen.se) skrivna av Ulrika Nordin. Detaljerade och ger en fin överskådlig bild av matcherna!

Matchen var i övrigt en ganska jämn tillställning, spelmässigt, där dock Dalen lyckades ta ledningen och hålla den i princip hela matchen. Något som kännetecknar Dalens prestation var det faktum att hemmalaget rullade tre femmor, hela matchen. Det rullades även tre backpar där Viktor Nystedt spelade med Henrik Sjöström som äntligen är tillbaka. Alla bidrog och slet för att ta hem tre poäng. Alla var dessutom bra. Vissa var rentav riktigt riktigt bra och nämns därför lite extra här.

Måns Parsjö-Tegnér, starkt bidragande till vinsten, stod för flera svettiga monsterräddningar och bjöd helt klart upp till en värdig duell i målvaktskampen mellan honom och VM-målvakten Jonathan Paulsson.

Lukas Harnesk var slingrandes, vridandes och vändandes den halaste försvararen som spelade i matchen och såg till att ovannämnda Parsjö-Tegnér slapp göra ytterligare monsterräddningar för att säkra lagets viktiga hemmavinst. Ovärderlig på sin backplats idag och täckte givetvis mer än sin beskärda del av skott i numerärt underläge.

Jim Johansson stod för två fina mål mot Helsingborg och de gick båda otroligt fort. Ett av målen skedde fem sekunder in i tredje perioden, assisterad av Jonas Svahn, och det andra målet en sekund (?) efter frislag på pet från Lukas Harnesk. Det där frislagsmålet måste ha väckt lite obehagliga deja vu-känslor för Helsingborg. Minns någon Jim Johanssons hattrick mot just Helsingborg borta föregående säsong? Det gör i vart fall jag. Daniel Johnsson verkar ha lätt för att göra mål mot Dalen och Jim Johansson verkar ha detsamma mot Helsingborg.

Anton Åkerlund fick kliva in efter att Albin Andersson skadade sig, oklart hur allvarligt, men Andersson sågs i alla fall halta runt på ett ben med ett leende efter andra perioden, förhoppningsvis är det därmed inte en allvarlig skada. Åkerlund har inte haft en lätt säsong. Efter att ha varit riktigt bra föregående säsong har han haft det desto svårare denna säsong. Blivit undanknuffad och inte riktigt fått till det där trygga spelet vi såg honom spela tillsammans med lagkapten Ketil Kronberg tidigare. Idag fick han dock som sagt chansen att kliva in och gjorde det riktigt bra. Kändes trygg med bollen och var det välförtjänta valet att spela tillsammans med Kronberg och Svahn i viktiga slutminuter av matchen, för att säkra vinsten. Och att han dessutom fick göra ett mål i öppen kasse 18:26 in i tredje perioden var inte bara välförtjänt utan även riktigt värmande att se. En förvånad glad Åkerlund som tog emot de färgglada bollarna att kasta ut till publiken och förhoppningsvis är det nu det släpper för Åkerlund. Det är en allt för talangfull kille för att sitta på bänken en längre tid kan jag känna, även om formen förstås är avgörande för vem som spelar. Nåväl, håller tummarna för Åkerlund!